Marie-Louise Ekman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marie-Louise Ekman
Marie-Louise Ekman på Bokmässan i Göteborg 2015
Marie-Louise Ekman på Bokmässan i Göteborg 2015
Född Marie-Louise Ester Maude Fuchs
5 november 1944 (71 år)
Stockholm, Sverige
Andra namn Marie-Louise De Geer
Marie Louise De Geer Bergenstråhle
Make Carl Johan De Geer (1966–1971)
Johan Bergenstråhle (1971–1980)
Gösta Ekman (1989–)
IMDb SFDb

Marie-Louise Ester Maude Ekman, tidigare De Geer och De Geer Bergenstråhle, född Fuchs 5 november 1944 i Stockholm, är en svensk konstnär och filmare. Hon var åren 2009–15 chef på Kungliga Dramatiska teatern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marie-Louise Ekman är dotter till Walter Fuchs, som var verksam vid Intiman och Vasateatern,[1] festfixare och reklamchef för Metro-Goldwyn-Mayers Stockholmskontor. Modern var Maude Fuchs (född Lönnqvist). Ekman gjorde några uppmärksammade fotomodelljobb för blivande maken Carl Johan De Geer avseende Mah-Jong-kläder 1966. Hon har sedan debuten 1967 på Galleri Karlsson[1] i Stockholm varit en framträdande gestalt i svenskt kulturliv. Hon var en av de konstnärer som var med i kretsen kring tidningen PUSS. Återkommande teman är relationer, identitet, drömmar, vardag och populärkultur.

Som konstnär har hon arbetat med varierande tekniker, medier och genrer. Förutom måleri, film och TV-serier har hon arbetat med skulptur, barnböcker, affischer, dockskåpsmiljöer, scenografi och skämtteckningar. Hennes filmer och TV-serier handlar ofta om mänskliga relationer – ofta både tragiska och absurda, till exempel TV-serien, Vennerman & Winge och filmen Nu är pappa trött igen. Filmdebut gjorde hon 1976 med Hallo Baby, där hon både stod för manus och spelade huvudrollen.[2] Benny Andersson har ofta svarat för musiken i hennes filmer. Hennes filmiska stil är egensinnig, experimenterande och utmanande, ofta med tämligen stillastående bildspråk, med män i kvinnoroller etc,[1] inte olikt långa videoinstallationer i spelfilmsform.

I linje med den experimenterande inriktningen gjorde hon under sin chefstid på Dramaten hösten 2013 webb-TV-serien Den dramatiska asylen med medarbetarna på Dramaten bland annat i rollen som henne själv som teaterchef och filmare, skildrande livet bakom kulisserna på ett egensinnigt dramatiskt sätt, med film- och teatermanuskript, regi och foto av henne själv.[3][4] Den 23 mars 2014 premiärvisades serien också i långfilmsformat på Dramaten.[5]

Marie-Louise Ekman var professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1984–1991,[1] rektor för Kungliga Konsthögskolan 1999–2008 och chef för Kungliga Dramatiska Teatern 2009-2015.[6][2]

Marie-Louise Ekman har varit gift med Carl Johan De Geer 1966–71 och med Johan Bergenstråhle 1971–80. Hon är sedan 1989 gift med Gösta Ekman.

Marie-Louise Ekman

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teaterpjäser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Ekman, Marie-Louise; Maria Lind (1994). Marie-Louise Ekman: ett urval bilder. Malmö: Fogtdal. Libris 7772289. ISBN 91-88482-30-8 
  • Ekman, Marie-Louise; red. Maria Lind (1998). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Carlsson. Libris 7622240. ISBN 91-7203-265-0 
  • Ekman, Marie-Louise; Bjarne Melgaard (2007). Monster baby: Bjarne Melgaard / Marie-Louise Ekman. Malmö: Malmö konstmuseum. Libris 11776651 
  • Ekman, Marie-Louise (2008). Marie-Louise Ekman. Stockholm: Angelica Knäpper Gallery. Libris 11243964. ISBN 978-91-976955-5-8 
  • Klas Gustafson: Marie-Louise Ekmans två liv, Leopard förlag, Stockholm 2015

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ””Jag vill förbluffa mig själv””. Svenska Dagbladet. 15 maj 2005. http://www.svd.se/kultur/jag-vill-forbluffa-mig-sjalv_421767.svd. Läst 14 april 2015. 
  2. ^ [a b] ”Bye, bye, baby!”. Tidningen Vi. 27 november 2014. http://www.vi-tidningen.se/2014/11/bye-bye-baby/. Läst 14 april 2015. 
  3. ^ ”Dramaten ger: Mobilsåpa”. Aftonbladet. 2 december 2013. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17945027.ab. Läst 14 april 2015. 
  4. ^ ”Den dramatiska asylen”. Dramaten. http://www.dramatenplay.se/den-dramatiska-asylen/om-serien/. Läst 14 april 2015. 
  5. ^ ”En farsartad Hadesvandring”. Svenska Dagbladet. 26 mars 2014. http://www.svd.se/kultur/scen/kultmarie-louise-ekman_3401288.svd. Läst 14 april 2015. 
  6. ^ ”Marie-Louise Ekman ny chef för Kungliga Dramatiska Teatern”. Pressmeddelande från Kulturdepartementet. Regeringskansliet. 6 mars 2008. http://www.regeringen.se/sb/d/10178/a/99881. Läst 14 april 2015. 
  7. ^ ”PRINS EUGEN-medaljen – för framstående konstnärlig gärning”. Pressmeddelande via Mynewsdesk. Kungl. Hovstaterna. 5 november 2007. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/prins-eugen-medaljen-foer-framstaaende-konstnaerlig-gaerning-177571. Läst 14 april 2015. 
  8. ^ ”Natur & Kulturs Kulturpris 2014 till Marie-Louise Ekman”. Natur & Kultur. 2 maj 2014. http://www.nok.se/Om-oss/stiftelsen/Nyheter/Natur--Kulturs-Kulturpris-2014-till-Marie-Louise-Ekman/. Läst 14 april 2015. 
  9. ^ ”2015 års medaljörer, Marie-Louise Ekman”. Stockholms stad. http://www.stockholm.se/OmStockholm/Fakta-och-kartor/Stadens-historia/St-Erik/St-Eriksmedaljen/Fortjanta-stockholmare/?kontakt=. Läst 14 april 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]