Marcus Ehrenpreis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marcus Ehrenpreis, 1910

Marcus Ehrenpreis, född 27 juni 1869 i Lemberg, död 27 februari 1951 i Stockholm, var överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm från 1914 till 1948.

Ehrenpreis läste kulturhistoria, filosofi och litteratur vid universitet i Berlin där han tog rabbinexamen, och blev därefter filosofie doktor i Erlangen 1895 på avhandlingen Kabbalistische Studien. Han var därefter rabbin i Djakovica och i Osiek 1896, innan han kallades till överrabbin till Sofia i Bulgarien 1900. 1914 antog han kallelsen till Stockholm, som Gottlieb Kleins efterträdare. Ehrenpreis spelade en framträdande roll vid de tidigare sionistkongresserna och vann anseende som nyhebreisk författare med essayer om Moses Hess, Chajim Nachman Bialik, Ahad Ha'am med flera.

Under och efter första världskriget organiserade Ehrenpreis internationell hjälpverksamhet, bland annat åt galiziska flyktingar, tog initiativ till flera kulturella svensk-judiska sammanslutningar, bland annat Judiska litteratursamfundet, vars skriftserie han redigerade från 1920, liksom Nationernas bibliotek (tillsammans med A. Jensen) 1918–1921 och Judisk tidsskrift från 1928. Ehrenpreis vann erkännande som en utmärkt svensk stilist med sina tankerika, på reseintryck från Levanten och Spanien byggda arbeten Österlandets själ (1926), Landet mellan Öster och Väster (1927) och De som byggt Israel (1929) – en serie porträtt av Gamla Testamentets profetgestalter. Memoarboken Mitt liv mellan Öster och Väster (1946). Till Ehrenpreis 60-årsdag utgavs skriften Hälsningar till Marcus Ehrenpreis och ett jubileumshäfte av Judisk tidsskrift. Ehrenpreis var även medarbetare i Svensk uppslagsbok.[1]

Som ung var han en medarbetare till Theodor Herzl och bistod honom vid sionistkongressen i Basel 1897.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]