Nederländska Ostindien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nederländska Ostindien
Nederländska: Nederlands-Indië

18001949
Morning Star flag.svg
Flagga Vapen
Evolution of the Dutch East Indies.png
Huvudstad Batavia
Språk Indonesiska
Nederländska
Diverse lokala språk
Religion Islam
Kristendom (Romersk-katolsk och protestantisk)
Hinduism
Buddhism
Bildades 1 januari 1800


Upphörde 27 december 1949


Valuta Nederländska Ostindien-gulden
I dag del av Indonesien Indonesien

Nederländska Ostindien eller Nederländska Indien (nederländska: Nederlands-Indië; indonesiska: Hindia-Belanda) var en nederländsk koloni i Sydostasien från år 1800 till december 1949, då den självständiga staten Indonesien bildades efter det Indonesiska självständighetskriget.

Kolonin omfattade Sundaöarna utom norra Borneo och östra Timor, Moluckerna samt västra Nya Guinea. Den styrdes före den japanska ockupationen 1942 av en generalguvernör jämte ett råd på fem medlemmar i huvudstaden Batavia, nuvarande Jakarta.[1]

Det var en av de viktigaste europeiska besittningarna,[2] och bidrog till nederländska framgångar i handeln med kryddor och avsalugrödor under 1800-talet och början av 1900-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Nederländarna i form av Nederländska ostindiska kompaniet hade kommit till vad som nu är Indonesien på 1600-talet. Batavia grundades 1619. Nederländska ostindiska kompaniets höjdpunkt var under mitten och slutet av 1600-talet.[3] Från slutet av 1600-talet gick kompaniet kraftigt bakåt och dess skuldsättning blev hög. Den Bataviska republiken ställde 1795 kompaniet under statskontroll och 1798 upplöstes det.[4] De besittningar som då var i Kompaniets händer omvandlades till ett nederländskt kolonialimperium. År 1800 bildades den nederländska kronkolonin Nederländska Ostindien.

Från 1840-talet och framåt satsade Nederländerna krafterna på att konsolidera sin makt över dagens Indonesien och att mota andra europeiska länderna från området. De miitära styrkorna i Koninklijk Nederlands-Indisch Leger bildades för att få kontrollen över Nederländska Ostindien (Indonesien). Nederländerna kom nu att exploatera Indonesien även utanför huvudön Java. Padrikriget följde 1821-1838 och Javakriget 1825–1830. Prinsen Diponegoro opponerade sig mot det nederländska styret och spelade en viktig roll i Javakriget. Efter kriget tvingades han till exil av holländarna. 1849 fick Nederländerna kontroll över norra Bali. Ett långvarigt krig ägde rum i Aceh-provinsen mellan nederländska styrkor och inhemsk gerilla. Först 1912 slutade den väpnade konflikten. I början av 1900-talet hade nederländarna nått kontroll över hela territoriet. De sista striderna hade förekommit i Atjeh.

Eduard Douwes Dekker skrev 1860 under pseudonymen Multatuli boken Max Havelaar där Dekker skildrar holländarnas egennytta och utsugningssystem på Java. Boken väckte stort uppseende i Nederländerna.

Nederländska Ostindien blir Indonesien[redigera | redigera wikitext]

1949 förklarade sig Nederländska Indien självständigt som Indonesien. Då hade den nederländska förvaltningen omintetgjorts av den japanska invasionen och påföljande ockupation. Genom det Indonesiska självständighetskriget (1945-1949) som började efter andra världskrigets slut vann den forna kolonien sin självständighet och bildade staten Indonesien. Nederländerna gav upp sin anspråk först efter påtryckningar för FN och USA med ett undantag i Nederländska Nya Guinea som kvarstod som nederländsk koloni och blev en del av Indonesien 1962.

300 000 personer emigrerade från Indonesien till Nederländerna under de kommande 20 åren: så kallade "Indos" med både nederländska och indonesiska rötter, sydmoluckiska soldater med familjer och personer från Guinea. De kristna sydmoluckiska soldaterna hade rekryterats till den nederländska kolononialarmén under självständighetskriget. 1950 utropades Republiken Sydmoluckerna (Republiken Maluku Selatan) men den omintetgjordes av Indonesien fram till 1955. 35 000 sydmolucker emigrerade till Nederländerna av rädsla för repressalier i Indonesien. En sydmoluckisk självständighetsrörelse bildades i Nederländerna.[5]

Koninklijk Nederlands-Indisch Leger (KNIL) var Nederländernas militära styrkor i Nederländska Ostindien.

Spår av kolonialtiden[redigera | redigera wikitext]

Batavias stadshus är idag Jakartas historiska museum

Det finns inom arkitekturen flera tydliga spår av kolonialtiden. Flera byggnader finns kvar men många byggnader har även kommit att rivas. Under den holländska tiden byggdes förorten Weltevreden i Jakarta.[6] I Bandung används byggnader från den holländska tiden främst av offentliga institutioner. Byggnader går i art deco och nyklassicistisk stil.

På Indonesien finns sju nederländska krigskyrkogårdar som administreras av Nederländernas stiftelse för krigsgravar (Oorlogsgravenstichting). Det fanns ursprungligen 22 stycken men antalet minskade när Indonesien blev självständigt.[7]

Generalguvernörer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 mars 2012.
  • Parthesius, Robert: Dutch Ships in Tropical Waters, The development of the Dutch East India Company (VOC) shipping network in Asia, Amsterdam University Press, 2010. Open access via doab.org
  • Beekman E.M. Fugitive dreams: an anthology of Dutch colonial literature (Publisher: University of Massachusetts Press, Amherst, 1988) ISBN 0-87023-575-3 [8]
  • Boomgaard, Peter (2001) (på Dutch), Het Indië Boek, Zwolle: Waanders, ISBN 978-90-400-9594-8. 
  • Bosma, Ulbe: Emigration: Colonial circuits between Europe and Asia in the 19th and early 20th century, European History Online, Mainz: Institute of European History, 2011, retrieved: May 23, 2011.
  • Braudel, Fernand, The perspective of the World, vol III in Civilization and Capitalism, 1984
  • Friend, T. (2003). Indonesian Destinies. Harvard University Press. ISBN 0-674-01137-6 
  • Nagtegaal, Luc. Riding the Dutch Tiger: The Dutch East Indies Company and the Northeast Coast of Java, 1680–1743 (1996) 250pp
  • Nieuwenhuys, Rob Mirror of the Indies: A History of Dutch Colonial Literature - translated from Dutch by E. M. Beekman (Publisher: Periplus, 1999) [9]
  • Reid, Anthony (1974). The Indonesian National Revolution 1945–1950. Melbourne: Longman Pty Ltd. ISBN 0-582-71046-4 
  • Ricklefs, M.C. (1991). A Modern History of Indonesia, 2nd edition. MacMillan. sid. chapters 10–15. ISBN 0-333-57690-X 
  • Taylor, Jean Gelman (2003). Indonesia: Peoples and Histories. New Haven and London: Yale University Press. ISBN 0-300-10518-5 
  • Vickers, Adrian (2005). A History of Modern Indonesia. Cambridge University Press. ISBN 0-521-54262-6 
  • Witton, Patrick (2003). Indonesia. Melbourne: Lonely Planet. sid. 23–25. ISBN 1-74059-154-2 

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norstedts uppslagsbok 1948
  2. ^ Jonathan Hart, Empires and Colonies, page 200
  3. ^ Parthesius, sid 11
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1003-04 
  5. ^ http://www.svd.se/indonesien-rads-sonderfall
  6. ^ https://latitudes.nu/dutch-cultural-heritage-in-indonesia-jakarta-bandung-revisited/
  7. ^ https://oorlogsgravenstichting.nl/assets/upload/Publicaties/Folder%20DutchWarCemeteriesInIndonesia.pdf
  8. ^ Google Böcker - Fugitive Dreams: An Anthology of Dutch Colonial Literature
  9. ^ Google Böcker - Mirror of the Indies: A History of Dutch Colonial Literature

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]