New Order

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
New Order
2005-06-11 New Order live.jpg
New Order uppträder vid Southside Festival i Neuhausen ob Eck, Tyskland 2005
BakgrundSalford, Greater Manchester & Macclesfield, Cheshire, England, Storbritannien Storbritannien
GenrerAlternativ dance
Synthpop
Postpunk
New Wave
Alternativ rock
Elektronisk musik
År som aktiva1980-1993
1998-2007
2011 - Idag
SkivbolagFactory (1981-1992)
Warner (1998-)
London (1993-)
Reprise
QWest
Relaterade artisterJoy Division
Electronic
Monaco
Revenge
The Other Two
Bad Lieutenant
Medlemmar
Bernard Sumner
Stephen Morris
Phil Cunningham
Gillian Gilbert
Tom Chapman
Tidigare medlemmar
Peter Hook

New Order är en engelsk syntpop/postpunkgrupp, bildad i Manchester 1980 av de återstående medlemmarna ur Joy Division, vars sångare Ian Curtis begått självmord i maj samma år.[1][2] New Order brukar räknas som ett av 1980-talets mest inflytelserika band, med sin banbrytande blandning av new wave, postpunk och elektronisk dansmusik[3] och nämns ofta av fans, musikjournalister och andra musiker som en stark influens till de alternativa rock- och dansscener som växt fram under de senaste 25 åren.[källa behövs]

Bandets ursprungliga medlemmar var Bernard Sumner (sång, gitarr och synth), Peter Hook (bas, elektroniska trummor) och Stephen Morris (trummor, synth). 2001 lämnade den ursprungliga gitarristen/keybordisten Gillian Gilbert (gift med Morris) gruppen på grund av familjeåtaganden.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

New Order skivdebuterade 1981 med singeln Ceremony följt av albumet Movement i slutet av året. Båda hade stora likheter med Joy Divisions musik. Med nästa singel Everything's Gone Green började gruppen använda synthesizers och sequencers inspirerade av Kraftwerk och amerikansk electro, vilket blev början på ett eget sound.[3] De slog igenom 1983 med singeln Blue Monday där New Order blandade influenser från new wave och dansmusik.[1] Blue Monday är den bäst säljande maxisingeln genom tiderna.[4]

Med album som Power, Corruption & Lies (1983), Low-life (1985) och Technique (1989) kom New Order att anses som ett av 1980-talets mest inflytelserika band, med sin banbrytande blandning av new wave, postpunk och elektronisk dansmusik.[3]

1990 skrev New Order Englands officiella låt till VM i fotboll 1990, World in Motion, som blev bandets första och enda etta på brittiska singellistan. Efter det satsade medlemmarna på olika egna projekt. Sumner med Electronic, Hook med Revenge och senare Monaco, medan Morris och Gilbert bildade The Other Two. New Order återupptog emellertid snart arbetet och gav 1993 ut det framgångrika albumet Republic med hitlåten Regret, men därefter gick medlemmarna skilda vägar.[3]

New Order återkom 2001 med albumet Get Ready, men då utan Gillian Gilbert som lämnat gruppen för att ta hand om sina och Morris barn.[3] 2005 utkom albumet Waiting for the Sirens' Call.

Efter månader av spekulationer om att bandet skulle lagts ner, kom så den 20 juni 2007 ett officiellt tillkännagivande, från basisten Peter Hook om att bandet splittrats.[5] Huruvida dessa rykten var sanna kom att diskuteras, då det var Peter Hook som sa till radiokanalen Xfm att han och Bernard Sumner hade gått skilda vägar.[6] 2009 avslöjade Sumner att han inte längre önskade att fortsätta skapa musik som New Order. Sumner och Cunningham övergick 2009 till sitt band Bad Lieutenant, Hook till att bilda bandet Freebass.

I september 2011 meddelade bandet att de skulle uppträda för första gången sedan 2006, men utan Hook, på Ancienne Belgique i Bryssel den 17 oktober och vid Bataclan, Paris den 18 oktober.

I december 2011 släppte New Order Live at the London Troxy, ett livealbum från deras spelning 10 december 2011, på Troxy i London. Denna release är den första sedan bandet bestämde sig för att återförenas med keyboardisten Gillian Gilbert, men inte basisten Peter Hook. Det var även deras första uppträdande i London på över fem år.

År 2015 stämde Peter Hook sina tidigare bandkollegor för att de fortsatte att använda namnet New Order utan hans medverkan.[7] Det slutade med en ekonomisk överenskommelse mellan parterna.[8]

2016 gav Peter Hook ut boken Substance: Inside New Order där han berättar om sin tid i bandet.[9]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingar[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

New Order mottog år 2005 tidningen NME:s (New Musical Express) utmärkelse Godlike Genius Award.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”New Order”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/new-order. Läst 15 augusti 2016. 
  2. ^ ”Joy Division”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/joy-division. Läst 15 augusti 2016. 
  3. ^ [a b c d e f] ”New Order Biography”. Allmusic.com. https://www.allmusic.com/artist/new-order-mn0000334193/biography. 
  4. ^ ”Blue Monday: The biggest selling 12-inch single ever” (på engelska). The Guardian. 2011. http://www.theguardian.com/music/2011/jun/14/blue-monday-biggest-selling-single. Läst 15 augusti 2016. 
  5. ^ NME - New Order split: it's official
  6. ^ ”Hook går New Order består”. DN. 20 juli 2007. http://www.dn.se/kultur-noje/hook-gar-new-order-bestar/. Läst 12 oktober 2015. 
  7. ^ ”Peter Hook sues New Order claiming they pillaged the group name” (på engelska). The Guardian. 30 november 2015. https://www.theguardian.com/music/2015/nov/30/peter-hook-sues-new-order-claiming-they-pillaged-the-groups-name. 
  8. ^ ”Peter Hook reaches 'full and final' settlement over New Order royalties” (på engelska). The Guardian. 17 september 2017. https://www.theguardian.com/music/2017/sep/20/peter-hook-settlement-new-order-royalties. 
  9. ^ ”Substance: Inside New Order review” (på engelska). The Guardian. 5 oktober 2016. https://www.theguardian.com/books/2016/oct/05/substance-inside-new-order-peter-hook-review. 
  10. ^ Bychawski, Adam (17 februari 2005). ”NEW ORDER WIN NME GODLIKE GENIUS” (på engelska). NME. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307211613/http://www.nme.com/news/nme/19256. Läst 12 oktober 2015.