Nico
| Nico | |
_(cropped).jpg) Nico, 1966. | |
| Född | Christa Päffgen 16 oktober 1938[1][2][3] Köln[4] |
|---|---|
| Död | 18 juli 1988[1][2][3] (49 år) Ibiza, Spanien |
| Begravd | Berlin och Friedhof Grunewald-Forst |
| Andra namn | Nico, Christa Nico och Nico Otzak |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Lee Strasberg Theatre and Film Institute  |
| Sysselsättning | Skådespelerska[5], kompositör[5], sångerska[5], modell, experimentalmusiker |
| Partner | Brian Jones (1965)[6] Alain Delon (1961) Lüül (–)[7] Philippe Garrel (–) |
| Barn | Christian Aaron Boulogne (f. 1962) |
| Webbplats | smironne.free.fr/NICO |
| Redigera Wikidata | |
Christa Päffgen, mer känd under pseudonymen Nico, född 16 oktober 1938 i Köln, Tyskland, död 18 juli 1988 på Ibiza, Spanien,[8] var en tysk singer-songwriter, modell och skådespelerska.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidiga år och modellkarriär
[redigera | redigera wikitext]Päffgen föddes i Köln, men flyttade med modern till Berlin 1946. Där fick hon arbete som sömmerska, och inledde vid 16 års ålder en karriär som fotomodell efter att ha upptäckts av fotografen Herbert Tobias. Han var den som gav henne smeknamnet Nico efter filmskaparen Nikos Papatakis, som varit hennes pojkvän. Nico flyttade därefter till Paris och arbetade för tidningarna Vogue, Tempo, Vie Nuove, Mascotte Spettacolo, Camera, Elle och andra modemagasin under det sena 1950-talet.
Musikkarriär
[redigera | redigera wikitext]Nico är kanske främst ihågkommen för att varit kvinnlig huvudvokalist (tillsammans med den manliga huvudvokalisten Lou Reed) på The Velvet Undergrounds album The Velvet Underground and Nico från 1967. Efter sin tid med The Velvet Underground gjorde hon ett antal album som soloartist. Hennes särpräglade musik byggde till stor del på samspelet mellan hennes mörka altröst och en tramporgel, och har haft ett stort inflytande på gothen. Av hennes soloalbum kan Chelsea Girl från 1967 betraktas som det mest lättlyssnade, medan The Marble Index från 1969, Desertshore från 1970 och The End från 1974 (samtliga producerade av John Cale) brukar räknas som mer kompromisslösa.
Död
[redigera | redigera wikitext]Den 18 juli 1988 skadades Nico i en cykelolycka under en semestertur på Ibiza. Hon slog i huvudet och blev tagen till sjukhus, där hon avled samma dag. Dödsorsaken fastställdes senare till en kraftig hjärnblödning.[8]
Nico ligger begravd på skogskyrkogården Friedhof Grunewald-Forst i skogen Grunewald i Berlin, på samma plats som modern.
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- 1967 – The Velvet Underground and Nico
- 1968 – Chelsea Girl
- 1969 – The Marble Index
- 1970 – Desertshore
- 1973 – The End
- 1974 – June 1, 1974
- 1981 – Drama of Exile
- 1982 – Do or Die: Nico in Europe (tour diary)
- 1985 – Nico Live in Pécs
- 1985 – Camera Obscura
- 1986 – Live Heroes
- 1986 – Behind the Iron Curtai
- 1987 – Nico in Tokyo
- 1988 – Fata Morgana (Nico's Last Concert)
- 1989 – Hanging Gardens
- 1994 – Heroine
- 2002 – Innocent & Vain
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 4411, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Discogs, Discogs artist-ID: 1730335, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] filmportal.de, Filmportal-ID: 1a2759a972674c13b6b8405a55f60e91, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 121311, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ultimateclassicrock.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, luul.de , läst: 20 augusti 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Mironneau, Serge. ”Nico: A Short Biography” (på engelska). http://smironne.free.fr/NICO/bio.html. Läst 10 september 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Nico-sajt
- Hennes gravplats i Berlin, Friedhof Grunewald-Forst, grav 81
- IVU; vegetarian Nico var vegetarian sedan 1960-talet.
|