Oktoberförlaget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Oktoberförlaget var ett förlag ägt av det 1967 bildade Sveriges kommunistiska parti (som från början hette Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna). Förlaget gav ut flera hundratals titlar av politiska tänkare som Marx och Mao men också författare som August Strindberg, Ivar Lo-Johansson, Dritero Agolli, Doktor Gormander, Jan Myrdal och Göran Lundin. Bakom rodret för förlaget stod Kalle Hägglund men även Harald Holst. Förlaget hade också en omfattande skivutgivning 1972–1980, för vilken Robert Aschberg var redaktör. Bland utgivningen märks plattor med Peps Persson, Pete Seeger, Lasse Tennander, Fria Proteatern och Mikis Theodorakis.[1]

I en på Oktoberförlaget 1977 utgiven skrift med titeln "Folket har aldrig segrat till fiendens musik" hävdade man att rockmusiken till sitt innehåll är reaktionär och imperialistisk eftersom den ansågs stå i "nära samband med USA-imperialismens offensiv efter andra världskriget". Man tog därför avstånd från denna musik och vurmade i stället för svensk folkmusik och började mytologisera den svenska folkmusiktraditionen på ett sätt som närmade sig den nationalromantiska synen på denna musik.[2][3]

Förlagets bestseller var alltjämt Maos lilla röda, men genom vad som kan tyckas vara en naivt ekonomisk idealism som tog sig uttryck i en låg prissättning var orsak till att den inte blev den kassako den kunde ha blivit. Förlagets frontfigurer, förläggare Kalle Hägglund och grafiska formgivaren Kicki Askelin, slog sina påsar ihop under eget namn när SKP:s verksamhet kapsejsade i början av 80-talet. Ytterligare några år senare (efter bland annat utgivningen av feministen och före detta porrskådespelerskan Linda Lovelaces memoarer) var Hägglund solo med sitt Hägglunds förlag i Folkets Hus i Klavreström.

2015 startades ett nytt bokförlag kallat Oktoberförlaget[4]. Förlaget har en del böcker till försäljning som tidigare gavs av Oktoberförlaget som t.ex. Det kommunistiska partiets manifest[5].2016 deltog Oktoberförlaget på bokmässan vilket uppmärksammades av en del borgerliga ledarskribenter.[6][7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Petterson, Tobias; Ulf Henningsson (2007) (på Engelska). The Encyclopedia of Swedish Progressive Music 1967-1979 (1:a uppl.). Premium Publishing. sid. 221. ISBN 978-91-89136-22-9 
  2. ^ Alf Arvidsson: Musik och politik hör ihop. Diskussioner, ställningstaganden och musikskapande 1965–80, Gidlunds förlag 2008, ISBN 978-91-7844-763-3, sid. 108f.
  3. ^ Jan Ling: Folkmusik – en brygd, sid. 274ff (i "Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling", red. Owe Ronström och Gunnar Ternhag, Kungliga Musikaliska Akademien 1994, ISBN 91-85428-89-2), artikeln ursprungligen publicerad i Fataburen 1979.
  4. ^ ”OKTOBERFÖRLAGET med firma OKTOBERFÖRLAGET Ideell förening - Företagsinformation”. www.allabolag.se. http://www.allabolag.se/8024965785/OKTOBERFORLAGET_med_firma_OKTOBERFORLAGET_Ideell_forening. Läst 12 oktober 2016. 
  5. ^ ”Oktoberförlaget” (på sv-SE). http://oktoberforlaget.se/?product=kommunistiska-manifestet. Läst 12 oktober 2016. 
  6. ^ fredric.karen@svd.se, Fredric Karén |. ”SvD.se”. http://www.svd.se/yttrandefrihet-till-varje-pris-eller. Läst 12 oktober 2016. 
  7. ^ ”Sydsvenskan” (på sv-SE). http://www.sydsvenskan.se/2016-08-21/mats-skogkar-massfall-for-yttrandefriheten. Läst 12 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]