Fria Proteatern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fria Proteatern (tidigare NJA-gruppen) var en fri teatergrupp, som var verksam i Stockholm 1971–1990, då flera medlemmar delade ett bostadskollektiv på Klippvägen 8 i Lidingö.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fria Proteatern hade sina rötter i musikgruppen The Mascots, som startades på 1960-talet av ett antal musikstuderande. År 1967 kom de i kontakt med Dramaten och anlitades som musiker för flera pjäser. Under namnet NJA-gruppen gjorde de 1969 en pjäs om Norrbottens Järnverk AB i Luleå. Efter att ha spelat vid en strejk i Kiruna valde gruppen att byta från Dramaten och bli medlemmar av Proteatern [1] (Proteatern bildades i juli 1967 av bland annat Per Ragnar och Fred Hjelm) inom Riksteatern. Gruppen bildade i juni 1971 den fristående teaterensemblen Fria Proteatern [2]. I teatergruppen kom bland att ingå skådespelare som Mia Benson, Tomas Bolme, Per Sandborgh, Stefan Ringbom, Anders Forsslund, Gunnar Idering, Rolf Skoglund, Inger Liljefors, Elisabeth Nordkvist, Stefan Böhm och Stig Engström.

Fria Proteatern hade åren 1974–1990 en fast scen i Scalateatern i Stockholm.[3]

Fria Proteaterns repertoar 1971–1990[4][redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Noter
1971 Pjäsen om Norrbotten
1972 Kalle Anka
1972 Skogsmördarna
1972 Typerna och Draken
1973 Mäster Palm lever om [5] Gunnar Ohrlander och Carsten Palmaer Stefan Böhm Scenografi Helena Henschen
Från 1974 på Scalateatern
1974 Sånger från Ljugarbänken
1974 Tummen
1975 Elin
1976 Operation Morgonrodnad
1977 Knytkalas
1977 Hårda Bandage
1978 Herr Puntila och hans dräng Matti
1979 Vägen hem
1979 Audiens/Vernissage
1980 Draken
Drakon
Jevgenij Sjvarts Stefan Böhm Premiär 26 september 1980
Tomas Bolme, Stig Engström, Johan Karlberg, Puck Ahlsell, Guje Palm, Anki Larsson
Scenografi Sören Brunes
Århundradets kärlekssaga Märta Tikkanen
1981 Bänken Roland Jansson Olof Willgren Premiär 7 maj 1981
Tomas Bolme, Johan Karlberg, Puck Ahlsell
Balladen om Eulenspiegel
Ballade vom Eulenspiegel, vom Federle und der dicken Pompanne
Günther Weisenborn
Översättning Teresia Neter-Castano
Jindra Puhony Premiär 25 september 1981
Johan Karlberg, Puck Ahlsell, Guje Palm, Anki Larsson, Tom Deutgen, Ann Sofi Nilsson, Elisabeth Nordkvist, Clemens Paal
Scenografi Vladimir Puhony
1982 Den blomstertid nu kommer Gunnar Ohrlander Stefan Böhm Premiär 12 februari 1982
Bengt C.W. Carlsson, Puck Ahlsell, Mia Benson, Tomas Bolme, Johan Karlberg, Anki Larsson, Elisabeth Nordkvist, Johnny Wingstedt
Scenografi Torsten Jurell
1983 Sköna Helena
La belle Hélène
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Bearbetning Carsten Palmaer
Olof Willgren Premiär 11 februari 1983
Mia Benson, Johan Karlberg, Tomas Bolme, Bengt C.W. Carlsson, Puck Ahlsell, Anki Larsson, Elisabeth Nordkvist, Stefan Böhm, Pierre Dahlander, Yvonne Elgstrand, Ole Forsberg, Sture Hovstadius, Anita Sellman
Koreografi Saeed Hooshidar, Scenografi Charles Koroly
1983 Varken fågel eller fisk
1984 Med tvättad hals
1984 Fordringsägare
1985 Lucille
1986 Turandot
1986 Sånger av Vysotskij
1987 Livet på en pinne
1987 Skärbrännare
1988 Vi lever, Vi lever
1989 Bingo Bango Bongo
1989 Oblomov
1990 Till salu
1990 Top Hat

Musik[redigera | redigera wikitext]

Musiken hade en viktig roll i Fria Proteaterns pjäser och man utgav även flera grammofoninspelningar. I januari 1972 låg deras låt "Har du hört vad som hänt" på Svensktoppen i tre veckor. Kompositör var Stefan Ringbom och bland övriga musiker märktes Rolf Adolfsson, Anders Forsslund och Gunnar Idering. Bland deras övriga låtar märks "Bonnieroperan" (1972).

Vladimir Vysotskijs sånger[redigera | redigera wikitext]

1986 kom den ryske skådespelaren och gitarrpoeten Vladimir Vysotskijs sånger ut i svensk översättning och tolkning av bröderna Ola och Carsten Palmaer, och började framföras på scen av Fria Proteatern. Sångerna tilltalade omedelbart en stor publik under gruppens turné runtom i Sverige. De framträdde även på Vladimir Vysotskijs egen scen, Tagankateatern i Moskva.

Hoppets lilla orkester[redigera | redigera wikitext]

Fria Proteatern lades ner 1990, men de kunde inte låta bli att träffas igen, pröva nytt material och nya medlemmar, skriva nya arrangemang och fortsätta att leta sig fram i den sångskatt som finns kvar efter Vladimir Vysotskij och hans vänner.[6] Under oktober och november 2012, november 2013 och mars 2014 uppträdde de med nyöversatta och sällan sjungna sånger ur Vysotskijs och hans vänners repertoar. Några är skrivna av förebilder som Bulat Okudzjava och Aleksandr Vertinskij. Andra är förbrytarvisor från Odessa.[6]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1970 - Hör upp allt folk (Under namnet NJA-gruppen)
  • 1971 - Har ni hört kamrater
  • 1972 - Typerna och draken
  • 1973 - Koncert i København okt. 1973
  • 1975 - Sånger från ljugarbänken
  • 1976 - Knytkalas
  • 1976 - IB, ÖB och SÄPO (singel)
  • 1977 - Med vilken rätt
  • 1987 - Sånger av Vysotskij - Ljudupptagning från Scalateatern, där Ola Ola Palmaer och Carsten Palmaers tolkning av några av Vladimir Vysotskij verk framfördes
  • 2007 - Sånger av Vysotskij - ny utgåva med fyra nya sånger och 3 talade inslag, och för första gången på CD, och utgiven som en del av boken Vargjakten - ISBN 978-91-85703-03-6.
  • 2013 - Andra sånger av Vysotskij och hans vänner - En dubbel-CD av en ljudupptagning från en liveinspelning på Scalateatern, Stockholm, i november 2013.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://arkivet.dn.se/tidning/1967-07-25/198/7?searchTerm=Proteatern Artikel i Dagens Nyheter 1967-07-25, sidan 7
  2. ^ http://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-05/149/12?searchTerm=%22Fria+Proteatern%22 Artikel i Dagens Nyheter 1971-06-05, sidan 12
  3. ^ "Om Scala". scalateatern.se. Läst 10 april 2015.
  4. ^ "Det nya livet: Historien om Fria Proteatern". SVT Play.se. Läst 2 juni 2017.
  5. ^ Dagens Nyheter 1974-01-14 sidan 12
  6. ^ [a b] Ur programbladet som delades ut i samband med Hoppets lilla orkesters Vysotskijkonsert under mars 2014

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]