Manel Estiarte
| Manel Estiarte | ||
 Manel Estiarte. | ||
| Vattenpolo, herrar | ||
Nation:  Spanien
| ||
|---|---|---|
 Olympiska spel
| ||
| Guld | Atlanta 1996 | Vattenpolo |
| Silver | Barcelona 1992 | Vattenpolo |
| Världsmästerskap | ||
| Guld | Perth 1998 | Vattenpolo |
| Silver | Perth 1991 | Vattenpolo |
| Silver | Rom 1994 | Vattenpolo |
| Europamästerskap | ||
| Silver | Aten 1991 | Vattenpolo |
| Brons | Rom 1983 | Vattenpolo |
| Brons | Sheffield 1993 | Vattenpolo |
| Medelhavsspelen | ||
| Silver | Casablanca 1983 | Vattenpolo |
| Brons | Split 1979 | Vattenpolo |
Manel Estiarte i Duocastella, född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980, 1984, 1988, 1992, 1996 och 2000. Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[2]
Karriär[redigera | redigera wikitext]
Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta.[3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva, Los Angeles, Seoul och Barcelona.[4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[5]
Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez[6] och gångaren Jesús Ángel García.[7]
Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth.[8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom.[9]
I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg, 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney.[3]
EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield.[11]
Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983.[12]
Efter karriären[redigera | redigera wikitext]
Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola.[14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[16]
Klubbar[redigera | redigera wikitext]
Club Natació Manresa (1975–1979)- Club Natació Barcelona (1979–1985)
Pallanuoto Pescara (1986–1989)- Rari Nantes Savona (1989–1991)
- Club Natació Catalunya (1991–1992)
- Pallanuoto Pescara (1992–1999)
- Club Natació Atlètic-Barceloneta (1999–2000)
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Storkors av Spaniens kungliga idrottsförtjänstorden 1996
Prinsens av Asturien sportpris 2001
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Todos mis hermanos. Barcelona: Plataforma Editorial. 2009. ISBN 978-84-96981-37-9 Förord av Pep Guardiola och efterord av Juan Antonio Samaranch.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Leyendas. Diario AS. (spanska)
- ^ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Noticias y Ocio. (spanska)
- ^ [a b] Manuel Estiarte Arkiverad 4 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ^ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000.
- ^ Spain Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ^ Luis Álvarez Arkiverad 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ^ Jesús Ángel García Arkiverad 5 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ^ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. FINA. Läst 19 februari 2015.
- ^ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015.
- ^ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Erkin Shagaev Water Polo.
- ^ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska)
- ^ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska)
- ^ Manuel Estiarte Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. International Swimming Hall of Fame.
- ^ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013.
- ^ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska)
- ^ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Manel Estiarte på Internet Movie Database (engelska)
|
- Spanska vattenpolospelare
- Spanska olympiska guldmedaljörer
- Spanska olympiska silvermedaljörer
- Olympiska silvermedaljörer 1992
- Olympiska guldmedaljörer 1996
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 1980 från Spanien
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 1984 från Spanien
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 1988 från Spanien
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 1992 från Spanien
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 1996 från Spanien
- Tävlande vid olympiska sommarspelen 2000 från Spanien
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 1980
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 1984
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 1988
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 1992
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 1996
- Tävlande i vattenpolo vid olympiska sommarspelen 2000
- Världsmästare i vattenpolo
- IOK-ledamöter
- Spanska idrottare under 1900-talet
- Spanska idrottare under 2000-talet
- Mottagare av prinsen respektive prinsessan av Asturiens pris
- Personer från provinsen Barcelona
- Födda 1961
- Levande personer
- Män