Nävekvarns bruk

Kontorsbyggnaden.

Näfveqvarns bruk var ett järnbruk som anlades under 1600-talet i Nävekvarn i Södermanlands län. Den första masugnen byggdes 1623 av Hubert de Besche d.ä. och Gillis de Besche d.ä.

Järnsmide hade förekommit vid Nävekvarn redan innan 1623. Året räknas dock som brukets tillkomstår då Carl Carlsson Gyllenhielm som ägde Nävekvarn arrenderade ut det till Gillis och Hubert de Besche för anläggande av en masugn och ett styckebruk för tillverkning av främst kanoner. Uppbyggnaden av bruket gick snabbt och efterfrågan på brukets kanoner stort. Snart tillverkades de inte bara för svenska kronans räkning utan exporterades även till andra länder. 1640 började herrgården byggas och 1646 stod den klar för invigning. Under 1650-talet ökade både gruvdriften och kanontillverkningen. 1719 blev ett olycksår då bruket drabbades av rysshärjningarna. En tvåpipig masugn, huggtor och motstugor, en borrvind, 30 stugor och fähus för bruksfolket, herrgårdsbyggnaden med ladugård och uthus, åtta bodar med dubbla bottnar för spannmål, salt, järn, kulor, skrot och tegel förstördes, mycket fördes även bort av fienden. En galliot om 400 skeppspund och en skuta om 180 tillhöriga bruket gick också förlorade. Bruket erhöll 1720 åtta års skattefrihet för återuppbyggnad, och 1723 var masugnsdriften åter igång. Avsättningen för kanoner minskade dock i Sverige samtidigt som de svenska järnbruket fick en hård reglering. Under 1740- och 1750-talet var Nävekvarns produktion ungefär hälften kanoner och hälften tackjärn för export, men under 1750-talet upphörde kanonexporten helt.

Isak George De Besche sålde 1793 Nävekvarn till sin blivande svärson, kommendanten på Dalarö skans, Gustaf Ulrik Silfversparre, och därigenom upphörde familjen De Besches epok i Nävekvarn. Ett minne från slutet av denna epok är milstenarna i gjutjärn som uppsattes 1791 längs landsvägen mellan Nävekvarn och Nyköping, med initialerna IGDB. Gustaf Ulrik Silfversparre startade en stor upprustning av bruket. Under hans tid tillverkades 1798 den första järnspisen vid bruket. Men genombrottet för järnspisar kom att dröja, Silfversparres investeringar gjorde slut på hans resurser och 1806 tvingades han sälja Ålberga bruk och Nävekvarn till en av sina fordringsägare, Gustaf Adolf Sederholm. Det blev sonen Johan Sederholm som studerat vid Uppsala universitet som sedan han blivit myndig övertog bruket. 1850 installerades den första kupolugnen för smältning av tackjärn med koks. 1858 inleddes tillverkningen av gjutjärnsspisar, och Nävekvarn kom att inrikta sig mot modernt gjutjärnsgods. Detta gjorde att Nävekvarn kunde överleva bruksdöden som fick många av den mindre bruken i Sverige att gå under. 1872 anförskaffades den andra kupolugnen och produktionen kunde mer än fördubblas, Nävekvarn kom vid sidan av Husqvarna att bli en av de största järnspistillverkarna i Sverige. 1890 började ett nytt gjuteri med två nya kupolugnar att uppföras och 1895 blåstes masugnen ned för sista gången.

1916 började produktionen av konstgjutgods, i samband med att bruket kontaktade Elsa Gullberg för att få hjälp av Svenska slöjdföreningen att formge brukets spisar och kaminer. Det innebar också att man startade produktion av konstnärligt järngods för trädgårdar, i samråd med Elsa Gullberg utlystes en tävling för att ta fram en ny trädgårdsurna. Från de insända förslagen valdes Venus stiger ur havet av Ivar Johnsson ut. Folke Bensow började rita trädgårdsmöbler 1923.

Näfveqvarn blev i början av 1920-talet ett av Sveriges främsta designföretag. Företagets konstnärliga ledare inledde samarbete med konstnärer och arkitekter som till exempel Folke Bensow, Gunnar Asplund och Carl Hörvik som formgav bland annat bänkar, bord, tobaksburkar, fontäner och urnor av gjutjärn, bland annat den kända Bergslagsurnan. Utöver denna typ av föremål tillverkade bruket skulpturer och arkitektoniska utsmyckningar som än idag finns på flera byggnader som uppfördes under 1920-talet. Ett exempel är fontänen Järntorgsbrunnen på Järntorget i Göteborg.

År 1917 visades Venusurnan formgiven av skulptören Ivar Johnsson på Hemutställningen på Liljevalchs Konsthall i Stockholm. År 1919 började arkitekterna Folke Bensow och Uno Åhrén formge föremål för bruket. Åren därpå knöt bruket ytterligare kontakter med arkitekterna Ture Rydberg, Sven Markelius och skulptörerna Carl Elmberg, Eric Grate och Anna Petrus.

Under 1920-talet uppmärksammades Näfveqvarns formgivning internationellt. Produkterna visades upp på utställningar som jubileumsutställningen i Göteborg 1923, världsutställningen i Paris 1925 samt konstindustriutställningen i New York 1927 och Stockholmsutställningen 1930.

Ett av praktföremålen som företaget tillverkade var Bergslagsurnan formgiven av Eric Grate. En av urnorna som tillverkades finns att beskåda på Nationalmuseum i Stockholm.

Näfveqvarn bruks satsning på design lönade sig inte ekonomiskt och inriktningen på formgivning avtog med tiden och övergick till produktion för industrin.

Bruket lades ner 2010.

Historik

Gamla masugnen 1922, nedblåst 1895.

• 1623 Hubert de Besche d.ä. och Gillis de Besche d.ä. startar företaget.
• 1719 Bruket bränns ned av ryssarna och återuppbyggs 1723.
• 1806 Familjen Sederholm blir ny ägare och äger företaget till 1963.
• 1850 Första kupolugnen installeras. Vid sekelskiftet tillverkades järnspisar, kaminer, kokkärl, tröskverk och plogar.
• 1925 Bruket får utmärkelse vid världsutställningen i Paris.
• 1934 Gjuteriet brinner ned, men återuppbyggs under pågående produktion.
• 1963 ASEA blir ny ägare. Tre metallgjuterier, Ludvika-Härnösand-Västerås, flyttas till Nävekvarn som ställs om till metallgjuteri.
• 1964 Tillverkningen av järn upphör 6 juni.
• 1969 Produktion av rödgods och mässing övertas från Nordiska armaturfabrikerna (NAF).
• 1984 Verksamheten koncentreras till gjutning och bearbetning av aluminium.
• 1991 Tillverkning av gjutgods i magnesium flyttas från Wedaverken till Nävekvarn.
• 2010 Nävekvarns bruk läggs ner.

Bilder

• 
  Del av produktionsanläggningen.
• 
  Nävekvarns bruksmuseum.
• 
  Balkongräcke formgivet av Harald Wadsjö.
• 
  "Delfinkaret" formgiven av Peder Clason.
• 
  Bergslagsurnan formgiven av Eric Grate.

Se även

• Folke Bensow. Designer av trädgårdsmöbler och parkbänkar tillverkade i gjutjärn vid Nävekvarns styckebruk.
• Anna Petrus. Designer som samarbetade med Nävekvarns styckebruk.

Källor

• Nävekvarns webbplats

Litteratur

• Björk, Christian (2013). Näfveqvarns bruk: konstnärer och arkitekter till industrin. Stockholm: Orosdi-Back. Libris 14503371. ISBN 9789186593360 
• Rindstål, Kurt (2004). Näfveqvarns bruk: monografi om ett gammalt anrikt bruk i södra Södermanland. Gjuterihistoriska sällskapets skriftserie, 1100-6528 ; 10. Huskvarna: Gjuterihistoriska sällskapet. Libris 9756415. ISBN 91-87920-09-3 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nävekvarns bruk.
  Bilder & media