Hoppa till innehållet

Mongolvråk

Från Wikipedia
Mongolvråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteButeo
ArtMongolvråk
B. hemilasius
Vetenskapligt namn
§ Buteo hemilasius
AuktorTemminck & Schlegel, 1844

Mongolvråk[2] (Buteo hemilasius) är en asiatisk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den är världens största Buteo-vråk. IUCN kategoriserar beståndet som livskraftigt.

Mongolvråken är världens största Buteo-vråk sett till kroppslängd (57–71 cm) och vingbredd (143–161 cm), men är ungefär lika tung som amerikanska kungsvråken.[4][5] Den är större, mer långstjärtad och mer långvingad än arterna i ormvråkskomplexet och ter sig mer örnlik. I glidflykt håller den även vingarna lyfta i ett djupare V. Tarserna är helt eller åtminstone till tre fjärdedelar befjädrade i brunt, medan de hos både arterna i ormvråkskomplexet och örnvråk är endast befjädrade till hälften eller mindre.

Det finns både en ljus och en mörk morf. Hos den ljusa är huvud, nacke och undersida svagt tecknat vitaktiga med stora bruna fläckar oregelbundet på övre delen av bröstet och buken. Flanken och buksidorna är mörka. Stjärten har grå mitt och mörka sidor, med ett mörkt ändband och kraftigare band innanför det. Hos den mörka morfen är ovansida, nedre delen av kroppen samt vingtäckare helt mörka, med liknande mönster på vingpennorna som den ljusa morfen.[6][7]

Enda noterade lätena från mongolvråken är ett nasalt utdraget jamande, likt ormvråkens.[8]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Mongolvråken förekommer på öppna stäpper och bergssluttningar i östra Asien.[3] Ett gammalt fynd föreligger från Iran, 30 november 1900.[9] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer sommartid i öppna bergsbelägna gräsområden och jordbruksmarker, vintertid på lägre nivåer. Den jagar från luften, ofta ryttlande, men även från marken efter små däggdjur, fåglar och insekter. Fågeln häckar mellan april och augusti. Den bygger sitt kvistbo på en klippavsats.[6][7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet tros växla utefter tillgången på sork.[4]

Mongolvråkens vetenskapliga artnamn hemilasius betyder "behårad till hälften", syftande på behåringen för fåglarnas tarser.[10]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Buteo hemilasius . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] "Raptors of the World" by Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), ISBN 0-618-12762-3.
  5. ^ del Hoyo, J; Elliot, A; Sargatal, J (1996). Handbook of the Birds of the World. "3". Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 84-87334-20-2. 
  6. ^ [a b] Rasmussen PC; JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. Sid. 103–104. 
  7. ^ [a b] Baker, ECS (1928). Fauna of British India. Birds. Volume 5 (2nd). Taylor and Francis, London. Sid. 140–142. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds5/BakerFBI5#page/n158/mode/1up. 
  8. ^ Orta, J. och G. M. Kirwan (2020). Upland Buzzard (Buteo hemilasius), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.uplbuz1.01
  9. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 81. ISBN 978-84-941892-9-6 
  10. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]