Nyctophilus geoffroyi
| Nyctophilus geoffroyi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 närbild på huvudet | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Nyctophilus |
| Art | Nyctophilus geoffroyi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nyctophilus geoffroyi | |
| Auktor | Leach, 1821 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
.jpg) Storleksjämförelse mellan Nyctophilus geoffroyi (överst) och Nyctophilus timoriensis | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nyctophilus geoffroyi[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Leach 1821. Nyctophilus geoffroyi ingår i släktet Nyctophilus och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Artens tjocka päls har en brun till ljusgrå färg och den är på ovansidan lite mörkare än vid buken. Flygmembranen är däremot naken. Svansen är helt omsluten av flygmembranen mellan bakbenen och de stora öronen är på hjässan sammanlänkade med varandra. Liksom andra medlemmar av samma släkte men i motsats till de flesta andra läderlappar har Nyctophilus geoffroyi ett hudveck (blad) vid näsan som har formen av ett omvänt Y. Individerna väger 6 till 8 g.[6]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Denna fladdermus förekommer i stora delar av Australien. Den saknas bara på Kap Yorkhalvön och i angränsande områden av nordöstra Australien. Arten hittas även på Tasmanien och på flera mindre australiska öar. Den vistas främst i låglandet och ibland når den 1580 meter över havet. Nyctophilus geoffroyi förekommer i nästan alla habitat med träd, inklusive trädgårdar och stadsparker.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Individerna vilar i trädens håligheter, under lösa barkskivor och i byggnader. Under varma årstider är de aktiva mellan skymningen och gryningen. På vintern är aktiviteten begränsad till några få timmar. Hanar och honor lever allmänt ensam. Under fortplantningstiden bildar honor flockar med 10 till 100 medlemmar (sällan 200[1]) som besöks av en eller flera hanar.[6]
Nyctophilus geoffroyi jagar flygande och marklevande insekter med hjälp av ekolokalisering och hörseln. Enligt olika studier flyger den tätt över marken eller på 2 till 5 meters höjd.[6]
Parningen sker under våren eller tidiga sommaren. Honor föder oftast tvillingar och ibland bara en unge. När modern jagar stannar ungarna i boet. Efter cirka 6 veckor kan ungarna flyga och följa med på utflykter.[6]
Nyctophilus geoffroyi och människor[redigera | redigera wikitext]
Arten är inte rädd för människor och den plockar till och med insekter från människans hand. När Nyctophilus geoffroyi söker skydd i människans byggnader kan den orsaka oönskad oreda. Ibland lämnar arten smuts på nytvättade kläder. Den fångar stora mängder insekter vad som betraktas som gynnande.[6]
Beståndet anses vara stabilt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] 2008 Nyctophilus geoffroyi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Nyctophilus geoffroyi
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nyctophilus+geoffroyi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] R. Secord (10 april 2000). ”Lesser long-eared bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Nyctophilus_geoffroyi/. Läst 22 oktober 2015.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Nyctophilus geoffroyi.
Wikispecies har information om Nyctophilus geoffroyi.
