Carl Johan De Geer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Johan De Geer
Carl Johan De Geer på Moderna Museet.
Yrke Konstnär, författare, filmskapare
Publicist
Debutverk Pengar eller livet (1970)
Noterbara verk Tidskriften PUSS 1968
Konstnärskap
Filmproduktion
Betydande verk Mormor, Hitler och jag (2001, regi, filmmanus)
Tårtan, Doktor Krall och Privatdetektiven Kant
Långfilmen Med kameran som tröst, del 2 2004
Guldbaggen
Guldbaggen
1990
För samlad filmproduktion
med Håkan Alexandersson
Personfakta
Född 13 juli 1938 (80 år)
Montréal, Québec
Utbildning 1959–1963 grafisk formgivning vid Konstfack
Frälse/adelsätt De Geer af Finspång
Far Louis De Geer (1910–1987)
Mor Ulrika Wallberg
Släktingar Arvid De Geer (farfar)
Familj
Gift 1963–1965
Make/maka Lena Helgesson (född 1943)
Familj 2
Gift 2 1966–1971
Make/maka 2 Marie-Louise Ekman (född 1944)
Familj 3
Gift 3 1979–1985
Make/maka 3 Marie Östergren (född 1951)
Barn med 3 flicka (född 1979)
Familj 4
Gift 4 1987
Make/maka 4 Marianne Lindberg De Geer (född 1946)
Barn med 4 pojke (född 1989)
Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer 1987
Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer 1987

Carl Johan Louis De Geer, född 13 juli 1938 i Montréal, Québec, är en svensk konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, kulturjournalist, fotograf, skådespelare och scenograf tillhörande den friherrliga ätten De Geer af Finspång.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Johan De Geer är son till diplomaten Louis De Geer (1910–1987) och dennes första hustru Ulrika Wallberg samt sonson till Arvid De Geer.

Han växte upp i Kanada, Köpenhamn, Bryssel och Warszawa, innan familjen återvände till Sverige. Efter det att föräldrarna separerat, vistades Carl Johan De Geer tidvis hos sin farföräldrar på Hanaskogs slott i Skåne och hos modern på Östermalm i Stockholm.[1][2]

År 1957 var han ordförande för Sveriges elevers centralorganisation. Han gjorde militärtjänstgöring vid Arméstabens Bilddetalj, där han lärde sig grunderna för fotografi. Han utbildade sig därefter 1959–1963 i grafisk formgivning vid Konstfack i Stockholm.

Tillsammans med Håkan Alexandersson skapade Carl Johan De Geer TV-klassiker som Tårtan, Doktor Krall och Privatdetektiven Kant. Han startade 1968 tillsammans med Lars Hillersberg, Karin Frostenson, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg tidskriften PUSS.

En provokativ aktion skedde redan 1967, då Carl Johan De Geer ställde ut vapenvägraraffischer under titeln Svik fosterlandet, var onationellGalleri Karlsson i Stockholm och som beslagtogs av polisen. Bland dessa affischer fanns en vid namn Skända flaggan, där han på en brinnande svensk flagga skrivit "KUKEN" och tillfogat texten "SKÄNDA FLAGGAN VÄGRA VAPEN". Denna symbol återfinns bland annat på Magnus Ugglas album Allting som ni gör kan jag göra bättre från 1987, med bland annat protestsånger. År 1970 var han med och bildade textilkonstnärskollektivet 10-gruppen[3] och var också trombonist i proggrupperna Blå Tåget och Elektriska linden.

Ett av Carl Johan De Geers mer uppmärksammade filmprojekt är filmen om sin mormor och hennes nazistsympatier, Mormor, Hitler och jag från 2001. År 2004 gjorde han långfilmen Med kameran som tröst, del 2.

Carl Johan De Geer var gift första gången 1963–1965 med Lena Helgesson (född 1943) och andra gången 1966–1971 med konstnären Marie-Louise Ekman (född 1944).[4] Tredje gången var han gift 1979–1985 med Marie Östergren (född 1951) och fick 1979 en dotter.[4] Fjärde gången gifte han sig 1987 med konstnären Marianne Lindberg De Geer (född 1946) och fick med henne en son (född 1989).[4]

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1975 Herr von Hancken
Agneta Pleijel Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ De Geer, Carl Johan (2008). Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv. Bonniers. sid. 273-284. ISBN 978-91-0-011817-4 
  2. ^ Rydell, Malena (16 september 2008). ”Med passion för adliga kufar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=828833. Läst 18 november 2008. 
  3. ^ Textila revoltörer, Fokus nr 5, 2010
  4. ^ [a b c] Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085  F312 s 15 tab 8A:I.
  5. ^ Moderna museet
  6. ^ Göteborgs konstmuseum
  7. ^ Nationalmuseum
  8. ^ ”Carl Johan De Geer, Livia Fränkel och Britta Marakatt-Labba tilldelas regeringens belöningsmedalj Illis quorum meruere labores”. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/10/carl-johan-de-geer-livia-frankel-och-britta-marakatt-labba-tilldelas-regeringens-beloningsmedalj-illis-quorum-meruere-labores/. Läst 20 oktober 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]