Nederländska Guyana

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nederländska Guyana
Kolonie Suriname (Nederländska)

16671975

Flagga

Karta runt 1750
Karta runt 1750
Huvudstad Fort Zeelandia
Språk Nederländska
Religion Nederländsk-reformert kristendom
Bildades 26 februari 1667


Upphörde 25 november 1975


Nederländska Guyana (nederländska: Nederlands Guiana), kallas de tidigare nederländska besittningarna vid Sydamerikas nordkust, skapade av Nederländska västindiska kompaniet. Besittningarna bestod av landområdena mellan Essequibofloden och Amazonasfloden, ett område som kallades De wilde kust ("vilda kusten"). Senare kom området att utgöra Franska Guyana, de moderna staterna Guyana och Surinam samt en liten del av Brasilien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första nedtecknade referensen till området var en karta från 1599, ritad av flamländske kartografen Jodocus Hondius. Från år 1600 bosattes området av nederländska bosättare, de flesta från provinsen Zeeland. Handelsstationer byggdes längsmed floderna, inklusive Pomeroon, Essequibo, Berbice, och Surinam. Många små handelsplatser, främst för byteshandel, grundades av fransmännen, nederländarna, och engelsmännen. På grund av sjukdomar och anfall från indianerna varade många av bosättningarna inte länge.

Nederländska västindiska kompaniet bildades 1621, och fick rätten att kontrollera besittningarna i Sydamerika. Besittningaen administrerades av Abraham van Peere, nederländsk upptäcktsresande som varit med och bildat Berbice. Efter tredje anglo-nederländska kriget, gav England bort territoriet (som senare kom att bli Surinam), i utbyte mot Nieuw-Amsterdam.

Nederländska Guyana var ingen politisk enhet, utan en mer geografisk term. Besittningarna var ursprungligen olika enheter. Essequibo och Demerara kontrollerades av Nederländska västindiska kompaniet, medan Berbice och Surinam kontrollerades av Berbicesällskapet och Surinamsällskapet. Cayenne (Franska Guyana) kontrollerades också kortvarigt av Nederländerna mellan 1660 och 1664, och återigen mellan 1676 och 1677.

Under Bataviska republikens år ockuperades återigen stora delar av Nederländska Guyana av britterna. Efter Napoleonkrigen, 1814, återtog britterna kontrollen över de tre områdena (Demerara, Berbice och Essequibo) väster om Courantynefloden. Dessa tre besittningar blev Brittiska Guyana. Efter 1815, fanns fem Guiana: Spanska Guayana (Venezuela), Brittiska Guiana, Nederländska Guiana, Franska Guyana, och Portugisiska Guiana (Brasilien).

Besittningen som kvarstod förblev en del av Kungariket Nederländerna fram till 1975, då den blev självständig som Republiken Surinam.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 januari 2012.