Michail Tuchatjevskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Michail Tuchatjevskij
General
Marskalk av Sovjetunionen
Tidsperiod 1935–1937
Född 16 februari 1893
Alexandrovskoje, Guvernementet Smolensk, Kejsardömet Ryssland
Åtalad genom hemlig krigsrätt den 11 juni 1937
Dom/straff dömd till döden
Död 12 juni 1937 (44 år)
Moskva, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Dödsorsak Avrättad med nackskott
Yrke Militär
Tjänstetid 1914–1937
Grad Rank insignia of маршал Советского Союза.svg Marskalk av Sovjetunionen
Befäl Överbefälhavare för Röda armén (1925–1928)
Slag/krig Första världskriget
Ryska inbördeskriget
Polsk-sovjetiska kriget 1919–1921
Utmärkelser Leninorden
Röda fanans orden
Sankt Vladimirs orden
Sankt Annas orden
Sankt Stanislaus orden
Släkt
Frälse/adelsätt Tuchatjevskij
Far Nikolaj Tuchatjevskij
Släktingar Hans farfarsfar var legendarisk överste och regementschef, hans två bröder Alexander och Nikolaj, som också avrättades 1937, var officerare.
Familj
Make/maka Nina Tuchatjevskij, också avrättad
Barn Svetlana Tuchatjevskij (död 1982)
Tuchatjevskij och hans familj.
Tuchatjevskij och hans familj.

Michail Nikolajevitj Tuchatjevskij (ryska Михаил Николаевич Тухачевский), född 16 februari 1893 i Alexandrovskoje, Guvernementet Smolensk, död 12 juni 1937 i Moskva, var en sovjetisk militär, som var chef för Röda armén från 1925 till 1928. Han utnämndes till marskalk av Sovjetunionen år 1935. Tuchatjevskij betraktas som en stor militärbegåvning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tuchatjevskij kom från en adlig familj, men hans mor var bonddotter. Efter kadettskola och krigsskola blev han 1914 underlöjtnant vid Semjonovskijregementet. Under första världskriget blev han tillfångatagen av tyskarna 1914 och efter upprepade flyktförsök sänd till ett specialläger i Ingolstadt där han träffade Charles de Gaulle. I september 1917 lyckades han slutligen fly till Schweiz och kunde återvända till Ryssland över Norge och Sverige. Tillbaka i sitt regemente tjänstgjorde han som kompanichef.

När inbördeskriget bröt ut anmälde han sig frivilligt till Röda armén. Från 1919 till 1920 deltog Tuchatjevskij i det polsk-sovjetiska kriget men stoppades av polackerna utanför Warszawa i augusti 1920. Tuchatjevskij spelade en viktig roll i Röda arméns utveckling efter inbördeskriget 1917–1923. Bland annat förespråkade han en mekanisering och expansion av armén.[1]

Tuchatjevskij arresterades 1937 under den stora terrorn. Han och åtta andra militärer, Iona Jakir, Ieromin Uborevitj, Robert Eideman, August Kork, Vitovt Putna, Boris Feldman, Vitalij Primakov och Jan Gamarnik, påstods tillhöra ett antisovjetiskt trotskistcentrum och anklagades för landsförrädisk verksamhet och samarbete med Nazityskland. Gamarnik begick självmord innan processen inleddes. Tuchatjevskij och de kvarvarande sju medanklagade dömdes till döden och avrättades i juni 1937. Tuchatjevskij sköts med nackskott av kaptenen i NKVD, Vasilij Blokhin, som under sin karriär personligen avrättade tiotusentals fångar,[2] bland annat i samband med Katynmassakern.[3]

Enligt vissa teorier var det tyskarna som spred ryktet om Tuchatjevskijs förräderi för att försvaga den ryska armén. Andra teorier gör gällande att han verkligen konspirerade för att få bort Stalin.[4] En tredje och mera trolig förklaring är att NKVD:s och Stalins terror helt enkelt hade spårat ur. En fjärde teori vill göra gällande att Tuchatjevskijs konflikt med fältmarskalken Vorosjilov bidrog till hans fall.[5]

Hans fru Nina, och hans två bröder, officerarna Alexander och Nikolaj avrättades också. Hans tolvåriga dotter Svetlana Tuchatjevskij hölls i fängsligt förvar tills hon fyllde 17 år; därefter internerades hon i ett läger i fem år.[6]

År 1957 blev Tuchatjevskij och hans kollegor rehabiliterade.[7][8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Harrison, Frankson & Ericson Wolke 2013, s. 200–202
  2. ^ Parrish 1996
  3. ^ Harrison, Frankson & Ericson Wolke 2013, s. 204
  4. ^ Lukes 1996
  5. ^ Chaney 1996, s. 24
  6. ^ Mosier 2010, s. 56
  7. ^ Medvedev & Chiesa 1991, s. 105
  8. ^ Rosefielde 2010, s. 266

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Chaney, Otto Preston (1996) (på engelska). Zhukov. Norman, Oklahoma: University of Oklahoma Press. ISBN 0-8061-2807-0 
  • Harrison, Dick; Frankson, Anders; Ericson Wolke, Lars (2013). Legendariska fältherrar: från Hannibal till Rommel. Sundbyberg: Semic. ISBN 978-91-552-5901-3 
  • Lukes, Igor (1996) (på engelska). Czechoslovakia Between Stalin and Hitler: The Diplomacy of Edvard Beneš in the 1930s. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-510266-5 
  • Mosier, John (2010) (på engelska). Deathride: Hitler vs. Stalin: The Eastern Front, 1941–1945. New York: Simon & Schuster. ISBN 978-1-4165-7348-7 
  • Medvedev, Roj Aleksandrovič; Chiesa, Giulietto (1991) (på engelska). Time of Change: An Insider's View of Russia's Transformation. London: I.B. Tauris. ISBN 1-85043-305-4 
  • Parrish, Michael (1996) (på engelska). The lesser terror: Soviet state security, 1939-1953. Westport, Connecticut: Praeger. ISBN 0-275-95113-8 
  • Rosefielde, Steven (2010) (på engelska). Red Holocaust. London: Routledge. ISBN 0-415-77757-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]