Napoleon II
Franz Joseph Karl Bonaparte (franska Napoléon François Joseph Charles Bonaparte), hertig av Reichstadt, Örnungen, erhöll vid sin födelse titeln "konung av Rom", född 20 mars 1811 i Paris, död 22 juli 1832 på slottet Schönbrunn utanför Wien. Son till kejsar Napoleon I och Marie Louise av Österrike.
Napoleon I avgick den 4 april 1814 till förmån för sin son, som därmed blev Napoleon II, men redan den 6 april återkallade senaten Ludvig XVIII till tronen. Napoleon II fördes till Wien, och de allierade tillät honom ej besöka fadern under dennes uppehåll på Elba. Inte heller fick han följa med modern till Hertigdömet Parma och Piacenza. Genom fördraget i Wien 1817 fastställdes att han inte ägde arvsrätt till Parma efter modern. Som ersättning blev Napoleon II 1818 hertig av Reichstadt. [1]
Napoleons son växte upp med morföräldrarna i Wien och tillbringade somrarna på Schönbrunn.
Han dog av miliartuberkulos, "galopperande lungsot". Adolf Hitler lät placera hans kvarlevor i Invaliddomen i Paris, bredvid kejsar Napoleon, den 15 december 1940 (på dagen 100 år sedan dennes stoft förts till sin sista vila där). Dock finns hans hjärta i urna nr. 42 i kryptan i Augustinerkirche i Wien och hans inälvor i urna nr. 76 i kryptan i Stefansdomen i samma stad.
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 696
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Napoleon II.- Spencer Napoleonica Collection på Newberry Library
| Företrädare: Napoleon I |
Kejsare av Frankrike 1814 |
Efterträdare: Ludvig XVIII Kung av Frankrike |
|