Nederländska gulden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gulden
Nederlandse Gulden
ersatt av Euro
1869 Dutch 2.5 guilders reverse.png
Ett mynt värt 2,5 Gulden från 1869.
Land Nederländerna
Införd 1279
Avskaffad 1 januari 2002
Ersatt av Euro
Delas i 100 cents
ISO 4217-kod NLG
Förkortning hfl, ƒ

Nederländska gulden eller floriner (hfl - Nederlandse Gulden) var den valuta som användes i Nederländerna fram till införandet av euron 2002. Valutakoden var NLG. 1 gulden var = 100 cents.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Valutan infördes 1279, och var Nederländernas valuta i olika former fram till 2002.

Den hade sitt ursprung i ett guldmynt, gulden, som präglades i tyska stater, Nederländerna och Skandinavien efter mönster av florinen från Florens (som är ursprunget till myntens symbol Fl).[1] Till 1816, då decimalsystemet infördes och 1 gulden blev = 100 cent, indelades den i 20 stuiver à 16 penningen.[2] 1 gulden var då = 20 stuiver = 160 duit = 320 penningen.

Gulden har använts i många länder med anknytning till det nederländska kolonialväldet, till exempel i Surinam som surinamesisk gulden, och den kvarstår som valuta i Nederländska Antillerna som Antiller Gulden.

Vid övergången till euro fastställdes slutkursen 2002 till 1 EUR = 2,20371 NLG.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Valutan gavs ut av De Nederlandsche Bank NV - DNB som grundades 1814. DNB har huvudkontoret i Amsterdam och är medlem i Europeiska centralbankssystemet.

Valörer[redigera | redigera wikitext]

  • mynt: fanns i 1, 2½, och 5 Gulden
  • underenhet: fanns i 5, 10 och 25 cents
  • sedlar: fanns i 10, 25, 50, 100, 250 och 1000 NLG

Sedlar[redigera | redigera wikitext]

Guldensedlar
Period 5 gulden 10 gulden 25 gulden 50 gulden 100 gulden 250 gulden 1000 gulden
1990 - 2002 Kungsfiskare
1997
Rödhake
1989
(1990)
Minervauggla
1992
(1993)
Tofsvipa
1994
(1996)
1981 - 2002 Solros
1982
Beckasiner
1977
(1981)
Fyr
1985
(1986)
1971 - 1990 Joost van den Vondel
1973
(1976)
Frans Hals
1968
(1971)
Jan Pieterszoon Sweelinck
1971
(1972)
Michiel de Ruyter
1970
(1972)
Baruch de Spinoza
1972
(1973)
1950 - 1970 Joost van den Vondel
1966
Hugo de Groot
1953
(1954)
Christiaan Huygens
1955
(1956)
Desiderius Erasmus
1953
(1954)
Rembrandt van Rijn
1956
(1958)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Gulden”. Store norske leksikon. http://snl.no/Gulden. Läst 27 augusti 2014. 
  2. ^ Gulden 6. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]