Megachile sculpturalis
| Megachile sculpturalis | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Tapetserarbin Megachile |
| Undersläkte | Callomegachile[1] |
| Art | Megachile sculpturalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Megachile sculpturalis | |
| Auktor | Smith, 1853 |
 Megachile sculpturalis, hona | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Megachile sculpturalis[2] är en biart som beskrevs av Smith 1853. Megachile sculpturalis ingår i släktet tapetserarbin och familjen buksamlarbin.[3][4] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett mycket stort bi, honan blir 21 till 25 mm lång, medan hanen blir 19 till 22 mm. Grundfärgen är svart, med svart behåring på huvudet och tjock, gulbrun päls på mellankroppen och första tergiten (ovansidans bakkroppssegment). Tergit 2 har tunnare, ljust hår på ovansidan, mörknande mot sidorna medan resten av bakkroppen är glest svarthårig. På buken har honan en matta av pollensamlingshår, gyllengula på de två första sterniterna (undersidans bakkroppssegment), svarta på resten. Vingarna hos båda könen är mörka, med brunsvarta ribbor.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Megachile sculpturalis besöker flera olika blommor från många familjer, som rosenvial i ärtväxter, perovskiasläktet i kransblommiga växter, fackelblomster i fackelblomsterväxter, kinesträd i kinesträdsväxter samt buddlejasläktet och pagodträd (Sophora japonica) i lejongapsväxter.[1]
Arten bygger sina larvbon i trävirke. Till skillnad från många andra bladskärarbin använder det här biet (och en del andra arter i samma släkte) kåda i stället för bladbitar till att klä bona med.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Artens ursprungliga utbredningsområde är Östasien där den förekommer i Kina, Taiwan, Japan och Korea. Den har emellertid spritt sig, troligtvis med oavsiktlig, mänsklig hjälp, till Nordamerika, där den först upptäcktes 1994 i North Carolina. I USA har den senare spritt sig till Ohio 1999, till Alabama i sydväst och delstaten New York 2000 och Vermont 2005, båda i norr, Indiana i nordväst 2006 samt Kansas i väst 2008.[6] I Kanada infördes den till södra Ontario 2002, och till Quebec 2009.[5] Artens expansion i Nordamerika förväntas fortsätta.[5][6]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Megachile sculpturalis Smith, 1853” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+sculpturalis. Läst 19 november 2013.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (28 juni 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6970319. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Sheffield, C.S., Ratti, C., Packer, L., Griswold, T. (2011-11-29). ”Megachile (Callomegachile) sculpturalis Smith, 1853”. Canadian Journal of Arthropod Identification No. 18. University of Alberta. http://www.biology.ualberta.ca/bsc/ejournal/srpg_18/Species/2M_sculpturalis/M_sculpturalis_species_page.html. Läst 10 november 2013.
- ^ [a b] Ismael A. Hinojosa-Díaz (2008). ”The giant resin bee making its way west: First record in Kansas (Hymenoptera: Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 798 kB). ZooKeys (1): sid. 67-71. doi:. http://www.pensoft.net/J_FILES/1/articles/17/17-G-1-layout.pdf. Läst 10 november 2013.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Megachile sculpturalis.
Wikispecies har information om Megachile sculpturalis.
