Maria Stuart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen med samma namn, se Maria Stuart (film).
Maria I
Porträtt av Maria I från omkring 1559
Regerande drottning av Skottland
Regeringstid 14 december 1542–24 juli 1567
Kröning 9 september 1543 på Slottet i Stirling
Företrädare Jakob V (kung av Skottland)
Efterträdare Jakob VI (kung av Skottland)
Drottning av Frankrike
Regeringstid 10 juli 1559–5 december 1560
Kröning Okrönt, eftersom hon redan var krönt drottning av Skottland
Företrädare Katarina av Medici
Efterträdare Elisabeth av Österrike
Gemål Frans II av Frankrike
Henry Stuart
James Hepburn
Ätt Huset Stuart
Far Jakob V
Mor Maria av Guise
Född 8 december 1542
Slottet Linlithgow Palace i Linlithgow
Död 8 februari 1587
Avrättad på slottet Fotheringhay Castle
Begravd Westminster Abbey i London
Namnteckning

Maria Stuart (engelska: Mary Stuart eller Mary Stewart), född 8 december 1542Linlithgow Palace, West Lothian, Skottland, död 8 februari 1587 (avrättad) på Fotheringhay Castle, Northamptonshire, England, var regerande drottning av Skottland 1542-1567 och i sitt äktenskap med kung Frans II drottning av Frankrike 1559-1560. I Storbritannien kallas Maria Stuart populärt för Mary, Queen of Scots (Maria, skottarnas drottning).

Maria Stuart var dotter till Jakob V av Skottland och Maria av Guise och blev mor till kung Jakob VI av Skottland (Jakob I av England) i sitt andra äktenskap med sin syssling Henry Stuart Darnley. Hon blev bortrövad och kanske tvingad till ett tredje äktenskap med James Hepburn, 4:e earl av Bothwell. Efter att ha tvingats fly Skottland 1567 levde hon i tjugo år i fångenskap i England, där hon slutligen dömdes till döden och avrättades efter att ha avslöjats med att ha ingått i en komplott med syfte att mörda Englands drottning, Elisabet I, vars tron hon räknade med att ärva.

Barndom och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Frans II av Frankrike och Maria Stuart

Maria Stuart blev bara några dagar gammal drottning av Skottland sedan hennes far, Jakob V, avlidit. Jakob V:s mor, Margareta Tudor, var syster till kung Henrik VIII av England, vilket kom att besegla Maria Stuarts öde. [1] Detta utspelade sig under reformationstiden, och det katolska partiet i England ansåg drottning Elizabeth I som illegitim, eftersom hon var född i Henrik VIII:s andra äktenskap, ingånget efter en av påven ej tillåten skilsmässa. Maria Stuart skulle alltså vara Englands rättmätiga drottning, då hon var närmaste arvinge till Henrik VIII.[2]

Fyra unga fröknar valdes av hennes mor Maria av Guise från prominenta skotska familjer, vilka hade nära bindningar med både det kungliga huset Stuart och till Frankrike, för att vara sällskapsdamer åt hennes dotter Maria Stuart. Dessa fyra fröknar var: Mary Beaton, Mary Seton, Mary Fleming och Mary Livingston. Då de alla (liksom för övrigt Maria Stuart) hette Mary kallades de populärt för The Four Marys. Av dessa fyra förblev Mary Seton i Maria Stuarts tjänst resten av dennes liv och delade bland annat hennes fångenskap i England.

1548 skickades hon iväg till Frankrike, där hon uppfostrades av sin mors släktingar. 24 april 1558 vigdes hon som femtonåring i Notre Dame i Paris med den fjortonårige Frans II av Frankrike; hon hade trolovats med honom redan som femåring. Frans avled dock redan 1560. Vid hans död skrev María Stuart denna dikt:

Sans cesse mon cœur sent le regret d'un absent, si parfois vers les cieux viens à dresser ma veue, le doux traict de ses yeux, je vois dans une nue; soudain je vois dans l'eau comme dans un tombeau. Si je suis en repos, sommeillant sur ma couche, je le sens qu'il me touche: en labeur, en recoy, toujours est prés de moy.

Engelsk översättning ([1]): My heart feels ceaselessly, for his loss to me. Sometimes in such a place, his image comes to me. The sweet smile on his face, up in a cloud I see. Then sudden in the mere, I see his funeral bier. When I lie quietly, sleeping upon my couch, I hear him speak to me, and I can feel his touch. In my duties each day, he is near me always.

Återkomsten till Skottland[redigera | redigera wikitext]

Henry Stuart Darnley, Maria Stuarts andre make

När Maria Stuart 19 augusti 1561 återvände till sitt hemland Skottland efter maken, Frans II:s död, hade protestantismen hunnit bli den ledande religionen i landet, samtidigt som drottningen själv var katolik. Regeringen i Skottland hade handhafts av Maria Stuarts halvbror, greven av Moray. Maria var smidig till en början. Hon lämnade eftergifter till adeln och vad religionen beträffade nöjde hon sig med erhålla tillstånd att privat få lov att hålla katolsk gudstjänst, även om hon möjligen hoppades kunna förstärka sin ställning längre fram.[3]

När hon 29 juli 1565 gifte sig med kusinen Henry Stewart, lord Darnley, uppstod maktpolitisk instabilitet, eftersom hennes arvskrav på England då stärktes. Darnley var katolik och det sågs som ett uttryck för Marias önskan att rekatolicera Skottland.

Halvbrodern greven av Moray gjorde uppror mot Maria Stuart. Det bildades en sammansvärjning, som närmast var riktad mot Marias italienske sekreterare, David Rizzio och han dödades av skotska adelsmän med Darnley i spetsen år 1566. Dock lyckades Maria återfå sitt inflytande över Darnley och makarna flydde tillsammans. Hon födde en son, sedermera Jakob VI (Jakob I av England), men äktenskapet med Darnley förblev, trots sonens födelse, olyckligt. [4]

Bothwell[redigera | redigera wikitext]

James Hepburn, 4:e earl av Bothwell, Maria Stuarts tredje make

Maria stöddes av James Hepburn, 4:e earl av Bothwell och hon samlade ihop trupper, och återvann sin ställning inom en veckas tid. Bothwell kom att leda en sammansvärjning mot Darnley och när han låg sjuk i koppor i Kirk of Fields i Edinburgh i början av 1567 sprängdes hans hus i luften - hans kropp återfanns i närheten.[5]

I den historiska forskningen är det ännu idag omstritt huruvida Maria kände till mordplanerna på sin make - frågan om detta sammanhänger med några brev från Maria till Bothwell (de s.k. kassettbreven). I det långa Glasgow-brevet från Maria till Bothwell skiver hon bl.a.: "Förbannad vare denna koppärriga varelse (Darnley) som vållar mig så mycket plåga" och hon bedyrar även sin kärlek till Bothwell ("Det är min önskan att vara i Era armar, min kära älskade") - hon var beredd att vad som än hände gå genom liv och död med honom. Kassettbrevens äkthet förordas av till exempel författaren Stefan Zweig medan flera andra forskare till exempel Starkey och Weir anser att de åtminstone delvis kan vara förfalskade.

Bothwell anklagades för mordet men frikändes. En kort tid därefter enleverade han Maria och de gifte sig tre veckor senare, den 15 maj 1567. Det påstås också att enleveringen endast skulle varit en skenmanöver.[6]

Fängslad och avrättad[redigera | redigera wikitext]

Maria Stuarts avrättning
Marias grav i Westminster Abbey.

Efter Marias giftermål med Bothwell uppstod en upprorsrörelse i Skottland och Maria tvangs ge sig fången på Loch Leven Castle och abdikera till förmån för sin son, Jakob VI. Bothwell flydde 1567.[7]

Maria rymde ur fängelset och ett kortare inbördeskrig vidtog. Maria Stuart förlorade och tvingades abdikera 25 juli 1567 och hon sökte skydd i England. Den engelska drottningen Elisabet I, som kände till katolikernas stöd för Maria Stuart, gav emellertid inte något skydd, utan fängslade istället sin kusin Maria Stuart och höll henne fången i nästan 20 år på olika slott i England bland andra Sheffield Castle, Sheffield Manor och Chartley Hall i Staffordshire.

Flera konspirationer bland andra Ridolfisammansvärjningen och Babingtonsammansvärjningen gjordes för hennes befrielse, där bland annat Filip II av Spanien var inblandad.[8]

Hon avrättades genom halshuggning på Fotheringhay slott 8 februari 1587.

Hennes valspråk var: "In the end is my beginning". Det kan sägas vara ett passande valspråk om hennes efterlevande beaktas. Från Maria Stuart härstammar de flesta av regenterna i dagens europeiska monarkier, såsom drottning Elizabeth II och svenske kungen Carl XVI Gustaf.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Axelrod A. Elizabeth I CEO, s. 188–190, New York 2000
  2. ^ Levin C. The Heart and Stomach of a King, s. 8, Philadelphia 1994
  3. ^ McLaren A, Political Culture in the Reign of Elizabeth I, s. 140–142, Cambridge 1999
  4. ^ Zweig, S. Maria Stuart, s. 230–258, Stockholm 1935
  5. ^ http://www.aboutscotland.co.uk/mqs/kirko.html
  6. ^ Zweig, S. Maria Stuart, s. 111–132, Stockholm 1935
  7. ^ Somerset A. Elizabeth I, s.195–196, New York 1991
  8. ^ Somerset A. Elizabeth I, s. 401–404, New York 1991