Majroskogen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Majroskogens läge mellan Svedmyra och Herrängen på 1930-talet. Torpet "Majro" syns strax väster om Herrängen.

Majroskogen är det största sammanhängande skogsområdet i Söderort. Dess huvuddelar är belägna i stadsdelarna Svedmyra och Gubbängen i södra Stockholm.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

En av Majroskogens äldsta tallar, 2020.

Förleden ”Majro” härstammar från torpet Majro eller Mariero som hörde till Herrängens gård i nuvarande Gubbängen.[1] Majrovägen i Gubbängen minner om torpet, som fortfarande fanns utsatt på kartor från 1930- och 1940-talen. Det låg ungefär i nuvarande kvarteret Spännknekten, nära korsningen Bordsvägen/Knektvägen, och revs i mitten av 1940-talet när den delen av Gubbängen började bebyggas.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Majroskogen ligger i Stockholms södra förorter och täcker delar av Gubbängen, Svedmyra, Tallkrogen och Stureby; den gränsar till Bandhagen, Högdalen och Hökarängen. Skogen omfattar en areal om cirka 56 hektar.[2] Mot sydväst begränsas den av Örbyleden, mot syd vidtar Gubbängens bebyggelse och mot norr Sturebys och Svedmyras bostadsområden. Majroskogen delas av en lokalgata (avstängd för trafik) i en nordlig och en sydlig del. Högsta höjd har en platå i norra delen med 56 meter över havet. En jättegryta med en diameter på cirka en meter finns på en av de kala berghällarna i södra delområdet. Ett mindre, relativt nytt brandfält om cirka 0,5 hektar finns i hällmarkstallskogen i de nordöstra delarna. Här kan man se tallar med tydliga kådflöden på de brandskadade stammarna som visar att brandljudbildning pågår. Brandljud är en typ av stamskada som yttrar sig genom att barken faller av och veden blottas.

Naturen[redigera | redigera wikitext]

Skogen bär på en mycket stor artrikedom med en hel del ovanligare växter, svampar och djur. Antalet rödlistade och skyddsvärda arter är stort. Till artrikedomen bidrar Majroskogens varierande topografi. Här finns en rik blandning av fuktiga sprickdalar och karga bergsryggar. Den största av våtmarkerna ligger i de sydöstra delarna och klassades i den kommunala naturinventeringen från 1985 som ett ”område med högt värde”.

Eftersom Majroskogen en gång i tiden hörde till gårdarna Herrängen och Svinmyran (Svedmyra) betraktas den idag som typisk bondeskog, alltså en enskild skog som ägdes av en enskild bonde. Bonden bedrev varsamt skogsbruk och tog bara träd för husbehov, resten fick stå kvar. Troligtvis har även boskap betat i Majroskogen. Det medförde att Majroskogen idag har träd i alla åldrar ända upp till 300 år i hällmarkstallskogens magraste delar. Inslaget av lövträd är stort, vilket bidrar starkt till det rika fågellivet.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Mindre vanliga fåglar som skogsduva, kattuggla, korp, spillkråka, mindre hackspett, sparvhök, entita, stenknäck, morkulla och stjärtmes har bekräftats häcka i skogen de senaste åren, och år 2005 häckade bivråk här. Duvhök syns regelbundet i skogen.[3]

Bland svampar har ovanligare arter som vintertagging, kamjordstjärna, grovticka, blomkålssvamp, alsopp, oxtungssvamp, hasselticka, tallticka och kandelabersvamp observerats.[3]

Groddjur som vanlig groda och åkergroda finns i skogen, liksom snok och kopparödla.[3]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Andra stadsnära skogar i Söderort[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ortnamnsregistret: Majro, lägenhet på Herrängens ägor.
  2. ^ Majroskogen. Underlag till frilufts- och rekreationsplan, Andersson Jönsson Landskapsarkitekter och Ekologigruppen, 2012-09-28.
  3. ^ [a b c] Söderorts naturskyddsförening: Majroskogen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]