Fläckhake

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Modulatrix orostruthus)
För fågelarten Modulatrix stictigula, se prickhake.
Fläckhake
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFläckhakar
Modulatricidae
SläkteArcanator
Clancey & Irwin, 1986
ArtFläckhake
A. orostruthus
Vetenskapligt namn
§ Arcanator orostruthus
Auktor(Vincent, 1933)
Synonymer
Modulatrix orostruthus
Skogstimalia

Fläckhake[2] (Arcanator orostruthus) är en av tre afrikanska arter i den lilla fågelfamiljen fläckhakar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fläckhaken är en 17 centimeter lång medelstor skogslevnade trastlik tätting. Undersidan är olivbrun medan den blekare fläckiga undersidan är citrongul. Den smala näbben är blek vid basen och den är rostfärgad på de yttre stjärtfjädrarna. Liknande grönbulbyler i släktet Phyllastrephus är mer trädlevande och enfärgade undertill, medan närbesläktade prickhaken (Modulatrix stictigula) är fläckig endast på strupen och är kastanjefärgad.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fläckhake placeras som enda art i släktet Arcanator. Den förekommer mycket lokalt i östra Afrika och delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Länge betraktades denna och dess närbesläktade arter prickhake (Modulatrix stictigula) och kakameg (Kakamega poliothorax) som medlemmar av familjen timalior (Timaliidae), därav det tidigare svenska trivialnamnet skogstimalia. Studier visar dock att dessa arter tillsammans sockerfåglarna (Promeropidae) istället utgör en egen utvecklingslinje som är systergrupp till familjer som ärlor, astrilder, finkar och fältsparvar.[4] [5] Tidigare inkluderades de därför i familjen sockerfåglar, men urskiljs numera oftast som en egen familj, först med det vetenskapliga namnet Arcanatoridae, men Modulatricidae har visat sig ha prioritet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fläckhaken bebor fuktiga bergsskogar på medelhög nivå, mestadels 1 300–1 700 meter över havet, även om den även observerats vid 1.200 meter. Den föredrar sluten skog med tät undervegetation av vild ingefära och sly. Den födosöker i små gläntor och utmed vattendrag i lövmassan efter insekter.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Denna art har ett litet och fragmenteriskt utbredningsområde. Dess habitat minskar antingen redan nu eller kommer att minska i omfång och kvalitet, vilket fragmenteriserar dess utbredning än mer. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer därför dess hotstatus som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 1 000 och 2 500 vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2021 Arcanator orostruthus . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 1 juli 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Johansson, U. S., J. Fjeldså, and R. C. K. Bowie (2008). Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): a review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 48: 858–876.
  5. ^ Oliveros, C. H., D. J. Field, D. T. Ksepka, F. K. Barker, A. Aleixo, M. J. Andersen, P. Alström, B. W. Benz, E. L. Braun, M. J. Braun, G. A. Bravo, R. T. Brumfield, R. T. Chesser, S. Claramunt, J. Cracraft, A. M. Cuervo, E. P. Derryberry, T. C. Glenn, M. G. Harvey, P. A. Hosner, L. Joseph, R. Kimball, A. L. Mack, C. M. Miskelly, A. T. Peterson, M. B. Robbins, F. H. Sheldon, L. F. Silveira, B. T. Smith, N. D. White, R. G. Moyle, and B. C. Faircloth (2019). Earth history and the passerine superradiation. Proceedings of the National Academy of Sciences 116: 7916–7925.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]