Nils Olof Holst

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nils Olof Holst, född 7 maj 1846 i Jämshög, Blekinge län, död 27 april 1918 i Lund, var en svensk geolog.

Holst blev 1866 student i Lund, 1874 filosofie doktor, 1875 docent i mineralogi vid Lunds universitet och var 1877-1909 geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU). Han fortsatte även senare sitt författarskap på det glacialgeologiska området, där han alltjämt hävdade och utvecklade sina åsikter om istidens enhet; särskilt hans arbete om Alnarpsfloden väckte uppmärksamhet. Han blev 1905 ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Berättelse om en år 1880 i geologiskt syfte företagen resa till Grönland (i SGU:s avhandlingar, 1886)
  • Om ett fynd af uroxe i Råkneby etc. (ibidem, 1889)
  • Om en mäktig kvartsit yngre än Olenusskiffern (ibidem, 1889)
  • Bidrag till kännedomen om lagerföljden inom den kambriska sandstenen (ibidem, 1893)
  • Har det funnits mera än en istid i Sverige? (ibidem, 1895)
  • Bidrag till kännedomen om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi (ibidem, 1901)
  • Några subfossila björnfynd (ibidem, 1902)
  • Om skifkritan i Tullstorpstrakten et cetera (ibidem, 1903)
  • Postglaciala tidsbestämningar (ibidem, 1909)
  • Fröken de la Brache bedragerska eller konungadotter? (broschyr under pseudonymen Harald Hilding, 1911)

Källor[redigera | redigera wikitext]