Neil Postman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Neil Postman
Född8 mars 1931[1][2][3]
New YorkUSA
Död5 oktober 2003[1][3][4] (72 år)
New YorkUSA
MedborgarskapUSA
Utbildad vidTeachers College
State University of New York at Fredonia Arbcom ru editing.svg
SysselsättningSociolog, skribent, universitetslärare, kommunikationsforsker, mediekritiker, essäist, pedagog, journalist
ArbetsgivareNew York University
Steinhardt School of Culture, Education, and Human Development
UtmärkelserOrwell Award (1986)
Redigera Wikidata

Neil Postman, född 8 mars 1931 i Brooklyn, New York, död 5 oktober 2003, Queens, New York, var en amerikansk lärarutbildare, medieteoretiker och samhällskritiker.[5] Han var professor vid New York University och gjorde betydelsefulla insatser inom områdena mediestudier, kritisk analys av teknologi och utbildningsfilosofi. Han är dock mest känd som debattör angående television och då främst reklamtelevision.

Postman föddes i en yiddish-talande familj i New York, tog en bachelorexamen (B.S.) vid State University of New York i Fredonia 1953, därefter mastersexamen (M.A.) 1955 och en doktorsexamen (Ed.D.) 1958 från Teachers College vid Columbia University.[5] Han började undervisa vid institutionen för engelska vid San Francisco State University 1958, och 1959 började han vid School of Education vid New York University, där han stannade resten av sin karriär. Han grundade New York Universitys program i medieekologi 1971.

I sitt författarskap var Postman starkt influerad av Marshall McLuhan och Harold Innis.[5] Han skrev bland annat boken Underhållning till döds år 1985, där han diskuterar kring frågan om den ständiga underhållningen i dagens samhälle. Han menade att folk låter sig förströs av trivialiteter och det kulturella livet begränsas till television och reklam.

Bibliografi (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Lära för att överleva: angrepp på en förlegad undervisning - förslag till en revolution (Teaching as a subversive activity) (skriven tillsammans med Charles Weingartner) (översättning Maj Frisch, Aldus/Bonnier, 1973)
  • Skolboken: för alla som vill veta vad det rör sig om (tillsammans med Charles Weingartner) (översättning Harry Bökstedt, Aldus, 1975)
  • Skolan och kulturarvet: om vikten av att motverka massmedia i barnens liv (Teaching as a conserving activity) (översättning Margareta Edgardh, Bonnier, 1980)
  • Den förlorade barndomen (The disappearance of childhood) (översättning Margareta Edgardh, Prisma, 1984)
  • Underhållning till döds (Amusing ourselves to death) (Prisma, 1986)
  • När skolans klocka klämtar: om behovet av meningsskapande berättelser (The end of education) (översättning Ulrika Jakobsson, Daidalos, 1998)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Neil-Postmantopic/Britannica-Online, omnämnd som: Neil Postman, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6586n25, omnämnd som: Neil Postman, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Munzinger-Archiv, Munzinger person-ID: 00000018224, omnämnd som: Neil Postman, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: postman-neil, omnämnd som: Neil Postman, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  5. ^ [a b c] Neil Postman, Encyclopædia Britannica, läst 2020-11-11