Katalonien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katalonien (Catalunya, Cataluña, Catalonha)
Autonom region
Flag of Catalonia.svg
Flagga
Coat of Arms of Catalonia.svg
Symbol
Land  Spanien
Gränsar till Valencia,
Aragonien,
Frankrike,
Andorra
Provinser Barcelona,
Girona,
Lleida,
Tarragona
Regionhuvudstad Barcelona
Högsta punkt Pica d'Estats
 - höjdläge 3 143,45 m ö.h.
 - koordinater 42°40′02″N 01°23′50″Ö / 42.66722°N 1.39722°Ö / 42.66722; 1.39722
Lägsta punkt Medelhavet
Area 31 895 km²
Folkmängd 7 479 000 (2012)
Befolkningstäthet 240 invånare/km²
Grundad 900-talet (988)
Datum 1932/1979 (autonom region)
Ledare Artur Mas (CiU)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
GeoNames 3336901
Officiella språk Katalanska, spanska och aranesiska[1]
Nationaldag 11 september
Localización de Cataluña.svg
Webbplats: Gencat.cat
(regionregeringen)

Katalonien (katalanska Catalunya; spanska: Cataluña; aranesiska: Catalonha) är en autonom region i nordöstra Spanien med 7,6 miljoner invånare (2012). Katalonien omfattar de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona och Barcelona där även huvudstaden med samma namn ligger. Katalonien gränsar i väster till Aragonien och i söder till Valencia. I norr gränsar Katalonien till franska Katalonien (Roussillon) i Frankrike och Andorra.

Den autonoma regionen Katalonien domineras ekonomiskt av Barcelona, Spaniens näst största stad och mittpunkten i en starkt urbaniserad region. Området var ett av de första som industrialiserades i landet, och staden har därefter blivit både bas för Spaniens förlagsindustri och en växande turistnäring.

Katalonien är ett centrum för det katalanska språket, som under medeltiden dominerade inom större delen av kungariket Aragonien och numera är spritt inom de "katalanska länderna". Regionen har omväxlande haft självstyre alternativt upplevt nationalistisk självständighetskamp (ofta till följd av kulturell förföljelse). Sedan 1980-talet åtnjuter regionen ett brett självstyre – samtidigt med en uttalad nationalism – vilket lett till samarbetssvårigheter med andra regioner och den spanska staten. På senare år har en stark självständighetsrörelse vuxit fram.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Catalunya (Katalonien) började användas som namn på katalanernas hemland på sent 1000-tal. Troligen brukades namnet även dessförinnan, men som ett övergripande namn för ett område av grevskap, som var del av Septimania och Hispania och som styrdes från Barcelona.[2]

Teorier[redigera | redigera wikitext]

Namnets ursprung är omtvistat, eftersom dokumentationen brister.

En teori är att Catalunya (på latin Gathia Launia) har sitt ursprung i namnet Gothia eller Gauthia ("Goternas land") eftersom ursprunget till Katalonien går att återfinna i Septimania, som också var känt under namnet Gothia. Från Gothia skulle sedan Gothland, Gothlandia och Gothalania ha kunnat bildas, för att slutligen nå formen Catalonia.[3] Under Medeltiden menade bysantinska historieskrivare att Catalania anspelade på orden för goter och alaner och uppstått ur sammansättningen Goth-Alania.[4]

Det finns gott om teorier. Här räknas några ytterligare upp:

  • Catalunya kommer från begreppet "slottens rike", från ordet castlà, ett medeltida begrepp för slottsherre.[5]
  • Namnet är av keltiskt ursprung och betyder "kampens ledare". Några keltiska bosättningar I Katalonien är inte kända, men kelterna har funnits på den Iberiska halvön under förromersk tid.[6]
  • Namnet härrör från den iberiska folket Lacetani, vars namn under romerskt inflytande genom en metates blev Katelans och därefter Catalans.[7][8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Kataloniens historia

Den äldsta historien[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta kända bosättningen i det som nu är Katalonien är daterad till början av mellanpaleolitikum.

I Banyoles i provinen Girona hittades 2012 den äldsta kända pilbågen i Europa, daterad till 5400–5200 f.Kr. Bågen är 108 centimeter lång och tillverkad av idegran.[9] Under bronsåldern kom indoeuropeerna till området genom den så kallade urnefältskulturen.[10]

500-talet f.Kr. anlades den grekiska kolonin Emporion vid nuvarande Spaniens östkust, utanför nuvarande Girona. Cirka 200 f.Kr. påbörjade romarna koloniseringen av Katalonien.[11] Den romerska kolonin Hispania Tarraconensis (dagens Tarragona) existerade fram till början av 400-talet när västgoternas intåg gjorde slut på den romerska kulturen.

Tidig medeltid (400- till 900-talet)[redigera | redigera wikitext]

Marca Hispanica på 800-talet.

År 475 e.Kr. införlivades Katalonien i kungariket Tolosa, nuvarande Toulouse. Det innebar att området nu styrdes av visigoterna, som nyligen gjort sig fria från romersk överhöghet.[12] Under den gotiske kungen Teudis (regent 531–548) blev Barcelona huvudstad i det nya riket Hispania. Redan under Athanagild (regent 551–567) flyttades huvudstaden dock till det mer centralt belägna Toletum (Toledo)[13]

718 e. Kr. erövrades Katalonien under den muslimska erövringskampanjen Al-Andalus. 801 intog dock Karl den store Barcelona och införlivade områdena på den södra sidan av Pyreneerna i Frankerriket – som en buffertzon mot morerna – under namnet Marca Hispanica.[14]

I detta "Spanska mark" bland fick snart grevskapet Barcelona ett dominerande inflytande. Namnet Catalaunia – sannolikt en förvrängning av "Gotholania" (Goternas land) – kom i bruk. Den sista greven att tillsättas av en frankisk kung blev den katalanske adelsmannen Wilfred den hårige, vilken blan annat tilldelades Barcelona. Wilfredo – Guifre el Pilós på katalanska – kom därigenom att grunda det framgångrika furstehuset Barcelona.[15] I slutet av 900-talet stod Katalonien definitivt utanför frankisk kontroll.

Senmedeltid – från grevskap till Aragonien[redigera | redigera wikitext]

Katalonien förblev därefter ett självständigt feodalsamhälle fram till 1137, då det genom giftermål förenades med Kungariket Aragonien.

I det nya kungariket Aragonien utvecklades Katalonien snabbt till en stark autonom stat med betydande handelsintressen i hela Medelhavsområdet. Expansionen för området pågick fram till mitten på 1400-talet. 1229 erövrade kung Jaume av Aragonien Mallorca, och 1238 erövrades Valencia.[16]

Karta över furstendömet Katalonien år 1608

1400- till 1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Utslocknandet 1410 av huset Barcelona var början till regionens nedgång. 1469 etablerades en union mellan Kastilien och Aragonien, och efter giftermålet mellan Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien bildades Spanien. När erövringen av Amerika därefter tog sin början inleddes en katalansk befolkningsminskning och kulturell nedgång. Man behöll dock tills vidare sin egen författning och riksständer – Les Corts Catalanes.

Revolten börjar i maj 1640. Målningen "Corpus of Blood" av Antoni Estruch i Bros (1907).

Under det trettioåriga kriget utbröt krig mellan Spanien och Katalonien, när spanska trupper fanns stationerade i Katalonien under kriget mellan Spanien och Frankrike .[17] En katalansk republik utropades i Barcelona under beskydd av den franske kungen Ludvig XIII.[18] Efter fyra år av strider vann till slut de spanska styrkorna, men Katalonien (och Spanien) fick i den efterföljande freden avträda den nordligaste delen av Katalonien – idag Roussillon – till Frankrike.

1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Den katalanska konstitutionen i 1702 års upplaga.

Nya strider mellan Spanien, Frankrike och Katalonien skedde i samband med spanska tronföljdskriget (1701-1714). Katalonien lierade sig med den Habsburgska, förlorande sidan, och Barcelona förstördes till stora delar efter en 13 månader lång och blodig belägring. Sista dagen som försvararna höll stånd – 11 september 1714 – har därefter lett till utropandet av 11 september som Kataloniens "nationaldag".[17] Efter belägringen av Barcelona upphävdes det katalanska självstyret, och regionen hamnade under spanskt direktstyre.[19][20]

Så småningom återhämtade sig den regionala ekonomin någorlunda, och Barcelona blev en av städerna som 1778 inledde handel med de amerikanska kolonierna.[21] Under Napoleontiden utbröt dock Spanska självständighetskriget, vilket ånyo förödde delar av Katalonien.[22]

Under 1800-talet var Katalonien part i tre nya tronföljdskrig, som fått namn efter den tilltänkte tronföljaren Don Carlos. Dennes anhängare kallades carlister. De tre spanska carlistkrigen – 1834–40, 1846–49 och 1872–76 - utkämpades till stora delar på katalansk mark, och i alla tre konflikterna förlorade den carlistiska sidan.[23][24]

Sent 1800-tal till sent 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Trots 1800-talets krig påbörjades samtidigt en ekonomisk tillväxt och industrialisering i Katalonien. I slutet av århundradet skedde en kulturell katalansk renässans, och runt det förra sekelskiftet grundades flera katalanska politiska partier.[25] På 1910- och 1930-talet utökades Kataloniens självstyre, men spanska inbördeskriget satte därefter stopp för den regionala autonomin. Under Francos fyra decennier vid makten undertrycktes katalansk kultur och språk, trots vissa lättnader under 1960-talet. Under efterkrigstiden kom återigen Barcelona att bli centrum i en stark tillväxtregion, med inflyttning från andra delar av Spanien och ökad turism.

Efter Franco[redigera | redigera wikitext]

Efter Francos död blev Spanien en federation med självstyrande regioner. Sedan 1980-talet har autonomin utökats parallellt med en stegrande katalansk nationalkänsla. Till skillnad mot i andra delar av Spanien har Katalonien under princip hela perioden styrts av (lokala katalanska) nationalistpartier, och det katalanska språket har blivit symbolen för Kataloniens skillnad mot Spanien. På senare års 11 september-firanden har man arrangerat stora självständighetsmanifestationer, och november 2014 äger en rådgivande folkomröstning om Kataloniens självständighet rum.[26]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Satellitfoto av Katalonien. Grönt är skogklädd terräng.

Katalonien täcker en yta av cirka 32 000 km². Den begränsas i norr av Andorra (65,3 kilometers gräns) och Frankrike (315 km), i väster av Aragonien (359,9 km), i söder av Valenciaregionen (52,9 km) och i öster av Medelhavet. Dess geografiska belägenhethar sedan medeltiden medfört en nära kontakt med övriga länder och områden i grannskapet.

Ungefär 26 procent av Kataloniens yta användes 2012 som odlingsmark, 64 procent utgjordes av skogar, ängar och annan betesmark, 3 procent saknade helt vegetation och återstående 7 procent var stadsområden och "övrigt".[27]

Katalonien har formen av en triangel som med sin bas stöder sig på Pyrenéerna i norr och där löper utmed gränsen mot Frankrike, medan den i söder sänker sig ned mellan Aragonien och Medelhavet till dess att spetsen berör Valencia. Bortom den franska gränsen finns en exklav på14 km² (stadskommunen Llívia), omgiven av franska departementet Pyrénées-Orientales.

Topografi[redigera | redigera wikitext]

Geomorfologisk karta över Katalonien (den gröna zonen i söder sträcker sig ytterligare 80 km in i Valenciaregionen):
  Mindre bergskedjor inom den Centrala sänkan
  Katalanska transversala kedjan
  Katalanska förkustkedjan
  Katalanska kustkedjan
  Katalanska kustsänkan samt andra kustnära eller inåt land liggande slätter

Den katalanska topografin är mycket mångskiftande, mellan de två ytterligheterna i form av 580 km medelhavskust i söder/öster och över 3 000 meter höga bergstoppar i norr. Förenklat kan topografin indelas i tre större landformer:[28]

  • Pyrenéerna – bergskedjan som avgränsar Iberiska halvön från det kontinentala Europa, belägen i norra Katalonien.
  • Katalanska bergen (katalanska: Sistema Mediterrani Català eller Serralades Costaneres Catalanes) – ett veckningssystem av höjder och mellanliggande sänkor som löper parallellt med medelhavskusten.
  • Centrala katalanska sänkan – ett slättområde som dominerar området öster om Ebros dalgång.
Bergsmassivet Montserrat.

Den katalanska delen av Pyrenéerna är cirka 200 km lång, vilket motsvarar cirka hälften av bergskedjans totala längd. De högsta topparna ligger i väster, inklusive Pica d'Estats ('Staternas topp', 3154 m ö.h.) på gränsen mellan Spanien och Frankrike. Söder om de egentliga Pyrenéerna löper parallellt de lägre Förpyrenéerna.

De katalanska bergen består främst av två parallella bergskedjor som löper parallellt med medelhavskusten. Den närmast kusten (Katalanska kustkedjan, Serralada Prelitoral) är den minsta och den med de lägsta bergen (inklusive Tibidabo – 512 m ö.h. – norr om centrala Barcelona). De katalanska förkustbergen (Serralada Litoral) är både längre och högre (inklusive Montserrat – 1235 m ö.h. – väster om Barcelona). De båda bergskedjeveckningarna kompletteras av ett antal mellanliggande sänkor, inklusive Kustslätten (Depressió Litoral) och Förkustslätten (Depressió Prelitoral). Den förstnämnda slätten bildar grund för de slättområden nära Barcelona som benämns Vallès och Penedès.

Det här bergskedjesystemet inkluderar också den Katalanska transversala kedjan, vilken i öster löper norrut och samman med Pyrenéerna. Geologiskt inkluderas här också de subpyrenéiska bergen som ansluter i väster.[29] Dessa mindre bergsområden är av senare geologiskt datum och har delar som är vulkaniskt bildade, i comarcan Garrotxa.

Den Centrala katalanska sänkan är en utbredd slätt belägen mellan Pyrenéerna och Katalanska förkustkedjan. Den motsvarar comarcorna i södra delen av Lleidaprovinsen samt i centrala Katalonien och befinner sig på 200–600 meters höjd över havet. Den flacka terrängen samt tillgången till vatten (genom vattendragen som rinner söderut från Pyrenéerna) gör området bördigt, och det genomlöps av ett antal kanaler för konstbevattning.

Hydrografi[redigera | redigera wikitext]

I stort sett alla vattendrag i Katalonien rinner mot och ut i Medelhavet. Vattendragen kan delas in i två typer:[30]

Ebro vid Miravet.
  • Ebro – rinner in i Katalonien från Aragonien i väster och faller ut i Medelhavet i sydligaste delen av regionen. I den katalanska delen av Ebro faller ut vänsterbifloden Segre samt dess egna biflöden Noguera Ribagorçana (gränsflod mot Aragonien) och Noguera Pallaresa. Den tillför i snitt 426 m³ vatten till Medelhavet.
  • Katalanska kustfloder – bland annat Fluvià, Ter, Tordera och Llobregat, där den sistnämnda störst. Den lilla Sènia bildar gräns i söder mot Valenciaregionen. Tillsammans tillför dessa floder i snitt drygt tiondelen av Ebros mängd vatten till Medelhavet.

Dessutom avvattnas 1,73 procent av Kataloniens territorium av Garonne, vilken mynnar i Atlanten.

Katalonien genomlöps dessutom av ett antal underjordiska floder. Iberiska halvön har inga större sjöar, men i Pyreenéerna finns ett antal mindre (varav Banyoles är störst). Dessutom är Ebro och vissa andra vattendrag i Katalonien på sina ställen uppdämda.

Den katalanska 500 km långa kusten är relativt rätlinjig och i stort sett utan större halvöar eller vikar. De enda större undantagen är halvön Cap de Creus och viken Golf de Roses i norr, liksom Ebros stora delta i söder.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Katalonien har till största delen ett medelhavsklimat.[31] Landets bergiga beskaffenhet gör dock att klimatet är mindre varmt än vad man skulle kunna vänta av läget – i jämnhöjd med mellersta Italien. Årsmedeltemperaturen varierar mellan 0 °C i Pyrenéerna och 17 vid kusten i söder. Uppmätta maxtemperaturer är 43 grader (vid Garrigues) och -30 grader (i Pyrenéerna).

Nederbördsmässigt kan Katalonien delas in i två olika delar:

  • Fuktiga Katalonien – Pyrenéerna, Förpyrenéerna, Subpyrenéerna och enstaka bergsområden i Katalanska förkustkedjan, där årsnederbörden överstiger 700 mm
  • Torra Katalonien – resten av regionen, med en årsnederbörd understigande 700 mm

Nederbörden är mer ymning vissar tider på året. Vid Medelhavskusten är vårarna regniga och somrarna torra. Uppe i Pyrenéerna är somrarna regniga, med högst månadsnederbör i maj och juni.[32]

Med hänsyn till både temperatur och nederbörd kan Katalonien delas in i tre större klimatområden, nedan definierade enligt Köppens system:

  • Dfb – kalltempererat, helårsregn och varm sommar (Pyrenéerna)
  • Cfb – varmtempererat, helårsregn och varm sommar (större delen av regionen)
  • Csa – varmtempererat, vinterregn, het sommar (kusten i söder)

Andra klimatsystem gör delvis en annan uppdelning. Bland annat kan de högsta Pyrenéerna ibland märkas ut med ett alpint klimat, och Garonnes dalgång på nordsidan av Pyrenéerna med ett atlantiskt klimat. Vid en sådan indelning noteras ofta resten av Katalonien med medelhavsklimat, ibland uppdelat i en klimattyp för högre liggande bergsregioner och en annan för lägre liggande områden.[33]

Naturskydd[redigera | redigera wikitext]

år 1990 skapade den katalanska regionregeringen Consell de Protecció de la Natura ('Naturskyddsrådet'), ett rådgivande organ i frågor om rör natur- och landskapsskydd och med uppgift att lära känna, studera, skydda och förvalta skyddsvärd natur i Katalonien. Det finns i Katalonien:

Biologisk mångfald och miljö[redigera | redigera wikitext]

Katalonien erbjuder en mångfald av europeiska ekosystem på en begränsad yta. På dess dryga 30 000 km² finns både slätter, berg, floder, hav, skogar och en mångfald av geologi, jordmåner och klimat. Här finns stora obefolkade områden, medan de över sju miljoner invånarna bor på 30 procent av landarealen – mest utefter kusten. Här finns stora stadsområden med tätt utlagda kommunikationsnät. Området tar också årligen emot över 20 miljoner turister, vilket utsätter miljön för ytterligare påfrestningar.[34] År 2012 deponerades 193 kg sopor per person, vilket var något högre än snittet inom EUm en betydligt lägre än riksgenomsnittet i Spanien.[35]

Styre och politik[redigera | redigera wikitext]

Författning och styre[redigera | redigera wikitext]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Provinser

Katalonien är indelat i fyra provinser. Invånarantal är angivna för 1 januari 2013.[36]

Indelningen i provinser har sin bakgrund i den franska ockupationen under Napoleon-krigen i början av 1800-talet. Tidigare hade Katalonien varit indelad i vegueries ("veguerior"; singular: "vegueria"), närmast motsvarande härader eller grevskap. Vegueriorna fanns redan i det medeltida Katalonien och existerade fram tills att de 1716 ersattes av corregimientos,[37] en kastiliansk länsindelning som infördes i samband med att det katalanska självstyret avskaffades.

Det ånyo självstyrande Katalonien har sedan 2001 försökt ersätta indelningen i fyra provinser med sex[38] eller sju veguerior, senast 2010 med nämnandet av dem i den regionala lagstiftningen.[39][40] Ännu (2014) har systemet dock inte genomförts i praktiken, delvis på grund av att det spanska juridiska systemet förutsätter provinsindelning av de autonoma regionerna.

Områden
Huvudartikel: Comarca

Katalonien utgörs av 41 områden, så kallade comarcor[41] (grevskap). Den nuvarande indelningen har sitt ursprung i ett dekret från 1936, ”Generalitat de Catalunya”, som emellertid avskaffades av general Franco 1939. Indelningen återupptogs 1987 och 1988 utökades antalet med tre ytterligare, Alta Ribagorça, Pla d'Urgell och Pla de l'Estany, till nuvarande 41.

Val d'Aran (Aran-dalen) har en särskild status. Dess autonoma styre kallas Conselh Generau d'Aran.[42]

Större kommuner och orter

År 2014 fanns det 947 kommuner i Katalonien.[41] Nedan listas de tio största kommunerna efter invånarantal (2014[43]):

# Kommun Comarca Invånare 2014 Invånare 2011
1 Escut de Barcelona.svg Barcelona Barcelonès 1 602 386 1 621 537
2 Spain.Hospitalet.de.Llobregat.Escudo.svg L'Hospitalet de Llobregat Barcelonès 253 518 257 038
3 Escut de Badalona.svg Badalona Barcelonès 217 210 219 547
4 Escut de Terrassa.svg Terrassa Vallès Occidental 215 517 210 941
5 Escut de Sabadell.svg Sabadell Vallès Occidental 207 444 206 493
6 Escudo de Lérida.svg Lleida Segrià 139 176 139 809[44]
7 Escut de Tarragona.svg Tarragona Tarragonès 132 199 133 545[44]
8 Escut de Mataró.svg Mataró Maresme 124 280 124 099[44]
9 Escut de Santa Coloma de Gramenet.svg Santa Coloma de Gramenet Barcelonès 118 738 119 717
10 Escut heràldic de Reus.svg Reus Baix Camp 104 962 106 790[44]

Kataloniens befolkning är i hög utsträckning koncentrerad till det centrala området nära Barcelona, i första hand till Barcelonès, Vallès Occidental och Vallès Oriental samt omgivande comarcor. Av ovanstående tio kommuner är sex belägna i dessa tre namngivna comarcor.

De allra flesta invånare i Katalonien bor i ett antal större stadsområden (tätortsområden, konurbationer). Den allra största av dessa är centrerad kring huvudstaden Barcelona, där cirka 60 procent av alla katalaner är bosatta. Barcelonas stadsregionen är också platsen för sju av Kataloniens mest befolkningsrika kommuner.

De största stadsområdena 2008 var följande:[45]

# Stadsområde/tätortsregion Invånare 2008
1 Barcelona
(inklusive L'Hospitalet de Llobregat, Badalona, Terrassa, Sabadell, Mataró och Santa Coloma de Gramenet)
4 542 490
2 Tarragona
(inklusive Reus)
423 360
3 Blanes
(inklusive Pineda del Mar och Lloret de Mar)
182 673
4 Girona
(inklusive Salt)
180 426
5 Lleida 176 543
6 Manresa 138 215
7 Vic
(inklusive Manlleu)
129 994

Politik[redigera | redigera wikitext]

Demonstration för katalansk självständighet.

Katalonien har, som alla Spaniens regioner, en relativt långtgående autonomi. De katalanska kraven på självbestämmande är dock mer högljudda än på många andra håll och kan endast jämföras med de i Baskien. I båda regionerna har den regionala kulturen djupa rötter, och både baskiskan och katalanskan är del av regionernas respektive särart. Den katalanska regionregeringen – Generalitat de Catalunya – räknar sig som en efterföljare till hertigdömet Kataloniens styre, vilket avskaffades 1714. Regionregeringens ledare – ibland kallad Kataloniens president – är sedan 2010 Artur Mas.[46] Artur Mas representerar partiet Convergència i Unió. Partiet har sedan bildandet 1978 varit en ledande politiskt kraft i Katalonien, först som en koalition mellan två separata partier (Convergència Democràtica de Catalunya och Unió Democràtica de Catalunya) och sedan 2001 som en fastare federation.[47]

I Katalonien har Spaniens två statsbärande partier – det borgerliga Partido Popular (PP) och det socialistiska PSOE betydligt mindre framträdande roller. Särskilt har PP, med sin ofta centralistiska politik och med rötter i Francos Spanien haft svårigheter att hävda sig i katalansk regionalpolitik, och dess potentiella väljare har sedan slutet av 1970-talet i mycket stor utsträckning istället lierat sig med det allmänborgerliga men katalansknationalistiska CiU. Särskilt syns detta i landsbygdsområdena av Spanien, där de olika kommunerna i regel styrs antingen av CiU eller av det katalanska vänsterpartiet ERC. PSC (PSOE:s katalanska gren) är betydligt starkare i många stadsregioner, inklusive området kring Barcelona, Tarragona och Lleida.[48] 2015 års spanska region- och kommunalval kom dock att präglas av de många nybildade partierna, och i själva Barcelona blev partikoalitionen "Barcelona en Comú" (Barcelona tillsammans) största parti.[49]

11 september 2013 – på Kataloniens nationaldag – genomfördes en stor manifestation då en 48 mil lång mänsklig kedja, Via Catalana, bildades genom regionen i stöd för självständighet från Spanien. Kedjan av människor sträckte sig från Kataloniens södra gräns (till Valenciaregionen) till Kataloniens norra gräns (till franska Pyrénées-Orientales).[50] Rapporter från Kataloniens regering angav antalet människor i kedjan till 1,6 miljoner, medan spanska unionister i en senare omräkning menade att det inte var fler än 800 000 personer – varav ungefär 130 000 minderåriga (icke-röstberättigade).[51]

2014 deltog enligt uppgift 1,8 miljoner människor i nationaldagsfirandet i Barcelona. Cirka en halv miljon demonstranter för Kataloniens självständighet formerade vid 19-tiden – genom att fylla två korsande gator – ett sammanlagt 11 km långt röd-gul-randigt V (som i votar, 'rösta', eller victoria, 'seger').[52]

Kataloniens regionala regering, sedan 2011 bestående av CiU och ERC och ledd av Artur Mas, utlyste en folkomröstning om regionens självständighet till den 9 november 2014.[53] Centralregeringen i Madrid, bestående av PP och ledd av Mariano Rajoy, menade att omröstningen stred mot Spaniens konstitution och att den därför inte skulle kunna hållas.[54] Efter två ogiltigförklaranden från Spaniens författningsdomstol och två omdefinitioner av omröstningen hölls den trots allt den 9 november, med ett svagare mandat (mer jämförbar med opinionsundersökning).

Kataloniens självständighetskamp ses ur självständighetsförespråkarnas eget perspektiv som Ukrainas kamp för oberoende gentemot Ryssland.[55] Den spanska centralregeringen ser däremot ibland samma strävan som ett utbrytningsförsök likt den hos den ryska separatiströrelsen i östligaste Ukraina (Katalonien är 32/504 av Spaniens yta, ryskockuperade delar ~50/603 av Ukraina våren 2015). Spanska unionister jämförde i mars 2014 katalansk separatism med Krims "utträde" ur Ukraina samma månad; omdiskuterade folkomröstningar har arrangerats i båda områdena.[56][a]

Internationell representation[redigera | redigera wikitext]

Katalonien har numera officiell representation i ett antal länder. Detta inkluderar 32 handelskammare 32 handelskammare i 27 länder, fem utrikeskontor för Institut Ramon Llull och ett tiotal officiella katalanska turistbyråer.[57] Dessutom har man fyra utrikes beskickningar samt en delegation till EU. Se vidare Generalitat_de_Catalunya#Internationell_representation.

Regionen har även vänortsrelationer med flera regioner i andra länder. Man har valt regioner i gränsområden,[58] omgivna av större kultursfärer eller tillväxtregioner med multikulturell sammansättning.

Ekonomi och samfärdsel[redigera | redigera wikitext]

Kustlinjen vid Tossa de Mar.

Jordbruk, gruvor och industri[redigera | redigera wikitext]

Endast kusten och de lägre dalarna har vad gäller växtlighet Medelhavsländernas allmänna prägel. Man påträffar där både oliv- och apelsinträd, ris och dadelpalmer, men de senare hinner aldrig längre än till blomning. I det inre är floran mycket mera växlande, och där förekommer nästan alla det tempererade bältets träd och frukter. Korkeken är vanligt förekommande. Jorden är i allmänhet bördig och omsorgsfullt odlad och lämpar sig väl för alla vanlig sädesslagen. Konstbevattningen av markerna har utvecklats och är omfattande i det västra, torra inlandet. En kännbar olägenhet är bristen på skog, vilken framkallats av en fortsatt hänsynslös skövling och nu lett till en stor import av virke. Mineraltillgångarna utgörs av järn, koppar, bly, stenkol och bergsalt.

Industrin är livligare än i någon annan del av Spanien. Länge var Katalonien den enda delen av Spanien med verkligt moderna fabriksstäder och större industrianläggningar. Dagens katalanska ekonomi har en viktig industriell, baserad främst på tillverkningsindustri inom bland annat bilar, lastbilar, flygplansdelar, kemikalier, möbler, mat och elektronik (bland annat datorkomponenter) och varvsindustri. Inför de olympiska sommarspelen 1992 inleddes en byggboom som ännu pågår; den drivs numera på av en ökande turism. En annan viktig sektor är förlagsindustrin med översättningar, bokutgivningar, grafisk illustration och så vidare. Totalt arbetade drygt 6 procent inom konstruktionsindustrin 2014 (mot cirka 10 procent år 2001[60]), och samma år sysselsattes knappt 20 procent inom övrigt industri (mot över 26 procent 13 år tidigare[60]).

Knappt 2 procent av den arbetsföra befolkningen arbetade 2014 (mot cirka 2,5 procent år 2001[60]) inom jordbrukssektorn med bland annat tillverkning av mousserande vin, matprodukter, grisuppfödning, fruktodlingar och så vidare.

Tjänster och utveckling[redigera | redigera wikitext]

Andelen sysselsatta inom tjänstesektorn har under senare år ökat från en redan högt nivå. År 2001 var 54 procent av de arbetande verksamma inom tjänstesektorn, med bland annat turism, reklam och forskning. År 2013 hade den andelen ökat till 79 procent,[60] parallellt med att inte minst Barcelona sett en stor ökning av utrikesbaserad turism.

Katalonien är en av de fyra regionerna som ingår i samarbetet Europas fyra motorer tillsammans med Lombardiet, Baden-Württemberg och Rhône-Alpes. År 2012 var dock 22,7 procent av den katalanska arbetskraften utan arbete, vilket kan jämföras med EU-snittet på 10,5 procent och Spaniens riksgenomsnitt på 25,0 procent.[61]

Handelsbalans och företagande[redigera | redigera wikitext]

Katalonien har under senare år sakta ökat sin export till andra länder, samtidigt som exporten till övriga Spanien legat ungefär still. År 2000 gick 57,1 av regionens export till övriga Spanien och 42,9 procent till andra länder. 2011 var motsvarande siffror 47,1 procent till övriga Spanien och 52,9 procent till andra länder. I reda pengar motsvarade exporten till övriga länder ungefär 33 miljoner euro år 2000 och 5 miljoner euro elva år senare.[62]

Under samma period utjämnades också handelsbalansen mellan Katalonien och omvärlden. Tidigare hade regionen ett rejält handelsöverskott till övriga Spanien (12,2 procent av regionens BNP år 2000) och ett märkbart handelsunderskott (–4,9 procent av BNP samma år) mot övriga länder. 2011 hade balansen mot övriga länder vänts till ett överskott på 1,8 procent av BNP, medan överskottet mot övriga Spanien samtidigt sjunkit till 2,2 procent. Utvecklingen delvis förklaras med den spanska skuldkrisen, som drabbade både den spanska konsumtionen (av katalanska varor) och den katalanska dito (av utländska varor).[62]

2014 flyttade 385 katalanska företag sina huvudkontor till andra delar av Spanien (i första hand till Comunidad de Madrid). Detta har av vissa bedömare kopplats till regionens självständighetssträvanden, främst via president Artur Mas styre sedan 2011.[63]

Transporter[redigera | redigera wikitext]

Katalonien, en central region sydvästra Europa, är väl tillgodosedd vad gäller transportmöjligheter till lands, sjöss och i luften. Detta inkluderar ett nät av motorvägar och Europavägar, snabbtågsjärnvägar, färjeförbindelser och Spaniens näst mest trafikerade flygplats.

Flygplatser
Fotografi över de båda huvudterminalerna på flygplatsen Barcelona-El Prat (T2 närmast, T1 längre bort).
Barcelona har den tredje största containerhamnen i Spanien.
Hamnar

Katalonien har en lång kust med flera hamnstäder. De två största stadsregionerna vid kusten ligger kring Barcelona och Tarragona, vilka även har Kataloniens två största hamnar. Barcelonas hamn är den tredje största containerhamnen i Spanien,[64] medan Tarragonas hamn främst hanterar import och vidareförädling av petroleumprodukter.[65]

Järnväg

28 oktober 1848 invigdes den första spanska järnvägssträckan – de 28 km mellan Barcelona och Mataró. Under resten av 1800-talet lades ner än 1 000 km järnvägsräls i regionen, vilket motsvarar cirka 80 procent av dagens rälslängd. Majoriteten av banorna finanserades av privat kapital, för att underlätta transporten av industriprodukter från fabrikerna in till de större orterna.

Under 1900-talet har järnvägsnätet inte förändrats nämnvärt, och det är fortfarande i hög utsträckning centrerat runt Barcelona och Barcelonas storstadsregion. De två huvudsakliga sträckningarna löper utmed kusten – mellan Valenciaregionen och södra Frankrike och från Barcelona till Zaragoza (över Manresa och Lleida.

De två huvudsakliga järnvägsbolagen i Katalonien är det statsägda ADIF (en avknoppning av RENFE) och FGC (ägt av Kataloniens regionstyre). Dessa äger själva järnvägslinjerna i regionen. Järnvägstrafiken sköts å sin sida av statliga RENFE och FGC.

2008 inleddes snabbtågstrafik (AVE) mellan Barcelonas centralstation och flera andra spanska städer, inklusive Madrid. Senare kopplades Spaniens och Frankrikes höghastighetsbanor samman, och december 2013 körs direkttrafik (utan byte vid gränsen) mellan de båda länderna.

2005 offentliggjorde Kataloniens regionstyre en ambitiös satsning på 1 000 kilometer nyanlagd järnväg fram till år 2026 – 800 km enligt Europeisk snabbspårsstandard och 300 km enligt spansk [bredspår]]sstandard. Syftet var att bättre binda samman de olika delarna av Katalonien utan Barcelonaregionen. Fram till 2015 har endast en del av dessa planer förverkligats.[66]

Barcelona har både tunnelbana och spårväg.
Övrig kollektivtrafik

Katalonien har ett tunnelbanesystemBarcelonas tunnelbana. Det förbinder (via sträckningar under eller över jord) Barcelona med ett antal av randstäderna. Idag (2015) har systemet elva tunnelbanelinjer i drift, skötta av antingen TMB (Barcelonas kommunala bolag för kollektivtrafik) eller regionägda FCB. I Barcelonaprovinsen finns även två spårvägssystem, medan staden Barcelona har ett lånesystem för cyklarBicing (snarlikt Göteborgs Styr & ställ).

I regionen finns dessutom mer än 300 busslinjer, som del av kollektivtrafiken. Detta inkluderar både stadsbussar och trafik mellan städer och provinser. 2012 invigdes ett nytt nät av expressbussar mellan regionens städer, med namnet Exprés.cat.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Katalaner

Språk[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Katalanska

Katalonien har tre officiella språk: katalanska, spanska och aranesiska. Aranesiska talas i Arandalen som ligger i Pyrenéerna, i nordvästra Katalonien, gränsandes mot Aragonien och Frankrike. Katalanska har en speciell status sedan autonomiakten från 1979. Där anges det att katalanska är ursprungsbefolkningens språk. Katalanska är också officiellt språk i furstendömet Andorra.

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

I Katalonien ges numera ut dagstidningar både på spanska och katalanska. De två största dagstidningarna med utgivning i regionen, La Vanguardia (grundad 1881) och El Periódico de Catalunya (grundad 1978), fanns länge enbart i spanskspråkiga utgåvor. Sedan 1997[67] har El Periódico även en edition på katalanska, något som 2011 togs efter av La Vanguardia[68] Tack vare sina två språkversioner har La Vanguardia sedan 2011 återtagit rollen som regionens största dagstidning (cirka 200 000 ex mot 130 000 ex – räknat i daglig försäljning).[69] Båda tidningarna säljer ungefär 50 procent av upplagan i vardera språk. Därutöver finns mindre, enspråkigt katalanska dagstidningar; den största av dessa är El Punt Avui (cirka 50 000 i upplaga).

Sedan 1970-talet har ett flertal regionala och lokala dagstidningar antingen bytt från spanska till katalanska, etablerat upplagor på katalanska eller börjat publicera delar materialet på katalanska. Denna utveckling understöds aktivt av Generalitat de Catalunya, Kataloniens regionstyre, som sedan 1983 års "Lag om Linguistisk Normalisering" utvecklat ett bidragssystem som ger ekonomiska bidrag till katalanskspråkig utgivning i olika medier; 2003 fördelades enligt uppgift[70] 25 miljoner euro i sådana bidrag, medan den ekonomiska krisen bidrog till att mer än halvera dessa siffror i början av 2010-talet.[71]

Katalonien har ett regionalt radio- och TV-bolag, med titeln Corporació Catalana de Mitjans Audiovisuals (CCMA). Dess TV-verksamhet grundades 1983 under namnet Televisió de Catalunya (TVC). Samma år grundades den katalanskspråkiga radioverksamheten under namnet Catalunya Ràdio. Både radio- och TV-sändningar sänds med få undantag ut på katalanska. TV-bolagets huvudkanal är TV3, som sedan 1980-talet varit den mest populära TV-kanalen i Katalonien (även om konkurrensen hårdnat på senare år).[72]

Dessutom sprids många andra spanska (spanskspråkiga) TV- och radiokanaler till Kataloniens TV-tittare och radiolyssnare, vilket innebär att majoriteten av TV-utbudet i katalanska hem sänds på spanska. TV-kanalen med flest tittare än dock fortfarande (siffror från 2013) CCMA:s TV3.[73]

Ett antal mindre lokala TV-kanaler är också verksamma i Katalonien. En av dem var Televisió Manresa (TVM), som verkade med regelbundna sändningar mellan januari 2002 och juni 2014.[74]

Kultur och kulturspridning[redigera | redigera wikitext]

Kataloniens symboler[redigera | redigera wikitext]

Helgdagar och högtider[redigera | redigera wikitext]

Katalonien har bevarat traditioner och högtider under lång tid, som är mycket populära än idag. Några är knutna enbart till Barcelona, medan andra gäller hela Katalonien eller hela Spanien.[75][76]

Affisch inför den katalanska nationaldagen.

En lista över viktiga helgdagar och högtider:[77]

  • 1 januari Nyårsdagen – Cap d'any
  • 6 januari Trettondedag jul – Epifania, kallas i Kataloniens också De tre kungarnas dag.
  • Påsken – Långfredagen och Annandag påsk
  • 23 april Sant Jordi-dagen, när Kataloniens beskyddare, Sant Jordi, firas.
  • 1 maj Arbetardagen – Dia Internacional dels Treballadors
  • Pingst
  • Sommarsolståndet – den kortaste natten på året firas under namnet Sant Jordi-natten.
  • 24 juni Den helige Johannes Döparens dag – Naixement de Joan Baptista, i Katalonien även kallad Sant Joan-dagen. I Spanien är det enbart Katalonien som högtidlighåller dagen.
  • 15 augusti Jungfru Marie himmelsfärd – Assumpció de Maria
  • 11 september Kataloniens nationaldag – Diada Nacional de Catalunya, en festhögtid då katalanerna även minns det svåra nederlaget vid Barcelona i det spanska tronföljdskriget
  • 24 september La Mercè – Barcelonas skyddshelgon La Mercè firas under en hel vecka.[75] Firandet är årligt sedan 1871.
  • 12 oktober Columbusdagen – Spaniens nationaldag, som instiftats till åminnelse av dagen när Christofer Columbus siktade den nya världen
  • Allhelgonadagen – Tots Sants
  • 6 december Konstitutionens dag – Constitució Espanyola, firar den nya grundlagen som infördes den 6 december 1978 efter många års diktatur
  • 8 december Den obefläckade avlelsen – Immaculada Concepció
  • 13 december Luciadagen – Santa Llùcias dag firas både kyrkligt och med julmarknader.
  • Julhelgen – Juldagen och Annandag jul är helgdagar i Katalonien – Navidad och Sant Esteve. Annandagen är i övriga Spanien ingen helgdag.

Sport[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelonas hemmaarena Camp Nou är Europas största fotbollsarena, med plats för närmare 100 000 åskådare.

De stora sporterna i Katalonien är fotboll, basket, handboll, rullskridskohockey,[78] tennis och motorsport.

Fotbollsintresset är stort i Katalonien, inte minst kring FC Barcelona – ett av Spaniens två-tre främsta fotbollslag genom i princip hela 1900-talet. Dessutom finns lokalrivalen RCD Espanyol och mindre klubbar som Gimnàstic de Tarragona och Girona FC.

FC Barcelona är även verksam inom andra sporter, och man är en av Spaniens (och Europas) bästa klubbar inom både handboll och basket.

I Barcelona arrangeras årligen sedan 1953 den stora tennisturneringen (för herrar) Torneo Godó (även känd som Barcelona Open Banc Sabadell). Katalansk tennis är mest förknippad med grustennis och Roland Garros-vinnare som Sergi Bruguera, Arantxa Sánchez Vicario och Albert Costa.

Internationella tävlingar inom roadracing och Formel 1 hålls årligen på racerbanan Circuit de Catalunya, byggd 1991 cirka 20 km norr om Barcelona. Bland framgångsrika katalanska motorcykelåkare på bana kan nämnas Àlex Crivillé, Dani Pedrosa och Sete Gibernau. Inom åkning finns bland annat flerdubbla världsmästarna Adam Raga och Toni Bou.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

I Spanien har de olika regionerna stort inflytande över utbildningen. I Katalonien har relationen mellan de två dominerande språken katalanska (nationalspråk och regionens "eget" språk) och spanska (landets officiella språk) lett till en särskild språkpolitik inom undervisningen. Från andra klass är katalanska det obligatoriska språket i undervisningen – oavsett elevernas bakgrund. Eleverna anses få tillräckliga kunskaper i spanska genom dess dominans i Spaniens samhällsliv i övrigt.

Det här språkbadet (immersió lingüística) inom undervisningsväsendet, i syfte att stärka katalanskas ställning i det katalanska samhället, har pågått sedan tidigt 1980-tal.[79] Det katalanska systemet ses ofta som en framgång, eftersom det bidragit till en ökad tvåspråkighet i regionen och en ökad social integration. Samtidigt bidrog genomförandet av det katalanska språkbadet att regionen förlorade ett stort antal spanskspråkiga lärare, och systemet utsätts numera för nya utmaningar i en miljö där allt fler invandrarspråk hörs i de katalanska skolkorridorerna.[80]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I det ena fallet har folkomröstning dock inte följts av en anslutning till ett grannland.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Statute of Autonomy of Catalonia (2006), Articles 6, 50 - BOPC 224” (på engelska). 19 juli 2006. http://www.parlament-cat.net/porteso/estatut/estatut_angles_100506.pdf. Läst 16 september 2014. 
  2. ^ ”Catalunya” (på katalanska). Enciclopèdia Catalana online. http://www.enciclopedia.cat/enciclop%C3%A8dies/gran-enciclop%C3%A8dia-catalana/EC-GEC-0016436.xml?s.q=Catalunya#.VHxWAcl5ZIs. Läst 1 december 2014. 
  3. ^ Ulick Ralph Burke (1900) (på engelska). A history of Spain from the earliest times to the death of Ferdinand the Catholic. Longmans, Green, and co. http://books.google.com/?id=tz3g_YzTQaUC&pg=PA154. Läst 1 december 2014 
  4. ^ Richard Brzezinski och M. Mielczarek (2002) (på engelska). The Sarmatians: 600 BC-AD 450. ISBN 978-1-84-17648-56 
  5. ^ Maximiano García Venero (1967) (på katalanska). Historia del nacionalismo catalán: 2a edición. Ed. Nacional. http://books.google.com/?id=nUABAAAAMAAJ 
  6. ^ ”Online Etymology Dictionary” (på engelska). Etymonline.com. http://www.etymonline.com/index.php?term=Catalan&allowed_in_frame=0. Läst 1 december 2014. 
  7. ^ ”El Misteri de la Paraula Cathalunya” (på katalanska). http://www.scribd.com/doc/12473596/El-nom-de-la-Nacio. Läst 1 december 2014. 
  8. ^ ”La Catalogne : son nom et ses limites historiques, Histoire de Roussillon” (på katalanska). Mediterranees.net. 22 mars 2008. http://www.mediterranees.net/vagabondages/divers/catalogne.html. Läst 1 december 2014. 
  9. ^ La Draga Neolithic site in Banyoles yields the oldest Neolithic bow discovered in Europe” (på engelska). Heritage Daily. 3 juli 2012. http://www.heritagedaily.com/2012/07/la-draga-neolithic-site-in-banyoles-yields-the-oldest-neolithic-bow-discovered-in-europe/45785. Läst 18 september 2014. 
  10. ^ J. Maluquer de Motes (1971) (på engelska). Late Bronze and Early Iron in the valley of the Ebro – i boken “The Europea Community in Later Prehistory. Studies in honour of C. F. C. Hawkes. Routledge & Kegan. http://www.raco.cat/index.php/Pyrenae/article/viewFile/178964/242576. Läst 19 september 2014 
  11. ^ ”Katalonien - Historia”. http://www.ne.se/katalonien/historia. Läst 27 september 2014. 
  12. ^ Gustafsson 2009, s. 77
  13. ^ Gustafsson 2009, s. 78
  14. ^ Gustafsson 2009, s. 117
  15. ^ Gustafsson 2009, s. 118-120
  16. ^ Gustafsson 2009, s. 704
  17. ^ [a b] ”Historia om Barcelona” (på engelska). http://www.barcelona-guide.se/historia_barcelona.php. Läst 20 september 2014. 
  18. ^ Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung. Världshistoria / Nya tiden 1500-1650. http://runeberg.org/vrldhist/4/0663.html. Läst 20 september 2014 
  19. ^ Steve Lando (2010). Europas tungomål del 2. ISBN 978-9-17-465076-1. http://books.google.se/books?id=B5vtkUI7t1MC&pg=PA805&lpg=PA805&dq=1640+KatalONIEN&source=bl&ots=RDiP2kkmyB&sig=flUZaw5kZ3zH1wgqkljS6BX0oq8&hl=sv&sa=X&ei=vVkdVLOxAsK_ygO9tIKQDw&ved=0CFMQ6AEwCQ#v=onepage&q=1640%20KatalONIEN&f=false. Läst 20 september 2014 
  20. ^ "Katalonien". NE.se. Läst 29 april 2013.
  21. ^ Gustafsson 2009, s. 706
  22. ^ Longford 2012, s. 228
  23. ^ Gustafsson 2009, s. 343
  24. ^ Gustafsson 2009, s. 344
  25. ^ "Spain: Opposition movements, 1898–1923". Britannica.com. Läst 13 oktober 2014. (engelska)
  26. ^ ”Nothing to lose but their chains”. The Economist. 2013-09-14. http://www.economist.com/news/europe/21586323-pressure-referendum-keeps-growing-nothing-lose-their-chains. Läst 12 October 2013. 
  27. ^ "Dades generals". gencat.cat. Läst 23 maj 2015. (katalanska)(engelska)
  28. ^ "El Relleu". grec.cat. Läst 23 maj 2015. (katalanska)
  29. ^ Jordi Sacasas i Lluís, Geografía de Catalunya, Publicacions L'Abadia de Montserrat. ISBN 978-84-8415-915-5
  30. ^ "Rius, embassaments i estanys". atlesnacional.cat. Läst 23 maj 2015. (katalanska)
  31. ^ "El clima observat de les conques del Fluvià, de la Tordera i del Siurana (1951-2000)", s. 1. uab.es. Läst 23 maj 2015. (katalanska)
  32. ^ Julia López Gómez/Antonio López Gómez (1979): "El clima húmedo del norte de Cataluña según la clasificación de Köppen". raco.cat. Läst 23 maj 2015. (spanska)
  33. ^ "Trets generals". meteo.cat. Läst 23 maj 2015. (katalanska)
  34. ^ "Biodiversitat a Catalunya". gencat.cat. Läst 23 maj 2015. (katalanska)
  35. ^ "Xifres de Catalunya" 2012, s. 5
  36. ^ ”Population Figures referring to Municipal Register 1 January 2013 – Summary by provinces” (på katalanska). Instituto Nacional de Estadística. http://www.ine.es/jaxi/tabla.do?path=/t20/e260/a2013/l1/&file=pro001.px&type=pcaxis&L=1. Läst 29 september 2014. 
  37. ^ "La divisió en prefectures de 1.810". Vegueries.com. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  38. ^ "6 noves comarques per una Catalunya dividida en 6 vegueries". Laxarxa.com. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  39. ^ "Se impide crear veguerías alterando los límites provinciales". Elmundo.es, 2010-07-09. Läst 27 oktober 2014. (spanska)
  40. ^ "Les vegueries farien desaparèixer els consells comarcals en el nou model territorial d'una Catalunya independent?". Elclauer.cat. Läst 27 oktober 2014. (katalanska)
  41. ^ [a b] "El municipi en xifres". idescat.cat. Läst 14 juni 2015. (katalanska)
  42. ^ ”Ley 16/1990, de 13 de julio, sobre el régimen especial del Valle de Arán.” (på katalanska). Noticias Jurídicas. http://noticias.juridicas.com/base_datos/CCAA/ca-l16-1990.html#. Läst 29 september 2014. 
  43. ^ "Altitud, superfície i població. 2014". idescat.cat. Läst 14 juni 2015. (katalanska)
  44. ^ [a b c d] ”Territori > El municipi en xifres > Tarragonès” (på katalanska). Idescat. http://www.idescat.cat/emex/?id=36#h7ffff. Läst 19 september 2014. 
  45. ^ Ruiz, Francisco (2008-12-30). ”Conurbaciones” (på spanska) (XLS). http://alarcos.inf-cr.uclm.es/per/fruiz/pobesp/dat/arc/conurbaciones.xls. Läst 14 juni 2015. 
  46. ^ "Biografia". President.cat. Läst 19 september 2014. (katalanska)
  47. ^ "Convergència i Unió". Historiaelectoral.com. Läst 19 september 2014. (spanska)
  48. ^ "Qui és l'alcalde del teu municipi?". ara.cat. Läst 14 juni 2015. (katalanska)
  49. ^ "Resultats als principals municipis dels Països Catalans". ara.cat. Läst 14 juni 2015. (katalanska)
  50. ^ Viusà, Joana (2013-09-12): "Catalogne : l'indépendance à portée de mains (VIDEO)". Lindependant.fr. Läst 18 september 2014. (franska)
  51. ^ Ferrer, Bernat (2014-07-24): "El recompte unionista xifra en 800.000 els participants a la Via Catalana". Naciodigital.cat. Läst 18 september 2014. (katalanska)
  52. ^ "Miles de catalanes forman la 'V' de la Diada para pedir la consulta". 20minutos.es. Läst 18 september 2014. (engelska)
  53. ^ Jakob Lewander (11 september 2014). ”Katalonien vill sluta betala för Spanien”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/katalonien-vill-sluta-betala-for-spanien_3903408.svd. Läst 16 september 2014. 
  54. ^ SIX/Affärsvärlden (2014-07-31): "Katalonien går vidare med planer på folkomröstning". Affarsvarlden.se. Läst 18 september 2014.
  55. ^ Partal, Vicent (2014-02-26): "Ucraïna, Rússia i nosaltres". vilaweb.cat. Läst 24 april 2015. (katalanska)
  56. ^ Hedgecoe, Guy (2014-03-19): "Catalonia’s unwanted Crimean comparisons". irishtimes.com. Läst 24 april 2015. (engelska)
  57. ^ "Map of the Catalan presence throughout the world". Afersexteriors.gencat.cat. Läst 15 december 2014. (engelska)
  58. ^ Ginesta, Zavier (2014-11-10): "México, Catalunya... y un nuevo país". elperiodico.com. Läst 14 juli 2015. (spanska)
  59. ^ Frances Pau i Vall (1987): "Crònica – A l'entorn de l'agermanament entre California i Catalunya". gencat.cat, Barcelona 1987-06-15. Läst 14 juli 2015. (katalanska)
  60. ^ [a b c d] "Persons in employment. 2014". idescat.cat. Läst 7 maj 2015. (engelska)
  61. ^ "Xifres de Catalunya". s. 4.
  62. ^ [a b] "Sector exterior català: Evolució del comerç amb Espanya". gencat.cat. Läst 7 maj 2015. (katalanska)
  63. ^ "Fuga de empresas de Cataluña a Madrid". cronicaglobal.com. Läst 7 maj 2015, 2015-05-05. (spanska)
  64. ^ Chung-Yee Lee,Qiang Meng (2015): Handbook of Ocean Container Transport Logistics, s. 83. Springer. Läst 22 juli 2015. (engelska)
  65. ^ "Història del port". portdetarragona.cat. Läst 22 juli 2015. (engelska)
  66. ^ ACN (2015-07-10): "Les tres noves estacions dels Ferrocarrils a Terrassa entraran en servei el 29 de juliol". ara.cat. Läst 22 juli 2015. (katalanska)
  67. ^ Montoliu, César: "Informe sobre el sistema de traducción automática del Periódico de Catalunya". Europa.eu. Läst 10 juni 2013. (spanska)
  68. ^ La Vanguardia en català (2012-05-04): "'La Vanguardia' celebra a Mataró un any d'edició en català". Lavanguardia.com. Läst 10 juni 2013. (katalanska)
  69. ^ Godó, Javier. ”'La Vanguardia', una mirada al mundo en dos lenguas” (på spanska). lavanguardia.com. La Vanguardia. http://www.lavanguardia.com/opinion/20110227/54120180174/la-vanguardia-una-mirada-al-mundo-en-dos-lenguas.html. Läst 16 september 2014. 
  70. ^ Guimerà 2014, s. 52
  71. ^ Guimerà 2014, s. 62
  72. ^ "The Group". ccma.cat. Läst 30 maj 2015. (engelska)
  73. ^ "Television. 2013. Distribution of the audience. By channels". idescat.cat. Läst 14 juli 2015. (engelska)
  74. ^ TVMANRESA (2014-06-27): "TVM Televisió de Manresa. Darrera emissió. 27/06/2014 21:00h". youtube.com. Läst 30 maj 2015. (katalanska)
  75. ^ [a b] ”Högtider och traditioner”. Barcelona 4seasons. http://sv.barcelona4seasons.com/info/hogtider-och-traditioner_n_1015.aspx. Läst 28 september 2014. 
  76. ^ ”Spanish Holidays”. spainexpat.com. http://www.spainexpat.com/spain/information/holidays_in_spain/. Läst 28 september 2014. 
  77. ^ ”Helgdagar Barcelona - komplett lista med Barcelonas helgdagar”. Barcelona Turistguide. http://www.barcelona-turist-guide.se/default48.asp?view=barcelona/fakta-om-barcelona/helgdagar. Läst 28 september 2014. 
  78. ^ "El Club d'Hoquei Mataró presenta el XXIé trofeu Ciutat de Mataró". Esportcatala.cat, 2013-09-10. Läst 19 september 2014. (katalanska)
  79. ^ Blanca Gispert/Magda Gregori (2014-03-06): "La immersió lingüística: un model d'èxit". Vilaweb.cat. Läst 4 november 2014. (katalanska)
  80. ^ Balsells, Ferran (2011-09-15): "Spanish or Catalan? A controversy that is anything but academic". Elpais.com. Läst 4 november 2014. (engelska)

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]