Marie-Louise Ekman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marie-Louise Ekman
Marie-Louise Ekman.
Marie-Louise Ekman.
Född Marie-Louise Ester Maude Fuchs
5 november 1944 (72 år)
Stockholm, Sverige
Andra namn Marie-Louise De Geer
Marie Louise De Geer Bergenstråhle
Make Carl Johan De Geer (1966–1971)
Johan Bergenstråhle (1971–1980)
Gösta Ekman (1989–2017)
IMDb SFDb
Marie-Louise Ekmans stora retrospektiv på Moderna museet 2017.

Marie-Louise Ester Maude Ekman, tidigare De Geer och De Geer Bergenstråhle, född Fuchs den 5 november 1944 i Stockholm, är en svensk konstnär och filmare. Hon var åren 2009–2014 chef på Kungliga Dramatiska teatern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marie-Louise Ekman är dotter till PR-mannen Walter Fuchs[1] och Maude, född Lönnqvist. Ekman gjorde några uppmärksammade fotomodelluppdrag för blivande maken Carl Johan De Geer avseende Mah-Jong-kläder 1966. Hon har sedan debuten 1967 på Galleri Karlsson[1] i Stockholm varit en framträdande gestalt i svenskt kulturliv. Hon var en av de konstnärer som var med i kretsen kring tidningen PUSS. Återkommande teman är relationer, identitet, drömmar, sexualitet/underliv, vardag och populärkultur.

Som konstnär har hon arbetat med varierande tekniker, medier och genrer. Förutom måleri, film och TV-serier har hon arbetat med skulptur, barnböcker, affischer, dockskåpsmiljöer, scenografi och skämtteckningar. Hennes filmer och TV-serier handlar ofta om mänskliga relationer – ofta både tragiska och absurda, till exempel TV-serien, Vennerman & Winge och filmen Nu är pappa trött igen. Filmdebut gjorde hon 1976 med Hallo Baby, där hon både stod för manus och spelade huvudrollen.[2] Benny Andersson har ofta svarat för musiken i hennes filmer. Hennes filmiska stil är egensinnig, experimenterande och utmanande, ofta med tämligen stillastående bildspråk, med män i kvinnoroller etc,[1] inte olikt långa videoinstallationer i spelfilmsform.

I linje med den experimenterande inriktningen gjorde hon under sin chefstid på Dramaten hösten 2013 webb-TV-serien Den dramatiska asylen med medarbetarna på Dramaten bland annat i rollen som henne själv som teaterchef och filmare, skildrande livet bakom kulisserna på ett egensinnigt dramatiskt sätt, med film- och teatermanuskript, regi och foto av henne själv.[3][4] Den 23 mars 2014 premiärvisades serien också i långfilmsformat på Dramaten.[5]

Marie-Louise Ekman var professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1984–1991,[1] rektor för Kungliga Konsthögskolan 1999–2008 samt VD och teaterchef för Kungliga Dramatiska Teatern 2009–2014.[6][7][2] Ekman finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[8].

Marie-Louise Ekman var gift första gången 1966–1971 med Carl Johan De Geer, andra gången 1971–1980 med Johan Bergenstråhle och tredje gången från 1989 med Gösta Ekman fram till hans död 2017.

Under 2017 hade Marie-Louise Ekman sin största utställning över hennes varierande konstnärskap på Moderna museet i Stockholm med uppemot 350 verk inom måleri, skulptur och film.[9]

Marie-Louise Ekman på Bokmässan i Göteborg 2015.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teaterpjäser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Ekman, Marie-Louise; Maria Lind (1994). Marie-Louise Ekman: ett urval bilder. Malmö: Fogtdal. Libris 7772289. ISBN 91-88482-30-8 
  • Ekman, Marie-Louise; red. Maria Lind (1998). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Carlsson. Libris 7622240. ISBN 91-7203-265-0 
  • Ekman, Marie-Louise; Bjarne Melgaard (2007). Monster baby: Bjarne Melgaard / Marie-Louise Ekman. Malmö: Malmö konstmuseum. Libris 11776651 
  • Ekman, Marie-Louise (2008). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Angelica Knäpper Gallery. Libris 11243964. ISBN 978-91-976955-5-8 
  • Klas Gustafson: Marie-Louise Ekmans två liv, Leopard förlag, Stockholm 2015

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ””Jag vill förbluffa mig själv””. Svenska Dagbladet. 15 maj 2005. http://www.svd.se/kultur/jag-vill-forbluffa-mig-sjalv_421767.svd. Läst 14 april 2015. 
  2. ^ [a b] ”Bye, bye, baby!”. Tidningen Vi. 27 november 2014. http://www.vi-tidningen.se/2014/11/bye-bye-baby/. Läst 14 april 2015. 
  3. ^ ”Dramaten ger: Mobilsåpa”. Aftonbladet. 2 december 2013. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17945027.ab. Läst 14 april 2015. 
  4. ^ ”Den dramatiska asylen”. Dramaten. http://www.dramatenplay.se/den-dramatiska-asylen/om-serien/. Läst 14 april 2015. 
  5. ^ ”En farsartad Hadesvandring”. Svenska Dagbladet. 26 mars 2014. http://www.svd.se/kultur/scen/kultmarie-louise-ekman_3401288.svd. Läst 14 april 2015. 
  6. ^ ”Ekman Marie-Louise - Dramaten” (på sv). www.dramaten.se. http://www.dramaten.se/medverkande/regissorer/Ekman-Marie-Louise-/. Läst 2 april 2017. 
  7. ^ ”Marie-Louise Ekman ny chef för Kungliga Dramatiska Teatern”. Pressmeddelande från Kulturdepartementet. Regeringskansliet. 6 mars 2008. Arkiverad från originalet den 14 april 2015. https://web.archive.org/web/20150414085741/http://www.regeringen.se/sb/d/10178/a/99881. Läst 14 april 2015. 
  8. ^ Göteborgs konstmuseum
  9. ^ ”MARIE-LOUISE EKMAN”. Moderna museet. http://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/marie-louise-ekman/. Läst 17 september 2017. 
  10. ^ ”PRINS EUGEN-medaljen – för framstående konstnärlig gärning”. Pressmeddelande via Mynewsdesk. Kungl. Hovstaterna. 5 november 2007. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/prins-eugen-medaljen-foer-framstaaende-konstnaerlig-gaerning-177571. Läst 14 april 2015. 
  11. ^ ”Natur & Kulturs Kulturpris 2014 till Marie-Louise Ekman”. Natur & Kultur. 18 oktober 2014. Arkiverad från originalet den 14 april 2015. https://web.archive.org/web/20150414082627/http://www.nok.se/Om-oss/stiftelsen/Nyheter/Natur--Kulturs-Kulturpris-2014-till-Marie-Louise-Ekman/. Läst 14 april 2015. 
  12. ^ ”2015 års medaljörer, Marie-Louise Ekman”. Stockholms stad. http://www.stockholm.se/OmStockholm/Fakta-och-kartor/Stadens-historia/St-Erik/St-Eriksmedaljen/Fortjanta-stockholmare/?kontakt=. Läst 14 april 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]