Mellanblodbi
| Mellanblodbi | |
 Mellanblodbi, hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Mellanblodbi Sphecodes ephippius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes ephippius | |
| Auktor | (Linné, 1767) |
 Mellanblodbi, hane | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mellanblodbi (Sphecodes ephippius)[1][2] är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1767. Mellanblodbi ingår i släktet blodbin, och familjen vägbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Arten är svår att skilja från andra blodbin med sin mycket variabla storlek samt typiska färgteckning med svart huvud, svart mellankropp och blodröd bakkropp.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
De parade, övervintrande honorna flyger från mitten av mars till juni, medan den senare fasens flygtid infaller under juli till oktober (som hos de allra flesta blodbin är det bara honorna som övervintrar; "den senare fasen" är alltså dessas avkomma). Arten är inte specialiserad i födovalet, utan hämtar nektar från flera olika växter. Som alla blodbin är den boparasit; honorna bygger inga larvbon, utan lägger sina ägg i bon av andra solitära bin.[6] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[7]. Antalet värdarter är stort, åtminstone 18 sådana är kända, som bland andra ängsbandbi samt smalbina fibblesmalbi, lersmalbi, reliktsmalbi, Lasioglossum laticeps och Lasioglossum malachurum. Flera andra bandbin och många arter av sandbin är också troliga värdarter. Habitatet följer värdarten; mellanblodbiet kan uppträda i en mängd olika naturtyper.[8]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar Europa till 62°N, inklusive Storbritannien och Skandinavien. Arten förekommer även i Nordafrika från Marocko till Egypten, i Turkiet och genom Asien till Japan.[8] Arten är rödlistad som nära hotad ("NT") i Finland[9] medan den inte är rödlistad i Sverige, utan klassificerad som livskraftig ("LC").[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/sphecodes+ephippius/match/1. Läst 16 juni 2019.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ [a b] Dyntaxa Sphecodes ephippius
- ^ [a b] ”Blutbienen: Sphecodes ephippius” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-sephi.htm. Läst 22 september 2013.
- ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes” (på tyska). Tier und Natur. Arkiverad från originalet den 24 september 2017. https://web.archive.org/web/20170924162031/http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 23 september 2013.
- ^ [a b] Petr Bogusch & Jakub Straka, Prag (2012). ”Review and identification of the cuckoo bees of central Europe (Hymenoptera: Halictidae: Sphecodes)” (på engelska) (PDF, 5,97 MB). Zootaxa (3311): sid. 8. ISSN 1175-5326. Arkiverad från originalet den 10 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130510214302/http://www.nev.nl/hymenoptera/Bogusch_Straka_Sphecodes_key_Europe.pdf. Läst 22 september 2013.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”mellanblodbi – Sphecodes ephippius”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204856. Läst 16 juni 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Mellanblodbi.
|