Manel Estiarte

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Manel Estiarte
Manel Estiarte

Manel Estiarte.

Vattenpolo, herrar
Nation: Spanien Spanien
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Atlanta 1996 Vattenpolo
Silver Barcelona 1992 Vattenpolo
Världsmästerskap
Guld Perth 1998 Vattenpolo
Silver Perth 1991 Vattenpolo
Silver Rom 1994 Vattenpolo
Europamästerskap
Silver Aten 1991 Vattenpolo
Brons Rom 1983 Vattenpolo
Brons Sheffield 1993 Vattenpolo
Medelhavsspelen
Silver Casablanca 1983 Vattenpolo
Brons Split 1979 Vattenpolo

Manel Estiarte i Duocastella, född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980, 1984, 1988, 1992, 1996 och 2000. Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[2]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta.[3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva, Los Angeles, Seoul och Barcelona.[4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[5]

Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez[6] och gångaren Jesús Ángel García.[7]

Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth.[8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom.[9]

I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg, 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney.[3]

EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield.[11]

Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983.[12]

Efter karriären[redigera | redigera wikitext]

Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola.[14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[16]

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre. Leyendas. Diario AS. (spanska)
  2. ^ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Noticias y Ocio. (spanska)
  3. ^ [a b] Manuel Estiarte. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  4. ^ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000.
  5. ^ Spain. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  6. ^ Luis Álvarez. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  7. ^ Jesús Ángel García. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  8. ^ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. FINA. Läst 19 februari 2015.
  9. ^ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015.
  10. ^ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Erkin Shagaev Water Polo.
  11. ^ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska)
  12. ^ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska)
  13. ^ Manuel Estiarte. International Swimming Hall of Fame.
  14. ^ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013.
  15. ^ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska)
  16. ^ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]