Manne Ståhl

Från Wikipedia
Manne Ståhl
Född15 januari 1901[1][2]
Arboga stadsförsamling[1][2], Sverige
Död19 maj 1976[2] (75 år)
Kalmar[2]
Andra namnEsset, Lill-man och M S-hl
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet, [1][2]
SysselsättningRedaktör[2], politiker[2]
Befattning
Andrakammarledamot, Värmlands läns valkrets (1945–1968)[1][2]
Politiskt parti
Folkpartiet[2]
MakaJessie Ståhl
(g. 1933–)[1][2]
Redigera Wikidata
Manne Ståhl och redaktör Erik Brandfeldt vid ett möte inom Publicistklubben 1955.

David Emanuel (Manne) Ståhl (i riksdagen kallad Ståhl i Karlstad), född 15 januari 1901 i Arboga, död 19 maj 1976 i Eds församling, Värmlands län,[3] var en svensk tidningsman och politiker (folkpartist). Han var svärson till statsministern Felix Hamrin samt svåger till riksdagsledamöterna Mac Hamrin och Ruth Hamrin-Thorell.

Manne Ståhl, som var son till en bokbindare, blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1928. Han gav sig tidigt in i journalistiken och var andreredaktör för Eskilstuna-Kuriren 1933–1936 innan han blev verkställande direktör för Svenska Morgonbladet 1937–1938 och därefter huvudredaktör och ansvarig utgivare för Karlstads-Tidningen 1939–1957 och politisk redaktör för samma tidning 1958–1976. Han var Publicistklubbens ordförande 1955–1958.

Från unga år var han aktiv i den frisinnade rörelsen (bland annat som redaktör för tidningen Ungdom och frisinne 1931–1933), och senare i Folkpartiet. Han var ledamot i Karlstads stadsfullmäktige 1951–1962 och i Värmlands läns landsting 1943–1970. Han var också flitigt anlitad i olika statliga utredningar, inte minst på försvarsområdet.

Manne Ståhl var riksdagsledamot i andra kammaren för Värmlands läns valkrets 1945–1968. I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens första tillfälliga utskott 1945–1949 och ledamot i statsutskottet 1950–1958. I riksdagen var han flitigt engagerad i ett stort antal frågor, bland annat utbildnings- och kulturpolitik, bostadspolitik och civilförsvarsfrågor. Han var också tidigt aktiv i arbetet mot rasistisk propaganda i en debatt som så småningom utmynnade i förbudet mot hets mot folkgrupp.

Han var gift med Jessie Ståhl, född Hamrin.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 441-442

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Paul Harnesk (red.), STÅHL, D E (MANNE), redaktör,, Vem är Vem? Svealand utom Stor-Stockholm 1964, 1964, s. 770, läs onlineläs online, läst: 7 september 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 441, Ståhl i Karlstad, D E Manne, läst: 7 april 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Ståhl, David Emanuel