Kliment Vorosjilov

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kliment Vorosjilov
Kliment Voroshilov.jpg
Född1881[1]
Vysjtje
Död2 december 1969[2][3][4] (88 år)
Moskva[5]
BegravdKremlmuren
MedborgarskapKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
SysselsättningPolitiker, officer, revolutionär
BefattningLedamot av Allryska konstituerande församlingen
Sovjetunionens försvarsminister (1925–1940)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet (1937–1969)
Ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet (1953–1960)
ArbetsgivareMetallurgiska kombinatet i Altjevsk (1896–)
Politiskt partiSovjetunionens kommunistiska parti (–)
ReligionAteism
Make/makaJekaterina Vorosjilova
UtmärkelserSe lista
NamnteckningАвтограф К.Е. Ворошилова.png
Redigera Wikidata

Kliment Jefremovitj Vorosjilov (ryska Климе́нт Ефре́мович Вороши́лов), född 4 februari (23 januari enl. gamla stilen) 1881, död 2 december 1969, var en sovjetisk politiker och militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Den tidiga politiska karriären[redigera | redigera wikitext]

Kliment Vorosjilov, porträtt av Isaak Brodskij, 1929.

Vorosjilov föddes nära Jekaterinoslav, dagens Dnipro, i guvernementet Jekaterinoslav, som då var en del av det ryska kejsardömet. Han blev 1903 medlem i bolsjevikpartiet. På grund av oktoberrevolutionen blev han ledamot av den provisoriska ukrainska regeringen och hade posten som kommissarie för inrikesärenden. Medan man organiserade försvaret av Tsaritsyn blev han nära bekant med Josef Stalin.

Vorosjilov invaldes i centralkommittén 1921 där han satt kvar till 1961. 1926 invaldes han som fullvärdig medlem av politbyrån och utsågs till folkkomissarie för militär- och marinärenden, från 1934 omdöpt till folkkommissarie för försvaret (motsvarande försvarsminister) och han utnämndes till marskalk av Sovjetunionen 1935. Någon militär utbildning hade han inte och fick aldrig några direkt operativa uppdrag av Stalin efter fiaskot i Vinterkriget mot Finland 1939. Han var starkt inblandad i Stalins utrensningar under 1930-talet, bland annat mot sina marskalkkollegor.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Vorosjilov fick ta sin del av ansvaret för Röda arméns dåliga prestation i vinterkriget mot Finland och 7 maj 1940 ersattes han av Semjon Timosjenko som folkkommisarie för försvaret. Efter den tyska invasionen i Sovjetunionen 1941 - Operation Barbarossa – utsågs Vorosjilov till befälhavare för de sovjetiska styrkorna i nordväst och trots att han visade stort personligt mod bl.a. vid ett motanfall mot tyska stridsvagnar avskedades han från sin befattning eftersom han misslyckades att hindra de tyska styrkorna från att omringa Leningrad. Som en av Stalins närmast förtrogna slapp han emellertid den förnedring, som drabbade andra besegrade befälhavare under krigets inledande strider.

Under Kalla kriget[redigera | redigera wikitext]

Under perioden 1945-47 ledde Vorosjilov etablerandet av den kommunistiska regimen i Ungern. 1952 utnämndes han till medlem av Högsta sovjets presidium. Vid Stalins död 1953 gjordes stora förändringar i unionens politiska ledning och Vorosjilov blev ordförande i Högsta sovjets presidium (i praktiken lika med unionens president), Nikita Chrusjtjov blev kommunistpartiets generalsekreterare och Georgij Malenkov fick posten som premiärminister.

7 maj 1960 beviljades Vorosjilovs ”begäran om entledigande” från posten som president för Högsta Sovjets presidium och Leonid Brezjnev utsågs till hans efterträdare. 16 juli samma år blev han ”befriad” från sitt uppdrag som medlem i partistyrelsen (tidigare politbyrån) och i oktober var hans politiska nederlag ett faktum då den 22:a partikongressen uteslöt honom från val till centralkommittén. Efter Chrusjtjovs fall återinsatte Brezjnev honom som medlem i centralkommittén 1966 och han tilldelades en andra utmärkelse som Sovjetunionens hjälte 1968.

Pensionering[redigera | redigera wikitext]

Efter att Chrusjtjov rensat ut de flesta gamla stalinisterna från partiet, såsom Molotov och Malenkov, började även Vorosjilovs karriär att falna. Den 7 maj 1960 beviljade Högsta sovjet (Sovjetunionens riksdag) honom den pensionering han ansökt om. Hans medlemskap i Partipresidiet (som Politbyrån kallats sedan 1952) avslutades den 16 juli 1960. Hans politiska karriär syntes vara definitivt över i oktober 1961 då han på partiets 22:a kongress uteslöts från val till centralkommittén. Då Brezjnev tagit över den högsta ledningen i partiet fick han dock åter politiska uppdrag, vilket slutade med att han 1966 återvaldes till centralkommittén. Han fick också en andra medalj som Sovjetunionens hjälte 1968. Åter därpå gick han bort i Moskva, och begravdes på begravningsplatsen i Kremlmuren.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Stridsvagnarna KV-1, KV-2 och KV-85 som användes i andra världskriget fick sina namn efter Kliment Vorosjilov.
  • Den nuvarande ukrainska staden Luhansk (ryska: Lugansk) benämndes under sovjettiden 1970-1990 Vorosjilovgrad och den nuvarande staden Ussurijsk i östligaste Ryssland hade en period namnet Vorosjilov.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, 26 februari 1919
  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, april 1921
  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, 2 december 1925
  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, 22 februari 1930
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 23 februari 1935
  • Tuvas republikorden, 28 oktober 1937
  • SU Medal XX Years of the Workers' and Peasants' Red Army ribbon.svg Jubileumsmedaljen "20 år med arbetarnas och böndernas röda armé", 22 februari 1938
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 22 februari 1938
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 3 februari 1941
  • SU Order of Suvorov 1st class ribbon.svg Suvorovorden, första klass, 22 februari 1944
  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, 3 november 1944
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 21 februari 1945
  • SU Medal In Commemoration of the 800th Anniversary of Moscow ribbon.svg Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum, 21 september 1947
  • SU Medal 30 Years of the Soviet Army and Navy ribbon.svg Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan", 22 februari 1948
  • SU Order of the Red Banner ribbon.svg Röda fanans orden, 24 juni 1948
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 3 februari 1951
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 3 februari 1956
  • Sovjetunionens hjälte, 3 februari 1956
  • Guldstjärnemedalj, 3 februari 1956
  • SU Medal In Commemoration of the 250th Anniversary of Leningrad ribbon.svg Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum, 1957
  • Folkrepubliken Mongoliets hjälte, 29 maj 1957
  • SU Medal 40 Years of the Armed Forces of the USSR ribbon.svg Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor", 17 februari 1958
  • Socialistiska arbetets hjälte, 7 maj 1960
  • ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 7 maj 1960
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 3 februari 1961
  • SU Medal Twenty Years of Victory in the Great Patriotic War 1941-1945 ribbon.svg Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”, 1965
  • SU Order of Lenin ribbon.svg Leninorden, 22 februari 1968
  • Sovjetunionens hjälte, 22 februari 1968
  • Guldstjärnemedalj, 22 februari 1968
  • OrdenPolStar.png Polstjärnans orden
  • MN Order Red Banner rib1961.svg Röda fanans orden (Mongoliska folkrepubliken)
  • Medal for victory over japan rib.PNG Medaljen "För segern över Japan" (Mongoliet)
  • FIN Order of the White Rose Grand Cross BAR.png Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
  • SU Medal For the Defence of the Caucasus ribbon.svg För försvaret av Kaukasus
  • OrdenSuheBator.png Süchbaatarorden
  • SU Medal For the Defence of Leningrad ribbon.svg För försvaret av Leningrad
  • SU Medal For the Victory over Germany in the Great Patriotic War 1941-1945 ribbon.svg Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
  • SU Medal 50 Years of the Armed Forces of the USSR ribbon.svg Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
  • SU Medal For the Defence of Moscow ribbon.svg För försvaret av Moskva
  • HUN Order of Merit of the Hungarian People's Republic BAR.png Ungerska folkrepublikens hedersorden

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • (på engelska) Prominent personalities in the USSR: a biographic directory containing 6015 biographies of prominent personalities in the Soviet Union. Metuchen, N.J.: Scarecrow Press. 1968-1968. Libris länk 
  • Chruščev, Nikita Sergeevič; Crankshaw Edward, Gripenberg Claës, Thulstrup Åke (1971). Chrusjtjov minns. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Service, Robert (2004) (på engelska). Stalin: a biography. London: Macmillan. Libris länk. ISBN 0-333-72627-8 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, GND-ID: 1187703737749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w68m1jpg, omnämnd som: Kliment Voroshilov, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Find A Grave, Find A Grave-ID: 16857982, omnämnd som: Kliment Yefremovich Voroshilov, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0, (Källa från Wikidata)