Nationalitetsmärke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schweiziskt nationalitetsmärke
Nationalitetsmärke som ingår i registreringsskyltarna, enligt EU:s standard

Nationalitetsmärke är en märkning av motorfordon och släpvagnar i internationell vägtrafik.

Märkena härstammar från en internationell överenskommelse om internationell vägtrafik, som slöts i Paris 1909.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Enligt den nyare Konventionen om vägtrafik, Wien 8 november 1968, artikel 37, skall varje motorfordon och släpvagn i internationell trafik vara försett på baksidan med ett märke som anger i vilket land det är registrerat. Reglerna är:[1]

  1. Märket skall bestå av en till tre bokstäver ur det latinska alfabetet. Bokstäverna ska vara minst 8 cm höga och de streck de består av skall vara minst 1 cm breda. Bokstäverna skall vara svarta mot en vit bakgrund, som är ellipsformad med horisontell huvudaxel.
  2. När märket bara består av en bokstav, kan ellipsens huvudaxel vara vertikal.
  3. Märket får inte ingå i registreringsnumret eller sättas så att det kan förväxlas med registringsnumret eller bli oläsligt
  4. På motorcyklar och dess släpvagnar skall ellipsens axlar vara minst 17,5 cm och 11,5 cm. På andra motorfordon och dess släpvagnar skall dimensionerna vara minst
    • 24 cm och 14,5 cm om märket består av tre bokstäver
    • 17,5 cm och 11,5 cm om märket består av färre än tre bokstäver
  5. Regler för märkets anbringande är samma som för registreringsnummer

Enligt ett förslag till ändring av konventionen skall märket i framtiden kunna ingå i registreringsnummerskylten. Inom EU har man redan infört en sådan regel, genom det blå fält med EU-stjärnorna och nationalitetsmärket som finns till vänster på nyare registreringsskyltar i de flesta medlemsländerna. Dessa räcker som nationalitetsmärke inom unionen och EES, men utom EU/EES skall fortfarande ovalt märke enligt ovan användas.[2]

FN för ett register över landsbeteckningar som skall användas.[3] Beteckningarna har en, två eller tre bokstäver. Sverige har "S", Tyskland, "D" och Italien "I". Storbritannien har "GB", Polen har "PL". Exempel på tre bokstäver är bland annat Finland som har "FIN" och Slovenien som har "SLO". Beteckningarna sammanfaller endast i vissa fall med de landskoder som har fastställts av ISO.

Praktiskt bruk[redigera | redigera wikitext]

Nationalitetsmärken på personbilar har blivit mer sällsynta i EU sedan de ersatts av motsvarande märke på själva registerskylten. Detta räcker inom EU.

EU har beslutat att vid körning i EU behöver bilar från EU-länder, då de har nationalitetsmärke på en blå remsa inbyggd i registreringsskylten, inget egentligt nationalitetsmärke behövs.[4]

I många fall har försäljare av nationalitetsmärken försett märkena med extra symboler runt om ovalen eller i vissa fall i den, så att man ofta kan se dem i kombination med andra nationalsymboler eller med symboler för bensinstationskedjor eller liknande som säljer märkena.

I USA är det vanligt att fordonsägare sätter ett nationalitetsmärke på bilen för att markera att han har någon personlig anknytning till det andra landet eller har varit där som turist. En variant är att inte ta bort nationalitetsmärket då någon som köpt bilen utomlands återvänder hem.[2] Detta motsvarar inte avsikten med märkena och kan räknas som falskskyltning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Konventionen om vägtrafik, Wien 8 november 1968, artikel 37
  2. ^ [a b] http://www.worldstandards.eu/cars/oval-stickers/
  3. ^ United Nations, Distinguishing Signs Used on Vehicles in International Traffic, 15 February 2007
  4. ^ Europeiska rådet (10 november 1998). ”Rådets förordning (EG) nr 2411/98 av den 3 november 1998 om erkännande vad gäller trafik inom gemenskapen av nationalitetsmärke för den medlemsstat i vilken motorfordon och släpvagnar till motorfordon är registrerade”. Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 299. EUR-Lex. sid. 1–3. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31998R2411:SV:HTML. Läst 13 november 2015. ”Artikel 3: De medlemsstater som för trafik på sitt territorium kräver att fordon som är registrerade i en annan medlemsstat skall vara försedda med registreringsmärke, skall erkänna nationalitetsmärke för den medlemsstat i vilken fordonet är registrerat som visas längst till vänster på registreringsskylten i enlighet med bilagan till denna förordning som likvärdigt varje annat nationalitetsmärke som de erkänner för att fastställa i vilken stat fordonet är registrerat.”