Mats Rehnberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mats Rehnberg
Född 12 oktober 1915[1]
Engelbrekts församling
Död 25 maj 1984[1]
Värmdö församling
Begravd Norra begravningsplatsen[2][3]
kartor
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Etnolog
Arbetsgivare Nordiska museet
Stockholms universitet
Make/maka Mary-Anne Rehnberg
(g. 1946–)
Redigera Wikidata

Mats Erik Adolf Rehnberg, född 12 oktober 1915 i Engelbrekts församling, Stockholm, död 25 maj 1984 i Värmdö församling, var en svensk etnolog. Han var professor vid Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet och Nordiska museet. Han var svärson till Edward Hald.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mats Rehnberg, vars far var jurist, studerade etnologi och arkeologi vid Stockholms högskola där han blev fil. kand. 1939 och fil. lic. 1942, och var sedan fram till 1961 anställd vid Nordiska museet. Han var programchef vid Sveriges Televisions kulturavdelning 1959–1969. Rehnberg blev under sin tid vid televisionen rikskänd i egenskap av enväldig domare i 10 000-kronorsfrågan. Han var även en av stiftarna av Svenskt visarkiv. Rehnberg disputerade 1965 på doktorsavhandlingen Ljusen på gravarna, blev därefter docent i nordisk och jämförande folklivsforskning, och 1969 professor i nordisk och jämförande folklivsforskning vid Stockholms universitet. Han studerade bland annat sederna i bondesamhället och gjorde omfattande undersökningar av arbetsmiljö, anläggningsverksamhet och sentida innovationsförlopp.

Under sin tid på Nordiska museet återupptäckte Rehnberg den svenska säckpipetraditionen i Dalarna och skrev också en licentiatavhandling i ämnet. Under detta arbete spårade han även upp och besökte den siste kvarlevande säckpipespelmannen i nedärvd tradition, Gudmunds Nils Larsson.

Mats Rehnberg är begravd på Norra begravningsplatsen.[4]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Säckpipan i Sverige. Nordiska museets handlingar 18, Stockholm 1943
  • Ljusen på gravarna. Nordiska museets handlingar. Stockholm 1965
  • Klackarna i taket. Om halling och jössehäradspolska. ABB Ragnar Lagerblads boktryckeri. Karlshamn 1966
  • Blå välling – sur sill. Vällingklockor och vällingklocksramsor. Nordiska museet. Svenskt visarkiv nr. 3. Stockholm 1967
  • Vad skall vi göra med de blanka gevär. Femton kapitel ur soldaternas liv Nordiska museet. Stockholm 1967
  • Folk. Kaleidoskopiska anteckningar kring ett ord, dess innebörd och användning under skilda tider. Akademilitteratur. Stockholm 1977. ISBN 91-7410-028-9
  • Hejarn borrar, släggan slår! Svensk folkdiktning kring arbetslivet. Ordfront. Stockholm 1980. ISBN 91-7324-136-9
  • Anläggarminnen. Nordiska museet. Stockholm 1983. ISBN 91-7108-223-9

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mats E A Rehnberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 7578, läs online
  2. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 30 juni 2017
  3. ^ Rehnberg, MATS ERIC ADOLF, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 19 april 2017
  4. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.84 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]