Åsiktskorridor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Åsiktskorridor är en metafor för gränserna för vilka åsikter som är allmänt accepterade i samhällsdebatten.[1][2]

Åsiktskorridor i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Åsiktskorridoren -- det vill säga den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd -- är mycket smal i Sverige. [...] i den svenska befolkningen finns mängder av exempel på hyggligt vanligt förekommande uppfattningar och ställningstaganden som idag nästan helt saknar plats i det offentliga rummet. Och sådana åsiktsyttringar eller verklighetsuppfattningar skulle, om de yttrades av någon, omedelbart leda till en störtflod av ryggmärgsreaktioner från andra opinionsbildare.
Henrik Ekengren Oscarsson, december 2013[3][4]

Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson beskrev i december 2013 hur han uppfattade att utrymmet för åsiktsrikedom hade blivit snävt kringskuret i den svenska samhällsdebatten. Han myntade begreppet åsiktskorridoren[5] men själva frågan om svårigheten att debattera vissa frågor hade förekommit redan innan begreppet myntades.[6][7] Ekengren Oscarsson gav exempel på åsikter som, trots att de är utbredda hos allmänheten, sällan förekom i den offentliga debatten:[3]

  • Var sjunde svensk (14 %) anser att det är ett bra förslag att begränsa aborträtten.
  • Fyra av tio (40 %) anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar.
  • Sex av tio (60 %) tycker att det är ett bra förslag att stärka djurens rätt.
  • Varannan svensk (50 %) anser att det är ett mycket dåligt förslag att tillåta homosexuella att adoptera barn.
  • En av fem (20 %) tycker bra om förslaget att införa dödsstraff för mord.
  • Var fjärde svensk (25 %) vill öka antalet vargar i Sverige.
  • Nästan var tionde svensk (10 %) vill satsa mycket mindre på eller helt avstå från vindkraft.
  • En av tjugo (5 %) tycker det är ett bra förslag att förbjuda skolavslutningar i kyrkan.

Ekengren Oscarsson efterlyste "En mer modererad och respektfull hållning från opinionsbildare".[3] Han skrev även "För att bekämpa sina fiender i den offentliga samhällsdebatten behöver man lära känna deras argument och vara nyfiken på orsaker och sammanhang. Ett seriöst utövande av politisk påverkan kräver en grundläggande respekt, intellektuell nyfikenhet och en vilja att bryta argument mot varandra."[3]

Att i en debatt låta en minoritetsrepresentant få möta en majoritetrepresentant och låta båda argumentera för sina åsikter på lika villkor kan kontrasteras mot det problematiska med en debatt där två sidor kommer till tals i lika stor utsträckning och som jämbördiga parter trots att den ena parten har vetenskapen på sin sida (så kallad falsk balans).

Fenomenet har uppmärksammats internationellt.[8][9] I Norge förekommer begreppet "Det svenska tillståndet" som åsyftar det som i Norge uppfattas som en självdestruktiv politisk korrekthet i Sverige som medför ett mindre utrymme att offentligt diskutera vissa svåra frågor.[10]

Möjliga orsaker[redigera | redigera wikitext]

[Så] har åsiktskorridoren under flera decennier fungerat. Vid en given punkt, och utan någon egentlig debatt som leder fram till en tydligt formulerad omprövning, svänger alla plötsligt i en ny riktning.
Johan Lundberg, november 2018[7]

Den konservativa opinionsbildaren Marika Formgren menade i augusti 2015 att åsiktskorridoren var ett resultat av en konsensuskultur och att den därför inte nödvändigtvis var statisk och därmed inte heller en vänster-höger-fråga. Hon menade att givet en konsensuskultur kan en åsiktskorridor upprättas nästan var som helst. För att bryta fenomenet efterlyste hon pluralism och tolerans inför att människor har olika åsikter och olika sätt att se på världen.[11] Anders Lindberg ifrågasatte år 2017 förekomsten av en åsiktskorridor i Sverige men sade att om den fanns så bytte den riktning år 2015, det som Formgren givit uttryck för två månader före Migrationsöverenskommelsen i oktober 2015.[12] Även Johan Hakelius menade att migrationsöverenskommelsen medförde att journalister såväl som politiker plötsligt omfattade ståndpunkter som några veckor tidigare hade lett till social stigmatisering och bannlysning.[7]

Johan Lundberg påpekade i november 2018 avsaknaden av public intellectuals i den offentliga debatten, politisering av vetenskapen samt att den politiska borgerligheten överlåtit kritik mot radikala föreställningar till populistiska partier vilka i sin tur kunnat profitera på ett legitimt missnöje.[7] Lundberg påpekade avsaknaden av egentlig debatt när det sker en omprövning av rådande åsikter,[7] något som även Hakelius påpekade i oktober 2015.[13]

Möjliga konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Åsiktskorridorens funktion [ligger inte] i att man inte kan säga vad man vill. Det kan man. Funktionen ligger i vad som händer om man säger vad man vill.
Katarina Barrling, juni 2019[14]

Förekomsten av en åsiktskorridor kan innebära konsekvenser för den individ som yttrar en alltför avvikande åsikt[3][15][16] och därmed utmanar den för stunden rådande hegemonin.[7] Möjliga konsekvenser är stigmatisering[17], misstänkliggörande[6], karaktärsmord eller utfrysning[15]. I januari 2016 sade Mats Knutson att "Sverige är ett mycket konformistiskt och centraliserat land. Det påverkar debatten. De som sticker ut riskerar att äventyra sina karriärer. Oberoende uppmuntras inte."[18]

Bland dem som ifrågasätter åsiktskorridorens existens förekommer argument att man får säga precis vad man vill men även räkna med svar på tal.[16] Den i lag stadgade yttrandefriheten medför dock inte frihet från att utsättas för nämnda sociala utstötningsmekanismer. Avsaknad av statliga censurlagar, men förekomst av dessa utstötningsmekanismer, belyser en skillnad mellan en totalitär stat och ett totalitärt samhälle.[14] I engelskan förekommer en skillnad mellan begreppen "freedom of speech" och "freedom after speech".[19]

Den som en gång tydligt ställt sig utanför korridoren får sällan tillbaka sin tidigare ställning eller tas åter till heders, inte ens när kollektivet omprövat de tidigare rådande åsikterna.[7] Enligt Johan Lundberg beror detta på att det skulle kunna väcka frågor till kollektivet om varför man tidigare tyckte som man tyckte; varför man nu har ändrat ståndpunkt; och varför man tidigare beskrev den nuvarande ståndpunkten som ett fullgott skäl för bannlysning av andra individer.[7]

Efter [riksdagsvalet 2014] började jag skriva om de förbjudna frågorna, alltid med hjärtat i halsgropen, alltid vägande varje ord på guldvåg. Det var utmattande och ångestframkallande. [...] det är skadligt för debatten när många debattörer blir skotträdda, vilket vi blev.
Ann-Charlotte Marteus, mars 2016[16]

Förekomsten av en åsiktskorridor kan, utöver konsekvenserna för individer, även leda till konsekvenser för samhället som helhet. Ann-Charlotte Marteus beskrev i en ledarartikel i februari 2015 i Expressen[20] och senare i mars 2016 i Kvartal[16] mycket självkritiskt hur hon själv hade bidragit till upprättandet av åsiktskorridoren som hon menade bidrog till självcensur, rädsla för att förbehållslöst undersöka verkligheten och minskad tilltro till argumentens makt. Hon menade att resultatet blev en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan. I samband med debatten i januari 2016 om den nästan helt uteblivna mediarapporteringen kring övergreppen under We Are Sthlm sommaren 2015 sade Peter Santesson, chef för opinionsanalys vid Demoskop, att diskussioner, politiska förslag och nyhetsartiklar som kom i november-december 2015 hade mötts av ett ramaskri om de hade kommit under augusti-september 2015.[21]:31m41s

Bekräftad förekomst[redigera | redigera wikitext]

Demoskop frågade 4398 personer i januari till mars 2015 i vilken utsträckning, och i vilka sammanhang, de upplever att de kan prata uppriktigt om vad de tänker om politik och samhällsfrågor. Demoskop kunde bland annat se:[22]

  • Att återhållsamheten ökar i samtal utanför vänkretsen
  • Att de med vänsterideologi talar mer öppet medan de som beskriver sig som konservativa och nationalistiska i högre utsträckning upplever sig begränsade
  • Att majoriteter riskerar att framstå som minoriteter
  • Att den fråga där flest upplevde sig begränsade var frågan om invandring

I juni 2017 sade Anna Hedenmo, då nybliven ordförande för Publicistklubben, att det 2012 fanns en väldigt tydlig men outtalad regel att den som i den offentliga debatten lyfte frågan om invandringens storlek snabbt var ute i kylan.[15] Men redan i april 2013 debatterade dåvarande Publicistklubbens ordförande Stina Lundberg Dabrowski och Ali Esbati i anslutning till "Våga vägra ta debatten". Lundberg Dabrowski sade att "Det finns en slags konsensuselit som misstänkliggör personer som vågar ha åsikter, kritiska åsikter. Det kan handla om feminism, det kan handla om invandring eller sådana frågor."[6]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Språkrådet listade ordet som ett nyord i december 2014.[1][2]

Litteraturvetaren Johan Lundberg har kallat den politiska åsiktskonformiteten för en nutida motsvarighet till konformiteten i Ibsens pjäs En folkefiende (1882).[7]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Frilansjournalisterna Jens Ganman och Susanne Skata gjorde 2016 radioserien Åsiktskorridoren[23] på finska kanalen Yle.[5] De flesta journalister, redaktörer och politiker som kontaktades var överens om att fenomenet påverkade debatten och att åsiktskorridoren bör diskuteras.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Begreppet åsiktskorridor har vissa likheter med begreppen Overton window (bild) och Hallin's spheres.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Nyordslistan 2014” (PDF). Institutet för språk och folkminnen. 29 december 2014. http://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.cbc0f5b1499a212bbf1d2a/1419832595190/nyordslista+2014.pdf. Läst 23 september 2015. 
  2. ^ [a b] ”Från attefallshus till åsiktskorridor”. Institutet för språk och folkminnen. 29 december 2014. http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/nyheter-2014/2014-12-29-fran-attefallshus-till-asiktskorridor.html. Läst 23 september 2015. 
  3. ^ [a b c d e] Oscarsson, Henrik (10 december 2013). ”Väljare är inga dumbommar”. http://www.henrikoscarsson.com/2013/12/valjare-ar-inga-dumbommar.html. Läst 23 september 2015. 
  4. ^ "Fredagsintervjun - Henrik Ekengren Oscarsson Arkiverad 3 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine." (vid 27m57s), kvartalplay.se. Åtkomst den 3 maj 2018.
  5. ^ [a b c] Susanne Skata, Jens Ganman, Leo Gammals. "Åsiktskorridoren - myt eller verklighet?", svenska.yle.fi, 9 maj 2016. Åtkomst den 3 oktober 2018.
  6. ^ [a b c] "Stina Lundberg Dabrowski", wikiquote.org. Åtkomst den 17 maj 2018.
  7. ^ [a b c d e f g h i] Johan Lundberg. "'Den starkaste mannen i världen är han som står mest ensam'", Kvartal, 28 november 2018.
  8. ^ ”What We Learned in Scandinavia About Migrants.”. Wall Street Journal. http://www.wsj.com/articles/what-we-learned-in-scandinavia-about-migrants-1474932369. Läst 30 september 2016. 
  9. ^ Sanna Torén Björling (28 september 2016). ”Sverige varnande exempel för Trump”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/sverige-varnande-exempel-for-trump/. Läst 30 september 2016. 
  10. ^ "Fredagsintervjun – Matias Faldbakken" (mp3) (vid 47m10s), Kvartal, 15 mars 2019. Åtkomst den 16 mars 2019.
  11. ^ "Marika Formgrens föreläsning om 'Värdegrundsdemokrati'" (vid 1h24m15s), 20 augusti 2015. Åtkomst 16 september 2015.
  12. ^ "Anders Lindberg - A Swedish Elephant[död länk]", vimeo.com, 2017. Åtkomst den 14 mars 2018. "Jag skulle säga att om det hade funnits en åsiktskorridor då hade vi en högertrafikomläggning 2015 för då bytte åsiktskorridoren riktning till att vara i en helt annan riktning men jag upplever inte att den finns i alla fall. Jag får ju fortfarande säga vad jag vill även om om åsiktskorridoren just nu är långt, långt åt höger. Jag säger ju vad jag vill. Jag skriver det varje dag i tidningen."
  13. ^ Johan Hakelius. När det som var suspekt plötsligt blir sunt förnuft hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 2 augusti 2019)., Aftonbladet, 26 oktober 2015.
  14. ^ [a b] Katarina Barrling. "Katarina Barrling: Om ett totalitärt samtalsklimat", Sveriges Radio, 28 juni 2019. Åtkomst den 30 juni 2019.
  15. ^ [a b c] Anna Hedenmo. "Jan Helin har ett ansvar för misstron om invandring", expressen.se, 7 juni 2017. Åtkomst den 10 juni 2017. Arkiverad på Internet Archive.
  16. ^ [a b c d] Ann-Charlotte Marteus (17 mars 2016). ”Från censor till avfälling” (på sv-SE). Kvartal. Arkiverad från originalet den 16 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170316053128/http://kvartal.se/artiklar/fran-censor. Läst 18 mars 2017. 
  17. ^ TT. "Sverige har mest högerextremt våld", svd.se, 2 november 2015. Åtkomst den 7 maj 2018.
  18. ^ Anne-Françoise Hivert. "Suède: de l’angélisme au racisme", Libération, 22 januari 2016. ("La Suède est un pays très conformiste et fortement centralisé. Cela affecte le débat. Ceux qui se distinguent risquent de mettre en danger leur carrière. L’indépendance n’est pas encouragée.")
  19. ^ Aung San Suu Kyi. ”The fight for freedom begins with freedom of speech”. Arkiverad från originalet den 18 december 2018. https://web.archive.org/web/20181218180238/https://www.theguardian.com/commentisfree/2012/mar/11/aung-san-suu-kyi-free-speech. Läst 18 december 2018. , The Guardian, 11 mars 2012. Aung San Suu Kyi skrev: "It has been rightly pointed out that what is most important is not so much freedom of speech as freedom after speech."
  20. ^ Ann-Charlotte Marteus. "Det är jag som är åsiktskorridoren", Expressen, 12 februari 2015. Åtkomst den 24 september 2015.
  21. ^ "Sextrakasserier och censuranklagelser efter Köln och Kungsträdgården", Sveriges Radio, 16 januari 2016.
  22. ^ Peter Santesson. Vem vågar prata om sina åsikter? hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 23 maj 2019). Demoskop, 14 september 2015.
  23. ^ "Åsiktskorridoren - myt eller verklighet?", svenska.yle.fi. Åtkomst den 3 oktober 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]