Manfred von Ardenne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Manfred von Ardenne
Ardenne, 1930.
Ardenne, 1930.
Född20 januari 1907
Hamburg, Tyskland
Död26 maj 1997
Dresden, Tyskland
Bosatt iDresden, Tyskland
MedborgarskapTyskland
NationalitetTyskland
ForskningsområdeTillämpad fysik
InstitutionerSovjetiska atombombsprojektet, TU Dresden
Känd förSovjetiska atombombsprojektet

elektronmikroskopi isotopskillnad

katodstrålerör
Har influeratSiegmund Loewe
Nämnvärda priserStalinpriset (1947, 1953)

Nationalpriset i Östtyskland Lenin-medaljen (1970)

Colani Design France Prize (1993)

Manfred von Ardenne, född 20 januari 1907 i Hamburg, Tyskland, död 26 maj 1997 i Dresden, Tyskland, var en tysk fysiker och uppfinnare. Han innehade ca 600 patent inom områden som elektronmikroskopi, medicinsk teknik, kärnteknik, plasmafysik och radio- och TV-teknik.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ardenne föddes i en rik aristokratisk familj och var äldst av fem barn. År 1913 flyttade hans far till Kriegsministerium till Berlin. Från sin tidigaste ungdom var han fascinerad av teknik, och detta uppmuntrades av hans föräldrar. Sin tidiga utbildning fick han hemma genom privata lärare och började 1919 vid Realgymnasiet i Berlin, där han odlade sina intressen inom fysik och teknik. I en skoltävling lämnade han in modeller av en kamera och ett larmsystem, för vilket han tilldelades första pris. [1][2]

Utan examen från gymnasiet övergick Ardenne till universitetsstudier i fysik, kemi och matematik. Efter fyra terminer lämnade han sina formella studier på grund av universitetssystemets inflexibilitet och utbildade sig själv. Han blev en autodidakt och ägnade sig åt tillämpad fysikforskning.[1]

År 1928 fick han full kontroll över hur hans arv kunde spenderas, och han inrättade ett privat forskningslaboratorium, Forschungslaboratorium für Elektronenphysik,[3] i Berlin-Lichterfelde, för att genomföra egen forskning kring radio- och tv-teknik och elektronmikroskopi och uppfann skanningelektronmikroskopet.[4][5] Han finansierade laboratoriet med inkomst från sina uppfinningar och från kontrakt på andra projekt.

Vid Internationale Funkausstellung i Berlin i augusti 1931 gjorde Ardenne världens första offentliga demonstration av ett televisionssystem med katodstrålerör för både överföring och mottagning. (Ardenne utvecklade aldrig ett kamerarör med hjälp av CRT utan som en scanner för att scanna bilder och film.)[6][7][8] Ardenne uppnådde sin första överföring av tv-bilder den 24 december 1933, följt av testkörning för en offentlig tv-tjänst 1934. Världens första elektroniskt scannade tv-tjänst startade sedan i Berlin 1935, som kulminerade i direktsändningen av sommarolympiska spelen 1936 från Berlin till offentliga platser i hela Tyskland.[1]

År 1937 utvecklade Ardenne skanningstransmissionselektronmikroskopet och under andra världskriget deltog han i studier och tillämpning av radar.[1] År 1941 tilldelades han "Leibniz-Medaille" av Preußische Akademie der Wissenschaften och i januari 1945 fick han titeln "Reichsforschungsrat".[9]

Före slutet av andra världskriget hade Thiessen, en medlem av NSDAP, kommunistiska kontakter[10] och den 27 april 1945 anlände Thiessen till von Ardennes institut i ett pansarfordon med en major i Sovjetarmén, som också var en ledande sovjetkemist, som gav Ardenne ett skyddsbrev (Schutzbrief).[11] Tillsammans med fyra forskarkolleger flyttade han till Sovjetunionen där han blev chef för institut A,[12] i Sinop,[13][14] en förort till Sukhumi. Vid sitt första möte med Lavrentij Beria blev han ombedd att delta i det sovjetiska atombombprojektet, men han insåg snabbt att deltagandet skulle omöjliggöra hans repatriering till Tyskland, så han föreslog isotopanrikning som ett mål, vilket man enades om. På förslag av myndigheterna flyttade Ardenne så småningom sin forskning från isotopseparation till plasmaforskning riktad mot kontrollerad kärnfusion.[15]

År 1947 tilldelades Ardenne Stalin-priset för sin utveckling av ett elektroniskt elektronmikroskop. År 1953, innan han återvände till Tyskland, fick han ett Stalinpris, klass 1, för bidrag till atombombprojektet. Pengarna från detta pris, 100 000 rubel, använde han för att köpa mark till sitt privata institut i Östtyskland. Enligt ett avtal som Ardenne gjorde med myndigheter i Sovjetunionen strax efter ankomsten, skulle den utrustning som han förde till Sovjetunionen från sitt laboratorium i Berlin-Lichterfelde inte betraktas som "krigsskadestånd" till Sovjetunionen. Ardenne tog utrustningen med sig i december 1954 när han återvände till det dåvarande Östtyskland.[1][16]

Efter Ardennes ankomst till Deutsche Demokratische Republik (DDR) blev han "Professor für elektrotechnische Sonderprobleme der Kerntechnik" vid Technische Hochschule Dresden. Han grundade också sitt forskningsinstitut, "Forschungsinstitut Manfred von Ardenne", i Dresden, som med över 500 anställda blev en unik institution i Östtyskland som ett ledande privatägt forskningsinstitut. Efter Tysklands återförening 1991 kollapsade det emellertid med betydande skulder och återkom som Von Ardenne Anlagentechnik GmbH. Ardenne vann två gånger GDR:s nationella pris.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Manfred von Ardenne Tabellen der Elektronenphysik, Ionenphysik und Übermikroskopie. Bd. 1. Hauptgebiete (VEB Dt. Verl. d. Wissenschaften, 1956)
  • Manfred von Ardenne Tabellen zur angewandten Kernphysik (Dt. Verl. d. Wissensch., 1956)
  • Manfred von Ardenne Eine glückliche Jugend im Zeichen der Technik (Kinderbuchverl., 1962)
  • Manfred von Ardenne Eine glückliche Jugend im Zeichen der Technik (Urania-Verl., 1965)
  • Manfred von Ardenne Ein glückliches Leben für Technik und Forschung (Suhrkamp Verlag KG, 1982)
  • Manfred von Ardenne Sauerstoff- Mehrschritt- Therapie. Physiologische und technische Grundlagen (Thieme, 1987)
  • Manfred von Ardenne Sechzig Jahre für Forschung und Fortschritt. Autobiographie (Verlag der Nation, 1987)
  • Manfred von Ardenne Mein Leben für Forschung und Fortschritt (Ullstein, 1987)
  • Siegfried Reball, Manfred von Ardenne, and Gerhard Musiol Effekte der Physik und ihre Anwendungen (Deutscher Verlag, 1989)
  • Manfred von Ardenne, Gerhard Musiol, and Siegfried Reball Effekte der Physik und ihre Anwendungen (Deutsch, 1990)
  • Manfred von Ardenne Die Erinnerungen (Herbig Verlag, 1990)
  • Manfred von Ardenne Fernsehempfang: Bau und Betrieb einer Anlage zur Aufnahme des Ultrakurzwellen-Fernsehrundfunks mit Braunscher Röhre (Weidmannsche, 1992)
  • Manfred von Ardenne Wegweisungen eines vom Optimismus geleiteten Lebens: Sammlung von Hinweisen, Lebenserfahrungen, Erkenntnissen, Aussprüchen und Aphorismen über sieben der Forschung gewidmeten Jahrzehnte (Verlag Kritische Wissensch., 1996)
  • Manfred von Ardenne Erinnerungen, fortgeschrieben (Droste, 1997)
  • Manfred von Ardenne, Alexander von Ardenne, and Christian Hecht Systemische Krebs-Mehrschritt-Therapie (Hippokrates, 1997)
  • Manfred von Ardenne Gesundheit durch Sauerstoff- Mehrschritt- Therapie (Nymphenburger, 1998)
  • Manfred von Ardenne Wo hilft Sauerstoff-Mehrschritt-Therapie? (Urban & Fischer Verlag, 1999)
  • Manfred von Ardenne Arbeiten zur Elektronik. 1930, 1931, 1937, 1961, 1968 (Deutsch, 2001)
  • Manfred von Ardenne Die physikalischen Grundlagen der Rundfunkanlagen (Funk Verlag, 2002)
  • Manfred von Ardenne and Manfred Lotsch Ich bin ihnen begegnet (Droste, 2002)
  • Manfred von Ardenne Des Funkbastlers erprobte Schaltungen: Reprint der Originalausgabe von 1926 (Funk Verlag, 2003)
  • Manfred von Ardenne, Gerhard Musiol, and Siegfried Reball Effekte der Physik und ihre Anwendungen (Deutsch, 2003)
  • Manfred von Ardenne Empfang auf kurzen Wellen - Möglichkeiten, Schaltungen und praktische Winke: Reprint der Originalausgabe von 1928 (Funk Verlag, 2005)
  • Manfred von Ardenne, Gerhard Musiol, and Siegfried Reball Effekte der Physik und ihre Anwendungen (Deutsch, 2005)
  • Manfred von Ardenne and Kurt Borchardt (editors) Handbuch der Funktechnik und ihrer Grenzgebiete (Franckh)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Ardenne – Deutsches Historisches Museum.
  2. ^ Ardenne – Journal of Microscopy.
  3. ^ sachen.de arkiverad 2008-03-25 at the Wayback Machine. - Zur Ehrung von Manfred von Ardenne.
  4. ^ von Ardenne, Manfred (1938). "Das Elektronen-Rastermikroskop. Theoretische Grundlagen". Zeitschrift für Physik (in German). 109 (9–10): 553–572. Bibcode:1938ZPhy..109..553V. doi:10.1007/BF01341584.
  5. ^ von Ardenne, Manfred (1938). "Das Elektronen-Rastermikroskop. Praktische Ausführung". Zeitschrift für technische Physik (in German). 19: 407–416.
  6. ^ "Cathode radio television sender on which Baron Manfred von Ardenne has been experimenting since 1928" (photo), The New York Times, August 16, 1931, p. XX8.
  7. ^ "Television at the Berlin Radio Exhibition", Television, oktober 1931, p. 310, 311, 318.
  8. ^ Albert Abramson, Zworykin: Pioneer of Television, University of Illinois Press, 1995, p. 111.
  9. ^ Von Ardenne - Dieter Wunderlich.
  10. ^ Hentschel, 1996, Appendix F; see the entry for Thiessen.
  11. ^ Oleynikov, 2000, 5.
  12. ^ Institute A was used as the basis for the Sukhumi Physical-Technical Institute. See Oleynikov, 2000, 12
  13. ^ Oleynikov, 2000, 11-12.
  14. ^ Naimark, 1995, 213.
  15. ^ Riehl and Seitz, 1996, 33-34.
  16. ^ Oleynikov, 2000, 18.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • aerzteblatt.de - Krebsforschung: Scheitern eines innovativen Ansatzes
  • MDR Figaro - Zum 100. Geburtstag von Manfred von Ardenne
  • Oleynikov, Pavel V. German Scientists in the Soviet Atomic Project, The Nonproliferation Review Volume 7, Number 2, 1 – 30 (2000).
  • Von Ardenne – Deutsches Historisches Museum
  • Von Ardenne - Dieter Wunderlich
  • Biography – Von Ardenne biography on official VON ARDENNE Corporate Website.