Kraftwerk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se kraftverk för anläggningar för elproduktion.
Kraftwerk
Kraftwerk live in Stockholm.jpg
Kraftwerk live i Stockholm, 2004
Pseudonym(er) Organisation (tidigare namn)
Bakgrund Tyskland Düsseldorf, Tyskland
Genre(r) Elektronisk musik, technopop (synthpop), krautrock
År som aktiva 1968–
Skivbolag Kling Klang, EMI, Capitol Records, Astralwerks, Warner Bros. Records, Philips, Vertigo, Cleopatra, Elektra Records
Artistsamarbeten Organisation
Webbplats www.kraftwerk.com
Medlemmar
Ralf Hütter
Fritz Hilpert
Henning Schmitz
Falk Grieffenhagen
Tidigare medlemmar
Stefan Pfaffe
Florian Schneider
Wolfgang Flür
Karl Bartos
Fernando Abrantes
Andreas Hohmann
Klaus Dinger
Klaus Röder
Michael Rother
Emil Schult

Kraftwerk är en tysk musikgrupp inom den Elektroniska musiken, Elektroniska experimentella musiken och Krautrock. Gruppen grundades 1970 i Düsseldorf, Tyskland och är fortfarande aktiv. Kraftwerks produktionsbolag heter Kling Klang Studio.

Några av deras kändaste låtar är Autobahn, Radio-Activity, Trans Europe Express, The Model, The Robots, Computerworld och Tour de France.

Kraftwerk anses av många ha skapat den elektroniska musiken och har varit inspiratörer för det som skulle komma att kallas techno (som kommer ursprungligen från Detroit-techno).[1][2] Några har till och med gått så långt och sagt att Kraftwerk är "Avantgarde"[3][4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Organisation (1967-1970)[redigera | redigera wikitext]

Under perioden som Organisation och Kraftwerks tidiga period så användes en trafikkon som symbol. Konen förekommer bland annat upp på skivomslagen till Tone Float, Kraftwerk, Kraftwerk 2 och Ralf und Florian.

Kraftwerk grundades ursprungligen av Ralf Hütter och Florian Schneider. De träffades sommaren 1967 på en musikimprovisationskurs och grundade bandet Organisation tillsammans med ett antal musiker. Bandet spelade in albumet Tone Float och kom att turnera och spela på en mängd festivaler och liknande. I en övergångsperiod kallade de sig ibland för Organisation och ibland för Kraftwerk.[5] Alfred Mönicks, en av bandets medlemmar, förklarade i en intervju att bandet redan kallade sig för Kraftwerk innan LP:n Tone Float spelades in, det vill säga 1969, men att skivbolaget RCA ansåg att det tyska namnet inte skulle fungera internationellt.[6] I samma intervju berättar han även att Ralf Hütter och Florian Schneider ville att bandet skulle ge sig ut på en turné till USA och England, men att de andra medlemmarna istället ville slutföra sina studier och därmed hoppade av bandet.

Kraftwerk / Kraftwerk 2 / Ralf und Florian (1970-1974)[redigera | redigera wikitext]

Under namnet Kraftwerk spelade sedan Ralf Hütter och Florian Schneider tillsammans med andra musiker in två skivor åren 1970 och 1971 med hjälp av Konrad Plank som producent. Dessa båda instrumentella och experimentella album gavs ut på skivbolaget Philips. Musikalbumen kallades kort och gott för Kraftwerk och Kraftwerk 2 och placerade gruppen i den av brittisk press skapade musikgenren krautrock.[7][8]

Hembyggd vocoder som Kraftwerk använde för att producerna albumet Ralf und Florian.

1973 kom albumet Ralf und Florian ut och i och med denna skiva närmade de sig en mer melodisk pop och de inkorporerade även en form av rudimentär sång i en av låtarna. Skivan Ralf und Florian kan också ses som startskottet för den image bandet i fortsättningen skulle arbeta med.[9] Efter den långa Autobahn-turnén 1975 har Kraftwerk aldrig spelat någon av låtarna från de tre första albumen på konserter. Albumen har heller aldrig officiellt getts ut i någon officiel nyutgåva på cd då Ralf Hütter och Florian Schneider inte anser det vara riktigt Kraftwerk-material utan kallar denna era för "arkeologisk". Kraftwerk blev tillfrågad att göra ett TV-framträdande i oktober 1973 för programmet Aspekte i kanalen ZDF hyrde Ralf och Florian slagverkaren Wolfgang Flür som i programmet gjorde sin debut med bandet.[10]

Autobahn (1974-1975)[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk under en konsert i Zürich den 3 oktober 1976 med den klassiska uppställningen; Ralf Hütter, Karl Bartos, Wolfgang Flür och Florian Schneider.

Året därefter kom deras stilbildande album Autobahn, där Ralf Hütter, Florian Schneider och Wolfgang Flür förstärktes av musikern Klaus Röder på gitarr och fiol.[11] Den nedkortade singelversionen av titelspåret Autobahn blev en stor försäljningssuccé vilket resulterade i att de 1975 gav sig ut på en världsturne men de behövde en trummis, ur en intervju med Karl Bartos:

Kraftwerk’s core duo, Ralf Hütter and Florian Schneider, wanted a “stiff” classical drummer, Bartos explains, “to show up the German heritage. No pop music, just German classical music and electronic music, based on Stockhausen, Schoenberg and Wagner.” His professor, who hadn’t heard of Kraftwerk, simply said: “Karl, here’s a job.”
Karl Bartos

Sedan spelade Karl Bartos både i Kraftwerk och fullgjorde sina universitetsstudier, när han hade gjort studierna klart blev han erkänd som en Kraftwerk-Medlem. Klaus Röder slutade jobba för Kraftwerk.

Radioaktivität (1975-1977)[redigera | redigera wikitext]

Väl tillbaka efter den långa turnén, gick de in i sin studio i Düsseldorf. Kling Klang Studion, och spelade in den dystopiska och mörka skivan Radioaktivität (engelsk titel Radio-Aktivity). Albumet handlar om radion som medium, radioaktivitet och kärnkraft. Singeln Radio-Aktivity blev en hit i Frankrike, och både albumet och singeln nådde plats ett på SNEP listan. Senare genomförde de ett antal konserter 1976 i Europa och då främst i Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

Trans Europa Express (1977-1978)[redigera | redigera wikitext]

1977 gavs albumet Trans Europa Express ut (engelsk titel Trans-Europe Express). Albumet handlar framförallt om tåg och huvudsåret på albumet, Trans Europa Express handlar om tåget Trans-Europ-Express som åkte runt i Europa.[12]

Die Mensch-Maschine (1978-1981)[redigera | redigera wikitext]

1978 gav de ut albumet Die Mensch-Maschine (engelsk titel The Man Machine).[13] Det verkar som om detta uttryck, enligt Ralf Hütter, är själva essensen av bandet. Den perfekta harmonin mellan människa och maskin.[14]

Sometimes we play the machines and sometimes the machines play us
Ralf Hütter

Uttrycket bör vara hämtat från pamfletten L'homme machine (engelska Man a Machine), skriven av läkaren Julien Offray de La Mettrie, som kom ut 1748. Där han beskrev att människan och maskinen lever i harmoni med varandra.

Yet the doctrine that man is a machine was argued most forcefully in 1751, long before the theory of evolution became generally accepted, by de La Mettrie; and the theory of evolution gave the problem an even sharper edge, by suggesting there may be no clear distinction between living matter and dead matter. And, in spite of the victory of the new quantum theory, and the conversion of so many physicists to indeterminism de La Mettrie's doctrine that man is a machine has perhaps more defenders than before among physicists, biologists and philosophers; especially in the form of the thesis that man is a computer.
Karl Popper

Låten The Man Machine på albumet referar till just maskinen och människan, men för övrigt är albumet mindre experimentellt och mer dansvänligt än de tidigare albumen från gruppen. På albumet finns singeln "The Model" som är en av gruppens mest kända låt och blev singeletta 1981 i Storbritannien.

Computerwelt (1981-1983)[redigera | redigera wikitext]

1981 gavs albumet Computerwelt ut (engelsk titel Computerworld), albumet handlar om nästan bara om datorer.[15] Albumet har blivit utsedd till "The 10 Greatest EDM Albums of All Time" enligt Rolling Stones.[16] De tre albumen Trans Europa Express, Die Mensch-Maschine och Computerwelt anses av många att vara höjdpunkten för bandets karriär.

Samma år gav de sig ut på sin andra stora världsturné. Till denna turné hade de byggt om sin studio så att merparten kunde transporteras i moduler vilket gjorde att de verkligen kunde spela sin musik live på scen. Det var till denna turné som bandet först uppträdde med sina idag välkända "robotar" på scenen (se vidare Image och myter). Till denna turné hade de även fått fyra specialdesignade TV-skärmar byggda av Sony som skulle visa synkroniserade filmsekvenser under konserten. Turnén började med att bli försenad på grund av tekniska problem med just denna synkronisering men startade sedan i Italien. Denna turné tog dem genom Europa, till USA, tillbaka till Europa, sedan till Asien, Australien, Indien och tillbaka till Europa där de spelade en mängd konserter i Tyskland.

Techno Pop / Tour de France (1983-1986)[redigera | redigera wikitext]

1983 förekom det rykten om att Kraftwerk skulle ge ut ett nytt album, och lite promotionmaterial läckte ut från låtarna Techno Pop och Sex Object (i väldigt olika versioner från Electric Cafe albumet). Men skivan drogs tillbaka och gavs aldrig ut. Istället gav gruppen samma år ut singeln Tour de France.[17]

Electric Cafe (1986-1991)[redigera | redigera wikitext]

1986 kom skivan Electric Cafe som är till stora delar är baserat på materialet från albumet Technopop som bandet påbörjat 1982 och som skulle ha släppt 1983 men som drogs tillbaka på oklara grunder.[18] I samlingsboxen Der Katalog som gavs ut i oktober 2009 har exempelvis albumet Electric Cafe bytt namn till Technopop.

Strax efter produktionen av Electric Cafe lämnade Wolfgang Flür bandet eftersom att han tyckte "att det var dags att göra något annat". Läs vidare här

Kraftwerk skulle precis släppa albumet The Mix (1991) som är ett remixalbum med nyinspelade låtar. Men precis då lämnade även Karl Bartos albumet eftersom att han tyckte att "produktionstakten på Kling Klang studio var på tok för låg". Han startade först bandet Elektric Music med Lothar Manteuffel, men har sedan dess gått en solokarriär och släppt totalt två album. Läs vidare här.

Luckorna efter Flür och Bartos fylldes först ut med Fritz Hilpert och Fernando Abrantes och med denna banduppställning gav de sig ut på sin tredje världsturné. Under pågående turné byttes dock Abrantes ut på scen mot Henning Schmitz som arbetat tillsammans med Kraftwerk som ljudtekniker sedan 1978.

The Mix (1991-2000)[redigera | redigera wikitext]

År 1991 gav Kraftwerk ut The Mix som är ett remixalbum med nyinspelade låtar, nästan alla av låtarna från The Mix använder Kraftwerk idag när de spelar live.[19]

Expo 2000 (2000-2003)[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk blev inbjudna av Expo 2000 i Hannover att göra en musikslinga som skulle fungera som en ljudsignatur.[20] Kraftwerk skapade då en ljudslinga där en syntetisk röst sa Expo 2000 på sex olika språk.[21] Resultatet blev inte vad organisatörerna hade tänkt sig och under en kort period fördes en medial debatt där vissa journalister anklagade Kraftwerk för att "lura arrangörerna" av Expo 2000 på pengar med en så simpel ljudslinga. Många musikjournalister såg denna singel som det första nya material som Kraftwerk producerat sedan Electric Cafe 1986, det vill säga för 13 år sen. Medan andra, inklusive Kraftwerk själva, propagerade att albumet The Mix från 1991 också ska ses som en ny produktion med nya låtar.

Tour De France Soundtracks (2003-2005)[redigera | redigera wikitext]

2003 gav Kraftwerk ut albumet som de flesta hade väntat på Tour De France Soundtracks som bara handlar om cykling och träning.[22] Lite av materialet på albumet är säkerligen baserat på skivan Technopop som bandet påbörjade redan 1983, men aldrig gavs ut av oklara grunder.

Twenty years ago, in 1983, my friend Florian Schneider and me, we had the whole script for the album. The concept was there, and we started working on it. We ended up finishing the single, and then we went into other projects. Through that time, the script was always there, kind of like sleeping with us, but we did other technical things. Then last year, this came back when we played the concerts in Paris for the very first time with our new, updated Kraftwerk.
Ralf Hütter

Singeln som nämns är "Tour de France" (1983) och den sista låten på detta album är just denna singel i en digitalt nyinspelad version.

Minimum – Maximum (2005-2009)[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk gav sig ut på sin fjärde världsturné 2004-2005 som 2005 resulterade i en liveskiva och en dubbel-dvd som de kallade för Minimum – Maximum.[23]

2006 gjorde bandet ett antal festivalspelningar i Norge, tjeckien, Spanien, Belgien, Italien och Tyskland, och 2008 genomförde bandet en mindre turné i USA där de bland annat framträdde på den stora utomhusfestivalen Indio Coachella Music Festival i Kalifornien.

Under denna turné deltog inte Florian Schneider, utan med på scen fanns istället Stefan Pfaffe som under ett flertal år arbetat med bandets videoprojektioner. Den 27 september 2008 gav Ralf Hütter en intervju till The New Zealand Herald varför Florian Schneider var borta från konserterna 2008:[24]

Who is coming as Kraftwerk to New Zealand, because I see Florian hadn't played with Kraftwerk in Ireland recently?

Ralf Hütter: Yes, he never likes touring so in the last years he is working on other projects, technical things. So we are travelling with our live set-up as on the last American tour and now Europe. We are me, Mr Henning Schmitz, Mr Fritz Hilpert and Mr Stefan Pfaffe who is programming visuals with us.

— Ralf Hütter

I början av år 2009 gavs beskedet att Florian Schneider lämnade bandet, det är i dag ännu oklart varför han gjorde det.[25]

Der Katalog (2009-nutid)[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk live 2014.

2009 valde bandet att remastra alla albumen vilket resulterade i att de år 2009 gav ut en box som kallas för Der Katalog (engelsk titel The Catalouge), boxen innehåller alla Kraftwerks album i en remastrad version med medföljande bilder. En promoversion av Der Katalog gavs redan ut 2004.

Under en konsert i Düsseldorf den 11 januari 2012 var Stefan Pfaffe utbytt mot Falk Grieffenhagen som arbetat som Kraftwerks animatör och 3D-grafiker sedan 2008.

Men efter det så Kraftwerk inte gett ut något nytt material och fortsatt att spela live.[26]

Emil Schult[redigera | redigera wikitext]

Emil Schult har aldrig riktigt varit med i Kraftwerk, men han har samarbetat med Kraftwerk och bland annat gjort flera omslagsbilder till albumen samt skrivit texter till några av Kraftwerk mest kända låtar som: Radio-Activity, Trans-Europe Express och The Model.

Konflikt med tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Efter att Wolfgang Flür och Karl Bartos lämnade Kraftwerk figurerade de båda ganska ofta i musikpressen och fick där svara på frågor om Kraftwerk. På grund av bandets restriktiva hållning till media blev detta den enda information som nådde ut angående varför de båda lämnat bandet och hur tiden med Kraftwerk hade varit. Detta resulterade i en minst sagt kylig relation mellan Ralf Hütter och Florian Schneider versus Wolfgang Flür och Karl Bartos. När Wolfgang Flür skrev sin självbiografiska bok Ich war ein Roboter 1999 (engelsk titel I Was A Robot), om sin tid med bandet tog de resterande kraftwerk-medlemarna boken till domstol och krävde att vissa bilder skulle tas bort och att vissa historiska påståenden skulle ändras eller raderas. Parterna gjorde upp och i den senare engelska upplagan hade Wolfgang Flür gått Kraftwerk till mötes. Efter detta råder det någon form av tyst krig mellan parterna där ingen vill uttala sig om den andra annat än i korta kritiska ordalag. Ralf Hütter och Florian Schneider vidmakthåller i intervjuer att de alltid har varit de två som är Kraftwerk och att de alltid har samarbetat med andra musiker.

Situationen har även påverkat fansen där vissa anser att det var uppställningen Ralf Hütter och Florian Schneider, Wolfgang Flür och Karl Bartos som var originalet medan en annan skara fans håller med Ralf Hütter och ser tiden med Florian Schneider, Wolfgang Flür och Karl Bartos som en period i bandets historia. Idag gör Kraftwerk allt för att minimera Florian Schneider, Wolfgang Flür och Karl Bartos betydelse i bandets musikaliska historia trots att det var denna period som många ser som bandets guldålder. Å andra sidan kan det tilläggas att de båda nuvarande musikerna Henning Schmitz och Falk Grieffenhagen har spelat med bandet längre än Florian Schneider, Wolfgang Flür och Karl Bartos.

Image och Myter[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerks "klassiska robotar" som uppträder under en konsert.

Gruppen har alltid hyllat teknik och haft en sorts retrofuturistisk framtoning. Detta har genomsyrat enskilda låtar och hela album. De har sedan 1973, med bara kortare avbrott, samarbetat med bildkonstnären Emil Schult och tillsammans skapat en för Kraftwerk typisk design baserad på symboler, eller arketypiska bilder som Emil beskriver dem, som till exempel symbolen för radioaktivitet.

Redan under sin första världsturné 1975 beskrev media dem som stela, eleganta och korrekta. I både England och USA emottogs de av pressen med en sorts skräckblandad förtjusning och mer än en gång skrevs det om dem i ljuset av Tysklands historia med nazismen.[27]

När bandet 1975 för första gången åkte på turné till Storbritannien var kritiken stundtals inte nådig. I The Melody Maker dömdes klangerna från Düsseldorf ut som ”ryggradslösa, känslolösa ljud utan variation och med ännu mindre smak…”. En recension i NME året därpå var lika negativ – för att inte säga direkt främlingsfientlig – efter en konsert i The Roundhouse i London. Under rubriken ”Detta är vad våra fäder slogs för att rädda er ifrån” beskrevs bandet som ”skräp som flyter nedför en förorenad Rhen”. Den amerikanske kritikern Lester Bangs smög in associationer till Förintelsen i en text när han frågade om Kraftwerk kunde utgöra ”den slutgiltiga lösningen på musikproblemet.

I intervjuer har Ralf sagt att det var dessa kommentarer om deras stelhet som gjorde att de till skivan Trans-Europe Express spelade in låten Showroom dummies, det vill säga skyltdockor och på sin nästa skiva The Man-Machine helt tog steget ut och spelade in låten The Robots. Till lanseringen av The Man-Machine 1978 hade de konstruerat fyra stycken dockkopior av sig själva. Dessa dockor, som kallades för robotar, var helt orörliga skyltdockor och förutom att posera för pressen så kom de att dubblera gruppmedlemmarna på scen under låten The Robots under världsturnén 1981. I och med skivan The Mix och bandets tredje världsturné 1991 hade bandet uppdaterat skyltdockorna till fjärrstyrda mer robotliknande dockor med rörliga överkroppar och armar. De fyra robotarna utförde en sorts dans under låten The Robots och förekom allt mer i pressmaterial och videor. Det är dessa "robotar" som sedan har följt bandet åt och även förekommer på deras fjärde världsturné 2004-2005.

Gruppen är mycket mytomspunnen, och medlemmarna förvissar sig om att hålla sig anonyma för omvärlden. Sedan mitten av 1970-talet har bandet nästan uteslutande representerats av Ralf Hütter i intervjusammanhang. I dessa intervjuer, som inte är så ovanliga som media och myten ibland vill få det att verka, så har han en förmåga att ständigt upprepa samma fraser och historier vilket ger intrycket av att man läser samma intervju om och om igen. För varje ny skiva görs det några tillägg i den officiella historien om bandet och andra fraser faller bort. Detta i kombination med Ralf Hütter speciella sätt att uttrycka sig och även rena språkmissförstånd har genom tiderna skapat en rad felaktigheter och rena lögner och en del av dessa förmedlas sedan vidare av bandet själva. En av de mer klassiska myterna är historien om hur bandet spelade på två konserter i olika delar av världen samtidigt. Detta skulle ha genomförts genom att bandet på den ena konserten helt representerades av sina robotar. Denna historia är påhittad och fungerar idag närmast som en faktoid.

Samplingar, inspiratörer, covers[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk sägs vara den 38:e mest samplade artisten i världen, med 581 samplingar.[28]

Kraftwerk har varit stilbildande och inspirerat många andra band genom åren. Som exempel var de inspiration för det som skulle komma att kallas techno, som kommer ursprungligen från Detroit-techno.[1][2]

Det finns även en rad hyllningsalbum och mängder med covers på Kraftwerks låtar, enligt webplatsen whosampled.com finns det 159 Kraftwerk-covers.[29]

Skivutgivning och språkversioner[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk har hittills släppt tolv album varav en är ett remixalbum och en är ett livealbum. Från och med 1975 och plattan Radioaktivität har Kraftwerk låtit göra olika konvolut för den tyska marknaden och för den engelskspråkiga marknaden och ibland även för exempelvis spanska och franska marknaden. På skivan Trans Europa Express spelade de dessutom in vissa av låtarna på olika språk beroende på var skivan skulle släppas. Exempelvis spelades låten Schaufensterpuppen in även på engelska och franska. Detta flerspråkiga koncept har de sedan dess fortsatt med och den låt som de sjungit in flest språkversioner av är Taschenrechner som de till och med har sjungit in i en japansk version kallad Dentaku.

Konserterna[redigera | redigera wikitext]

Folk som har på sig 3-D glasögon under en konsert.

Kraftwerk har sedan tidigt 1970-tal alltid varit fyra personer på scen. Ralf Hütter står alltid längst till vänster och så länge Florian Schneider var med i bandet stod han längst till höger. Redan tidigt började de med backdrops i form av diabilder som projicerades på en duk bakom bandet. Till turnén 1981 hade de fått fyra specialtillverkade videoskärma av SONY där deras egna producerade filmmaterial visades. under denna turné och fram till 1990-talet hade de stora delar av Kling Klang-studion på scen i en V-formation. Sedan 2000-talet har de istället fyra podier som döljer deras laptops och andra digitala instrument och de projicerar videomaterial i 3-D som projiceras på duk bakom bandmedlemmarna. Idag spelar de låtmaterial från albumen Autobahn (1974) till Tour De France Soundtracks (2003) och har inte sedan turnén 1975-76 spelat material från de tre första albumen.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Florian Schneider spelade tvärflöjt på albumet Nero in South America utgivet 1970 på skivbolaget Liberty med Klaus Doldingers band Paul Nero Sounds.
  • Omslaget till den tyska gruppen Die Dominas 10" singel I bin a Domina från 1980 som bland annat innehåller låten Herr Ralfi und Herr Karl, är ritat av Ralf Hütter och Karl Bartos.
  • Till myten hör att Ralf Hütter och Florian Schneider-Esleben skall ha gått på en Karlheinz Stockhausen-konsert under inflytande av LSD.[30]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

Organisation (1970)[redigera | redigera wikitext]

År Album
1970 Tone Float

Kraftwerk (1970-1973)[redigera | redigera wikitext]

År Album
1970 Kraftwerk
1971 Kraftwerk 2
1973 Ralf und Florian

Kraftwerk (1974-Nutid)[redigera | redigera wikitext]

Album
År Tysk Titel Engelsk Titel
1974 Autobahn Autobahn
1975 Radioaktivität Radio-Activity
1977 Trans Europa Express Trans-Europe Express
1978 Die Mensch-Maschine The Man Machine
1981 Computerwelt Computerworld
1983 Techno Pop (aldrig utgiven) Techno Pop (aldrig utgiven)
1986 Electric Cafe Electric Cafe
1991 The Mix The Mix
2003 Tour De France Soundtracks Tour De France Soundtracks

Live album (2005)[redigera | redigera wikitext]

År Album
2005 Minimum - Maximum

Der Katalog (2004-2009)[redigera | redigera wikitext]

Box
År Tysk Titel Engelsk Titel
2004 The Catalogue (Promo) The Catalogue (Promo)
2009 Der Katalog The Catalogue

Bandmedlemmar genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Kraftwerk brukar anses vara en kvartett och har så varit sedan cirka 1973. Trots att banduppställningen har verkat statisk har fler personer varit medlemmar i bandet än vad gemene man kanske tror. Bandets absoluta kärna har varit Ralf Hütter och Florian Schneider men inte ens de har varit medlemmar under bandets alla skepnader. Hütter hoppade av bandet under en kort period i början av 1970-talet efter bandets första album, för att slutföra sina arkitektstudier, men återförenades snart med Schneider igen för att göra det andra albumet, och i slutet av 2008 valde Schneider att lämna Kraftwerk. Han hade inte medverkat på gruppens konserter sedan dess.
Här nedan följer ett försök till en uppräkning från att Ralf och Florian startade Organisation 1968.

1968 - 1971

Organisation (på LP:n Tone Float)
Andra medlemmar som även ingått i Organisation
Kraftwerk
  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument.
  • Florian Schneider: flöjt, elektroniska instrument.

Under denna period spelade Ralf och Florian med dessa musiker i olika formationer.

1971 - 1973

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument.
  • Florian Schneider: flöjt, elektroniska instrument.

Under denna period spelade de ibland tillsammans med.

1973 - 1974

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: flöjt, keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Klaus Röder: gitarr, elviolin.
  • Wolfgang Flür: slagverk.

De fem album som bandet släppt fram till denna tidpunkt var alla producerade av Konrad "Conny" Plank och han hade stort inflytande över dessa album.

1974 - 1989

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Karl Bartos: synthtrummor, sång (Telephone Call).
  • Wolfgang Flür: synthtrummor.

1990

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Karl Bartos: synthtrummor, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.

1991

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.
  • Fernando Abrantes: synthtrummor, ljudeffekter.

1991 - 2008

  • Ralf Hütter: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Florian Schneider: keyboard, elektroniska instrument, sång.
  • Fritz Hilpert: synthtrummor, ljudeffekter.
  • Henning Schmitz: synthtrummor, ljudeffekter.

Från och med 2002 spelar alla fyra laptop (Sony Vaio) och keyboard.

2008 - 2012

  • Ralf Hütter: keyboard, laptop, sång
  • Henning Schmitz: keyboard, laptop
  • Fritz Hilpert: keyboard, laptop
  • Stefan Pfaffe: keyboard, laptop, video-operator

2013 -

  • Ralf Hütter: keyboard, laptop, sång
  • Henning Schmitz: keyboard, laptop
  • Fritz Hilpert: keyboard, laptop
  • Falk Grieffenhagen: keyboard, laptop, video-operator

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Reynolds, Simon. Generation Ecstasy: Into the World of Techno and Rave Culture Routledge, 1999.
  2. ^ [a b] Woodford, Arthur M. (2001). This is Detroit 1701–2001. Wayne State University Press. ISBN 0-8143-2914-4.
  3. ^ ”Trans Europe Express By Kraftwerk And Avant Garde Music Essay”. http://www.ukessays.com/essays/music/trans-europe-express-by-kraftwerk-and-avant-garde-music-essay.php. Läst 2015-08-10. 
  4. ^ Zwischen Pop und Avantgarde: Kraftwerk 1974. doi:103004/2014-04-05. http://www.phonostar.de/radio/zwischen-pop-und-avantgarde-kraftwerk-1974/v/103004/2014-04-05. Läst 2015-08-10. 
  5. ^ ”Organisation - Tone Float”. Discogs. http://www.discogs.com/Organisation-Tone-Float/master/26806. Läst 2015-08-12. 
  6. ^ intervju med Alfred Mönicks, "Schon vor den Aufnahmen hatten wir den Namen Kraftwerk. Nur die Schallplätte trägt den bandnamen Organisation. Das war besser für den englisch/amerikanischen Markt. Im Studio einigten wir uns mit dem Produzenten der RCA auf den Namen. Der Name klang englisch. Nachdem die Platte erschienen war, fragte uns der Ralf und der Florian, ob wir Lust hätten, eine England- und Amerika-Tour zu machen. Butch, basil und ich wir stiegen daraufhin aus der Gruppe aus. Wir drei wollten unser Studium beenden."
  7. ^ ”Kraftwerk - Kraftwerk”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Kraftwerk/release/125204. Läst 2015-08-12. 
  8. ^ ”Kraftwerk - Kraftwerk 2”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Kraftwerk-2/release/125206. Läst 2015-08-12. 
  9. ^ ”Kraftwerk - Ralf & Florian”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Ralf-Florian/master/30519. Läst 2015-08-12. 
  10. ^ Youtube, intervju med Flür i en dansk dokumentär, DK2
  11. ^ ”Kraftwerk - Autobahn”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Autobahn/master/2994. Läst 2015-08-12. 
  12. ^ ”Kraftwerk - Trans Europa Express”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Trans-Europe-Express/master/2877. Läst 2015-08-12. 
  13. ^ ”Kraftwerk - Die Mensch·Maschine”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-The-Man-Machine/master/4010. Läst 2015-08-12. 
  14. ^ Harrington, Richard (2005-05-27). ”The Washington Post” (på en-US). ISSN 0190-8286. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/05/26/AR2005052600677.html. Läst 2015-08-10. 
  15. ^ ”Kraftwerk - Computerwelt”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Computer-World/master/3112. Läst 2015-08-12. 
  16. ^ ”10. Kraftwerk, 'Computer World' (Warner Bros., 1981) - The 30 Greatest EDM Albums of All Time”. http://www.rollingstone.com/music/lists/the-30-greatest-edm-albums-of-all-time-20120802/10-kraftwerk-computer-world-warner-bros-1981-19691231. Läst 2015-08-11. 
  17. ^ ”Kraftwerk - Tour De France”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Tour-De-France/master/78835. Läst 2015-08-12. 
  18. ^ ”Kraftwerk - Electric Cafe”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Electric-Cafe/master/69470. Läst 2015-08-12. 
  19. ^ ”Kraftwerk - The Mix”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-The-Mix/master/42218. Läst 2015-08-12. 
  20. ^ ”Kraftwerk - Expo2000”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Expo2000/master/78888. Läst 2015-08-12. 
  21. ^ ”Kraftwerk - Expo2000”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Expo2000/release/51027. Läst 2015-08-11. 
  22. ^ ”Kraftwerk - Tour De France Soundtracks”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Tour-De-France-Soundtracks/master/69498. Läst 2015-08-12. 
  23. ^ ”Kraftwerk - Minimum-Maximum”. Discogs. http://www.discogs.com/Kraftwerk-Minimum-Maximum/master/78865. Läst 2015-08-12. 
  24. ^ ”Members of Kraftwerk / The Kraftwerk FAQ - Kraftwerk Frequently Asked Questions”. kraftwerkfaq.hu. http://kraftwerkfaq.hu/members.html#florian. Läst 2015-08-10. 
  25. ^ www.svd.se
  26. ^ http://www.theguardian.com/music/australia-culture-blog/2013/jun/12/kraftwerk-new-album-catalogue-sydney
  27. ^ ”Kraftwerk växlar aldrig ner | SvD”. http://www.svd.se/kraftwerk-vaxlar-aldrig-ner. Läst 2015-08-12. 
  28. ^ ”Most Sampled Artists | WhoSampled”. www.whosampled.com. http://www.whosampled.com/most-sampled-artists/4/. Läst 2015-08-10. 
  29. ^ ”Kraftwerk Cover Songs”. WhoSampled. http://www.whosampled.com/Kraftwerk/covered/. Läst 2015-08-11. 
  30. ^ SvD: Den tyska ljudmaskinen sätter spår
  31. ^ [a b] Jahre Jazzkeller Krefeld 1958-2008, Leporello Verlag Krefeld, ISBN 978-3-936783-29-2
  32. ^ Dorothy Iannone, Björn Roth (2001). Dieter and Dorothy. Their Correspondence in Words and Works 1967 - 98. bilgerverlag. ISBN 978-3-908010-53-1 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Källor för avsnittet Bandmedlemmar genom tiderna i urval:

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]