Manövervagn
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En manövervagn är en järnvägsvagn, som innehåller en förarplats men inte någon framdrivning. De ser oftast ut som en motorvagn men saknar framdrivning och är motorlösa. De förekommer på spår- och järnvägar. Manövervagnen är avsedd att placeras främst i tåg där den drivande delen, oftast ett lok eller en motorvagn, är placerad längst bak. Den drivande delen fjärrstyrs alltså från manövervagnen. För det mesta sker styrningen genom en kabel som går genom hela tåget. Även radiostyrning förekommer, men detta är ovanligt.
Anledningen till att manövervagnar används är att rundgång vid ändstationerna försvinner då loket eller motorvagnen inte behöver kopplas loss. En nackdel kan vara att man ibland förlorar flera sittplatser till förarutrymmet och av säkerhetsskäl ibland lägger in ett resgodsutrymme bakom förarutrymmet som deformationszon.
Manövervagnar kan även användas vid höga hastigheter (200 km/h eller mer), men säkerhetsrisken vid en eventuell kollision ökar då.
Manövervagnar används för svensk del:
- AFM7 (manövervagn) tillsammans med vanligt Rc-lok i regionaltågstrafik
- på Roslagsbanan och Saltsjöbanan.
- med X2000 och vissa pendeltåg som då har manövervagn.
Manövervagnen i X2000-tåget, littera UB2X, har en tomvikt på 55,0 ton vilket skall jämföras med X2000-tågets mellanvagn som endast väger 47,0 ton.