Moçambique

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Republica de Moçambique
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Patria Amada
Huvudstad
(även största stad)
Maputo
Officiellt språk portugisiska
Erkända nationella språk Makhuwa, Portugisiska, Tsonga, Nyanja, Sena, Lomwe, Chuwabo, Ndau, Tswa samt andra lokala språk.
Etniska grupper  Makhuwa, Tsonga, Lomwe, Sena, Mestizo
Demonym moçambikier[1]
Statsskick Presidentiell republik
 -  President Filipe Nyusi[2]
 -  Premiärminister Adriano Maleiane
Nationalförsamling Assembleia da República
Självständighet från Portugal 
 -  Erkänd 25 juni 1975 
Yta
 -  Totalt 799 380 km²[3] (37:e)
 -  Vatten (%) 1,63 %
Befolkning
 -  2021 års uppskattning 30 888 034[5] (46:e)
 -  2007 års folkräkning 20 252 223[4] 
 -  Befolkningstäthet 38,6 inv./km² (147:e)
BNP (PPP) 2020 års beräkning
 -  Totalt 38,42 miljarder USD [5] (121:e)
 -  Per capita 1200 USD[5] (224:e)
BNP (nominell) 2017 års beräkning
 -  Totalt 11,2 miljarder USD[6] (127:e)
 -  Per capita 378,1 USD[6] 
Ginikoefficient (2014) 54 
HDI (2018) 0,446[7] (180:e)
Valuta metical (MZM)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Monte Binga, 2 436 m ö.h.
Nationaldag 25 juni
Nationalitetsmärke MOC
Landskod MZ, MOZ, 508
Toppdomän .mz
Landsnummer 258

Moçambique, formellt Republiken Moçambique[1] (portugisiska: Republica de Moçambique), är en republik i södra Afrika. Landet ligger vid Indiska oceanen och gränsar i väst till Sydafrika, Swaziland och Zimbabwe, i norr till Zambia, Malawi och Tanzania. Genom landet rinner två av södra Afrikas viktigaste floder, Zambezi och Limpopo.[8]

Moçambique var ett portugisiskt intresseområde från 1500-talet och blev på 1800-talet koloni. Under lång tid var Moçambique ett centrum för slavhandeln på östra kusten.[9] Kampen för friheten började år 1962 genom att frihetsrörelsen Frelimo bildades. Diktaturen i Moçambique föll år 1974 och året därpå tog Frelimo över makten under ledning av Samora Machel.[10]

Moçambique räknas som ett av världens allra fattigaste länder,[8] och är beroende av utländskt bistånd. Exempelvis bidrog Sverige med över 1,5 miljard under år 2021.[11] Befolkningen i landet består av över 60 olika folkgrupper, och det talas omkring 43 olika bantuspråk.[12] Runt 3 av 4 uppskattades livnära sig på jordbruket i mitten av 2010-talet.[5]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

När Vasco da Gamas flotta angjorde Moçambiqueön år 1498 härskade den arabiska köpmannen Mussa Bin Bique och portugiserna kallade därför ön för Moçambique. De byggde fort och ön blev huvudstad i Portugisiska östafrika.[13]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Moçambiques historia.

Efter nästan fem århundraden som portugisisk koloni, Portugisiska Östafrika, blev Moçambique självständigt 1975 efter moçambikiska självständighetskriget 1964-1974. Detta berodde bland annat på en vänsterinriktad revolution i Portugal 1974, och ett långvarigt gerillakrig i Moçambique under ledning av den marxist-leninistiska gerillan Frelimo och dess ordförande Samora Machel. Utvandringen av den vita portugisiska befolkningen (som uppmanades lämna landet inom 48 timmar), ett ekonomiskt beroende av Sydafrika, generellt inkompetenta inhemska ledare, korruption, en lång torka och ett långt inbördeskrig som underblåstes av apartheidregimen i Sydafrika, hindrade landets utveckling. Det regerande partiet Frelimo övergav formellt marxismen 1989. Med hjälp av Förenta nationerna förhandlade man 1992 fram ett fredsavtal med rebellerna i inbördeskriget och 1994 hölls flerpartival, men möjligheterna för oppositionen är begränsade. 1999 och 2000 inträffade stora översvämningar vilket skadade den ekonomiska utvecklingen. Landet sökte och erhöll 1995 inträde i Samväldet (Commonwealth of Nations), trots att det aldrig varit en brittisk besittning, utan portugisisk. Anledningen var det geografiska läget, omgivet av samväldesländer.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Moçambique

Moçambiques geografi präglas av den långa kusten mot Indiska oceanen i öster och en nord-sydlig bergskedja i inlandet med Binga (2 437 m ö.h.) som högsta punkt. Landets största floder är Zambezi och Limpopo, som båda rinner ut i Indiska oceanen här. Naturgeografiskt kan landet delas in i tre huvudregioner: Moçambiqueslätten, Zambezihöglandet och Malawiplatån öster om Malawisjön.[14]

Moçambiqueslätten täcker cirka två tredjedelar av landets areal och består av yngre sedimentära lager, särskilt marina kritaavlagringar. Det finns också stora områden med ofruktbar, sandhaltig jordmån. Slätten är bredast i söder, och höjer sig jämnt från kusten in mot Manicaplatån och Malawihöglandet. De mest fruktbara områdena finns runt floderna (förutom Zambezi och Limpopo även Pungué, Buzi, Rovuma och Save). Söder om Zambezis delta präglas kusten av sanddyner och laguner.[14]

Berget Murresse nära Gurúè i Zambezia-provinsen.

Zambezihöglandet omfattar Manicaplatån och de södra delarna av Malawihöglandet. Området är i stort sett uppbyggt av prekambriska bergarter, kristallina skiffrar och granit, men östkanten består av karroo-lava, som avgränsar höglandet mot Moçambiqueslätten. Manicaplatån är som högst i väst. Vid gränsen mot Zimbabwe ligger landets högsta berg, Binga (2 437 m ö.h.). Kring Zambezi är höglandet nereroderat och framträder vid flodens nedre lopp som ett lågland karakteriserat av isolerade inselberg. Malawihöglandet sträcker sig från floden Rovuma i norr till cirka 16° sydlig bredd, och omfattar landet mellan Malawisjön och kusten, mot söder avgränsat av höga bergsmassiv, som når 3 000 meters höjd i Mlanje i grannlandet Malawi. Platån består till största del av prekambriska bergarter, och är genomdragen av förkastningar som löper nord-syd.[14]

Kombinationen av landets låglänta läge vid en ofta cyklondrabbad kuststräcka, och det faktum att de stora sydafrikanska floderna rinner ut här, har gjort att Moçambique flera gånger drabbats av svåra översvämningar. I februari 2000 drabbades landet av det största regnvädret på 40 år. Limpopo, Save och Zambezi flöt alla över sina bräddar, och det uppstod stora översvämningar med katastrofala följder för stora delar av landet.[14]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Moçambique ligger i den tropiska klimatzonen. Kustområdet är varmt med stor luftfuktighet på grund av den varma Moçambiqueströmmen som löper söderut längs kusten. Hamnstaden Moçambique har därför en medeltemperatur på 23 °C i juli och 28 °C i januari–mars, medan huvudstaden Maputo längst i söder har 18 °C i juli och 26 °C i februari. Inne i landet är temperaturerna lägre till följd av höjden, och luftfuktigheten är betydligt mindre. Lichinga (1 355 m ö.h.) på Malawiplatån har till exempel en medeltemperatur på 14 °C i juli och 22 °C i november. Zambezidalen har däremot ett hett och fuktigt klimat; Tete har 22 °C i medeltemperatur i juni-juli, och 30 °C i oktober-november.[15]

I kustzonen faller nederbörden i november-april (sommarregn) i anslutning till monsunen från nordost, med en tydlig torrperiod, särskilt i söder. I norr är det i regel två regnperioder och två torrperioder. Nederbördsmängden stiger från norr mot söder till Beira, varefter den återigen avtar. Årsnederbörden är cirka 980 mm i hamnstaden Moçambique, 1 440 mm i Beira och 770 mm i Maputo. Inne i landet avtar nederbörden först, för att därefter stiga över de högre platåerna i väst.[15]

Naturskydd[redigera | redigera wikitext]

Några av Moçambiques miljöproblem är vattenföroreningar som orsakas av arbetet i gruvor, ökenspridning, jord erosion och avskogning. Dessutom förekommer tjuvjakt på elefant för elfenben och den stora inflyttningen till städer och kustområden skapar olika miljörelaterade problem.[5]

Enöigt uppgifter från år 2010 hade Moçambique sex nationalparker och åtta andra slags reservat. Bland nationalparkerna kan nämnas Gorongosa som är belägen nordväst om Beira. I parken finns alltifrån öppen savann till sluten skog och med en mycket rik storviltfauna. Generellt var tillsynen av skyddade områdena dålig.[10]

Styre och politik[redigera | redigera wikitext]

Konstitution och styre[redigera | redigera wikitext]

Moçambiques konstitution antogs den 16 november 2004 och trädde i kraft den 21 december 2004. Konstitutionen ändrades 2007. Tidigare konstitutioner antogs 1975 och 1990.[3]

Moçambique är en presidentiell republik med den folkvalda presidenten som både statschef och regeringschef. Presidenten har ett 5-årigt mandat och en president får sitta högst 2 mandatperioder i rad. En president måste väljas med absolut majoritet, och om ingen kandidat uppnått detta hålls en andra valomgång med de två kandidater som fick flest röster. Presidenten utser premiärministern och regeringen.[3]

Det lagstiftande parlamentet är enkammarförsamlingen Assembleia da República som har 250 ledamöter som väljs på 5-åriga mandat: 248 i valkretsar via ett proportionellt valsystem samt 2 ledamöter valda i enmansvalkretsar som representerar moçambikier i Afrika och Europa. I val till parlamentet tillämpas en femprocentspärr.[16]

Landet har allmän och lika rösträtt från 18 års ålder. Moçambiques president sedan den 15 januari 2015 är Filipe Nyusi.[3]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Moçambiques administrativa indelning.

Moçambique är indelat i en stad (portugisiska: cidade) och tio provinser (portugisiska: provincias):

  1. Niassa
  2. Cabo Delgado
  3. Nampula
  4. Tete
  5. Zambezia
  6. Manica
  7. Sofala
  8. Gaza
  9. Inhambane
  10. Maputo (stad)
  11. Maputo (provins)[5]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Sedan år 1994 har fria demokratiska val hållits i landet dock har samma parti, Frelimo, innehaft makten ända sedan landet blev självständigt till åtminstone början av 2020-talet.[17] Till exempel fick FRELIMO 55,9 % och RENAMO 32,5 % av rösterna i parlamentsvalet år 2014 och i presidentvalet samma år fick Filipe Nyusi, Frelimo 57 % mot bland annat Afonso Dhlakama, RENAMO som fick 36,6 % av rösterna.[3]

Politiken och ekonomin anses i början av 2020-talet vara stabil och under utveckling, även om det fortsatt råder problem med fattigdom, hiv och aids samt korruption.[17]

Rättsväsen[redigera | redigera wikitext]

I Moçambique tillämpas en blandning av portugisisk civil law och sedvanerätt som rättssystem. Enligt The World Factbook så kan islamsk lag (Sharia) förekomma i byar på landsbygden som har en huvudsakligen muslimsk befolkning och där ingen formell lagstiftning tillämpas.[3]

Moçambiques rättsväsen präglas av juridisk pluralism. Det formella rättsväsendet består av Högsta domstolen, Konstitutionsrådet, en förvaltningsdomstol i huvudstaden, provinsdomstolar samt ett antal specialdomstolar. Detta system är förhållandevis underutvecklat och täcker inte behovet. Därför har ett parallellt system vuxit fram där andra aktörer så som polis, lokal administration, byhövdingar och traditionella myndigheter kan utöva rättskipning. Konstitution garanterar att rättsväsendet ska vara oberoende, men i praktiken styr presidenten genom att denne utser domare, och både domare och åklagaren utsätts för partskontroll.[5][18]

Medborgarskap[redigera | redigera wikitext]

Moçambikiskt medborgarskap erhålls via Jus sanguinis: Minst en förälder måste vara moçambikisk medborgare för att barnet också ska bli medborgare. Medborgarskap kan även erhållas genom naturalisation efter 5 års hemvist i landet. Moçambique tillåter inte dubbla medborgarskap.[3]

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Moçambique prioriterar goda relationer med grannländerna och Sydafrika är av avgörande betydelse för landet. Frelimo-regeringens nära kontakter med Sovjetunionen och Östeuropa upphörde med kommunismens sammanbrott i slutet av 1980-talet. Moçambique har sedan dess goda relationer med västvärlden.[19]

Försvar[redigera | redigera wikitext]

År 2021 var det obligatorisk värnplikt för samtliga män och kvinnor vid 18 år och tjänsteplikten var två år. Kvinnor kunde tjänstgöra som officerare eller rekryter.

År 2021 bestod Moçambiques väpnade styrkor av runt 11 000 personer fördelade på armé, marin och flygvapen. Ungefär 10 000 personer beräknades tillhöra armén.

Dessutom fanns säkerhetsstyrkor i form av den nationella polisen, den nationella kriminalpolisen, enheten för snabba ingripanden samt gränssäkerhetsstyrkan. Övriga säkerhetsstyrkor inkluderade presidentgardet och styrkan för skydd av högnivåindivider.

Försvarsmaterielen bestod i första hand av gammal sovjetisk utrustning uppblandat med modernare utrustning som tillkommit i form av donationer och bistånd från olika länder.[5]

Ekonomi och infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Kriget för självständighet och inbördeskriget som följde fick förödande konsekvenser för Moçambiques ekonomi. Landet är ett av världens fattigaste trots att det i landet finns stora naturresurser. Men när inbördeskriget upphörde var den ekonomiska tillväxten kraftig. Mellan åren 2003 till 2013 var tillväxten 6-8 % varje år. Enligt uppgifter från år 2022 finns fortsatt utvecklingspotential inom jordbruksindustrin, gruvdriften och kolväteutvinningen. År 2016 utlöstes dock ekonomisk kris.[8]

År 1980 ersattes den valutan som användes under kolonialtiden och triggade snabbt igång hyperinflation i landet. Reformer genomfördes både politiskt och ekonomiskt under 1990-talet vilket gjorde att landet återfick kontrollen över inflationenen. Men valutan värde hade sjunkit dramatiskt och år 2006 devalverades valutan till en tusendel av värdet av den gamla.[8]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Sektor Andel av BNP Andel av arbetskraften
Jordbruk 23,9 % (2017)[5] 74,4 % (2015)[5]
Industri 19,3 % (2017)[5] 3,9 % (2015)[5]
Service 56,8 % (2017)[5] 21,7 % (2015)[5]

Energi och råvaror[redigera | redigera wikitext]

År 2019 hade en tredjedel av befolkningen tillgång till elektricitet, tillgången var betydligt högre i urbana områden än på landsbygden. År 2016-2017 tillverkades 16 % av landets energiförsörjning med hjälp av fossila bränslen, 83 % av energiförsörjningen kom från vattenkraft. Runt 1 % beräknades komma från andra förnybara energikällor.[5]

Moçambique har många floder som kan generera vattenkraft. Vattenkraftverket Cahora Bassa i Zambesifloden byggdes av portugiserna och blev klar 1975. Men den mesta elen exporteras till Sydafrika.[20]

Moçambique har goda tillgångar på en rad metaller och mineraler, bland annat olja, naturgas, bauxit och kol.[21]

Industri[redigera | redigera wikitext]

Under kolonialtiden hade Moçambique en av södra afrikas mest utvecklade industrier i kombination med strategisk infrastruktur, men också en rik tillgång till energi genom vattenkraften. Men krig och ekonomiska problem gjorde att utvecklingen bromsade in. Trots det är en stor andel av befolkningen sysselsatta genom industrin. Det stora problemet har varit att utvecklingen drivits av utländska investerare, och det oavsett vilket område inom industrin det avser. Ännu ett problem är att en stor del av befolkningen i Moçambique är så fattiga att produktionen inom industrin i stort är inriktad på export.[22]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Transporter[redigera | redigera wikitext]

Transportnät Antal Varav
Flygplatser 98 st (2013)[5] 21 var asfalterade[5]
Järnväg 4,787 km (2014)[5]
Vägnät 31,083 km (2015)[5] 7,365 km var asfalterade[5]

Utbildning och forskning[redigera | redigera wikitext]

Skolan har under lång tid varit ett prioriterat område i Moçambique. Primärskolan är sju år fördelat på två delar, två år och fem år. Primärskolan är obligatorisk och tillhandahålls gratis.

Sekundärskolan är frivillig och även den uppdelad i två delar varav första delen är tre år och den andra är två år.[8]

År 2017 var andelen läs- och skrivkunniga 60,7 %. Målet är att alla barn ska börja skolan och sen mitten av 1990-talet, då den politiska situationen förbättrades, har andelen ökat till 93,9 % år 2018. Dock kvarstod en problematik med att alla inte fullföljde grundskolan liksom skillnaden i andel mellan de urbana områdena och landsbygdsområden.[23] Ungefär hälften av eleverna fullföljer inte årskurs fem och ett stort problem är att många slutar skolan utan grundläggning läs- och skrivkunnighet.[8]

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Vid självständigheten 1975 lämnade de flesta ur den portugisiska folkgruppen landet, något som ledde till en kortvarig befolkningsnedgång. Krig och torka har påverkat den demografiska utvecklingen under 1980- och 1990-talen.[24]

Kustlandet är den mest tätbefolkade delen av Moçambique, särskilt områdena norr om Zambezis delta. Den stora majoriteten av befolkningen bor på landsbygden, och många lever ännu i naturahushåll. Stadsbefolkningen utgör omkring 10 %. De största städerna är huvudstaden Maputo, hamnstaden Beira och Nampula, som är centrum för den norra delen av landet.[24]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Moçambiques demografi
Mozambique001.jpg
En makua-mor med sitt barn.
Befolkning30 888 034 (2021 est.)
Befolkningsförändring2,58 % (2021 est.)
Födelsetal37,47 födslar/1000 invånare (2022 est.)
Dödstal10,25 dödsfall/1000 invånare (2022 est.)
Förväntad levnadslängd56,49 år (2021 est.)
• män55,09 år (2021 est.)
• kvinnor57,94 år (2021 est.)
Summerad fruktsamhet4,89 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet63,03 dödsfall/1000 levande födslar (2021 est.)
Migrationsnetto-1,62 migranter/1000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år45,57 % (2020 est.)
15–64 år51,5 % (2020 est.)
Könsfördelning
Etnicitet
Källa: World Factbook (2022)[5]

Befolkningens medianålder: 17,0 år (2015)[3]

Minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen består av över 60 olika bantufolk, varav den största gruppen är makua-lomwe. Dessa utgör drygt hälften av befolkningen, och är tillsammans med de islamiserade yao (3 %) och makonde (1 %) de viktigaste av folkgrupperna norr om Zambezi. Söder om Zambezi lever bland andra tsonga eller thonga (24 %) och shona (6 %). Etniska minoriteter är kineser, indier (från Goa) och pakistanier, förutom européer, mest portugiser. Den portugisiska befolkningen, som översteg 250 000 före 1975, minskade till under 15 000 redan kort tid efter självständigheten.[24]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Portugisiska är officiellt språk. Cirka 98 % av befolkningen talar olika bantuspråk, varav makua är förhärskande i de norra kustområdena, tsonga i de södra. Vidare talas bland annat nyanja i nordväst, lomwe i nordost och de mellersta delarna, samt swazi i söder. Swahili används som handelsspråk i norr.[24]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Religion i Moçambique

Enligt beräkningar från 2007 tillhörde befolkningen följande religioner:

Religion Andel
Romersk-katolska kyrkan 28,4 %
Ingen religion 18,7 %
Islam 17,9 %
Sionistkyrkor 15,5 %
Pentekostalism 10,9 %
Anglikanism 1,3 %
Övriga religioner 6,7 %
Ospecificerad religion 0,7 %[3]

Hälsa[redigera | redigera wikitext]

Hiv och aids 2014 2020
Andel av befolkningen 10,58 %[3] 11,5 %[5]
Antal 2 100 000[5]
Dödsfall per år 38 000[5]

Hiv är ett stort hälsoproblem, men även om andelen av befolkningen som är smittade är fortsatt hög så kan ändå en del förbättringar ses. Antalet dödsfall till följd av aids har mellan år 2010 och 2020 minskat med 43 % och antalet nya smittade beräknas under samma period ha minskat med 33 %, enligt FN:s organ UNAIDS. Men år 2020 beräknades det fortfarande finnas runt 400 000 personer i Moçambique som inte var medvetna om att de bar på sjukdomen.[25]

Övrig befolkningsdata[redigera | redigera wikitext]

Den senaste folkräkningen hölls den 1 augusti 2007 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Moçambique (de facto) till 20 252 223 invånare, varav 9 746 690 män och 10 505 533 kvinnor.[4] Folkräkningar hade tidigare hållits 1997, 1980, 1970, 1960 och 1950.[26] Invånartalet i Moçambique uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 25 930 150 invånare,[3] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 28 751 000.[27]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Under kolonialtiden försökte portugiserna utrota den traditionella kulturen, som de ansåg var primitiv.[20]

Konstarter[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans[redigera | redigera wikitext]

När Moçambique blev självständigt 1975 återupplivades den moçambikanska kulturen och musik och dans bröt plötsligt ut på den offentliga scenen.[28] Den mest typiska musiken, marabenta från södra Moçambique började höras överallt i städerna.[20]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Mia Couto.

Den moçambikiska litteraturen uppstod i början av 1900-talet. Den starkaste litteraturgenren är poesin, med kända namn som José Craveirinha, Heliodora Baptista, Jorge Viegas, Luís Carlos Patraquim och Eduardo White. Landets mest framstående prosaförfattare är Mia Couto. Nämnas kan också Paulina Chiziane och Lilia Momplé, som skriver om kvinnliga erfarenheter.[29]

Traditioner[redigera | redigera wikitext]

Matkultur[redigera | redigera wikitext]

Maten i Moçambique har influerats av det portugisiska och det arabiska köket. Araberna förde med sig ingredienser som lök, lagerblad, vitlök, färsk koriander, paprika, chilipeppar, och vin. Maten är vanligtvis kryddstark med chilipeppar, vitlök och citron som förekommer rikligt i matlagningen. Piri-piri betyder ungefär "kryddigt-kryddigt" och kryddblandningen är en av de mest signifikativa smakerna i landets kök. Blandningen görs traditionellt på krossad röd chili, vitlök och salt med olivolja och citronsaft. Några av de rätter som är populära i Mocambique är kakana, matapa, xiguinha, kål, galinha zambeziana, piripiri-kyckling, carapau och xima (kallat ugali i andra länder).

Frukost är vanligen en lättare måltid såsom en äggmacka, majsgröt och te. Dagens huvudmåltid äts vanligen vid middagstid (lunch) och kallas "almoço". I städer och större samhällen äts lunch ofta från gatukök. Vanliga lunchrätter är bland andra pregos (stek-smörgåsar) grillad kyckling och grytor eller curryrätter serverade med ris. Middag ("jantar") är ofta huvudrätten för Moçambiques stadsbor. En mer formell moçambicansk middag är en unik blandning som kombinerar portugisisk mat med afrikanska influenser.[30]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
The Economist Demokratiindex 2018[31] 3,85 - Auktoritär (10 är bäst) 116 av 167
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2019[32] 48,6 (Repressed; 100 är bäst) 163 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 0,446 - Low human development 180 av 189
Transparency International Korruptionsindex 2018[33] 23 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) 158 av 180
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019[34] 32,66 (0 är bäst) 103 av 180

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 84. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 31 maj 2017 
  2. ^ ”Ny president i Moçambique”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-president-i-mocambique/. Läst 19 mars 2015. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Mozambique”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 7 juni 2017. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200831040349/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/mz.html. Läst 13 juni 2017. 
  4. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 15 juni 2017. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x] Mozambique” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-03-02. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/mozambique/#energy. Läst 7 mars 2022. 
  6. ^ [a b] ”Mozambique 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/01/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2022&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=%2C&br=1&pr1.x=45&pr1.y=10&c=688&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 31 maj 2017. 
  7. ^ ”Human Development Report 2019” (på engelska) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 7 januari 2019. 
  8. ^ [a b c d e f] Hem, Mikal; Orre, Aslak (2021-07-09). ”Mosambik” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik. Läst 7 mars 2022. 
  9. ^ ”Mozambique - Colonial Mozambique | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Mozambique/Colonial-Mozambique. Läst 30 mars 2022. 
  10. ^ [a b] ”Moçambique - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mocambique. Läst 30 mars 2022. 
  11. ^ Sidas kommunikationsavdelning (16 mars 2022). ”Moçambique”. Sida. Sida. https://www.sida.se/sida-i-varlden/sidas-arbete-i-mocambique. Läst 30 mars 2022. 
  12. ^ Orre, Aslak (2021-09-30). ”Mosambiks befolkning” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambiks_befolkning. Läst 30 mars 2022. 
  13. ^ Nationalencyklopedin. Läst 27 augusti 2018
  14. ^ [a b c d] ”Mosambik – geologi och landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/geologi_og_landformer. Läst 26 oktober 2011. 
  15. ^ [a b] ”Mosambik – natur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/natur. Läst 30 oktober 2011. 
  16. ^ ”MOZAMBIQUE Assembleia da Republica (Assembly of the Republic)” (på engelska). Inter-Parliamentary Union. http://www.ipu.org/parline-e/reports/2223_B.htm. Läst 15 juni 2017. 
  17. ^ [a b] ”Moçambique”. Globalis, FN-förbundet. 23 november 2021. https://www.globalis.se/Laender/mocambique. Läst 8 mars 2022. 
  18. ^ Orre, Aslak (2020-12-06). ”Mosambiks politiske system” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambiks_politiske_system. Läst 30 mars 2022. 
  19. ^ ”Modern historia”. ui.se. Läst 27 augusti 2018.
  20. ^ [a b c] Johannesson 2015, s. 3-25.
  21. ^ ”Moçambiques geografi”. so-rummet.se. Läst 27 augusti 2018.
  22. ^ Orre, Aslak (2020-06-15). ”Økonomi og næringsliv i Mosambik” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/%C3%98konomi_og_n%C3%A6ringsliv_i_Mosambik. Läst 7 mars 2022. 
  23. ^ ”Mocambique Utbildning”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/mocambique/utbildning/. Läst 7 mars 2022. 
  24. ^ [a b c d] ”Mosambik – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/befolkning. Läst 25 oktober 2011. 
  25. ^ ”Mozambique” (på engelska). www.unaids.org. https://www.unaids.org/en/regionscountries/countries/mozambique. Läst 7 mars 2022. 
  26. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a508%3bareaCode%3a0%3bsexCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 15 juni 2017. 
  27. ^ ”Country profile Mozambique” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Mozambique. Läst 15 juni 2017. 
  28. ^ °Music from Mozambique”. folkways.si.edu. Läst 27 augusti 2018.
  29. ^ Helge Rønning. ”Mosambik – litteratur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Mosambik/litteratur. Läst 25 oktober 2011. 
  30. ^ www.mozambique.co.za - Food of Mozambique Läst 20 dec 2018.
  31. ^ ”The Economist Intelligence Unit's Democracy Index 2018” (på engelska). The Economist. https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 7 januari 2019. 
  32. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/country/mozambique. Läst 7 januari 2019. 
  33. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018” (på engelska). Transparency International. https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 7 januari 2019. 
  34. ^ ”2019 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/mozambique. Läst 7 januari 2019. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • ”Moçambique”. Nationalencyklopedin. "13". Höganäs: Bra Böcker. 1995. sid. 381ff. Läst 27 augusti 2018 
  • Johannesson Martina, red (2015). Länder i fickformat. 207, Moçambique , Malawi (Omarb. och aktualiserad version /[av Martina Johannesson och Ola Säll ; redaktör: Martina Johannesson]). Stockholm: Utrikespolitiska institutet (UI). Libris 18886613. ISBN 978-91-7507-305-7