Kalle Hägglund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl-Erik "Kalle" Hägglund, född 1943, död 2005, var en svensk bokförläggare.

Han var grundare och ansvarig utgivare för Hägglunds bokförlag. Han grundade även Oktoberförlaget. Han var också redaktör för Folket i Bild/Kulturfront.[när?].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

På 1950- och 1960-talet kom familjen från Finland till Västerås. Fadern dog tidigt. I Västerås började Kalle Hägglund som metallarbetare men blev efter en tid som journalistvolontär skribent och flyttade till Stockholm. Där blev Hägglund aktiv i Clarté och tog ställning mot USA:s krig i Indokina och mot Francodiktaturen. Han engagerade sig också mot den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien och sovjets krig mot Afghanistan.

Tiden med Oktoberförlaget[redigera | redigera wikitext]

Jan Myrdals texter gavs ut av Oktoberförlaget

Det var vid denna tid Hägglund byggde upp Oktoberförlaget, först som partiförlag för KFML/SKP. Oktober gav ut titlar av såväl Marx, Mao, Jan Myrdal och Pol Pot som August Strindberg, Ivar Lo-Johansson och Dritëro Agolli, men även en satiriker som Doktor Gormander, tillsammans med skivor och kassetter med kampmusik och blues.

Tiden med Askelin & Lovelace[redigera | redigera wikitext]

När Oktoberförlaget inte längre bar sig ekonomiskt tog Hägglund boklagret och den grafiske formgivaren med sig och startade det nya förlaget Askelin & Hägglunds. Där gav han bland ut tjeckisk litteratur, bland annat Jaroslav Seifert som kom att få Nobelpriset, men även porrstjärnan Linda Lovelaces dagbok som gjorde störst kommersiell succé i hans utgivning näst efter Maos lilla röda.

Eget förlag Klavreström[redigera | redigera wikitext]

Vid denna tid lämnade han kollegan Askelin, lämnade Stockholm, och bosatte sig i småländska Klavreström där han själv drev förlaget Hägglunds. När Hägglunds stod inför konkurs grundade han Stiftelsen Klavrekultur som skulle fortsätta utgivningen och kom att få en betydande roll för det kulturlivet i Klavreström.[förtydliga][källa behövs] Hägglunds utgivning mäter sig med andra medelstora svenska förlag. Under hans styre gav Oktoberförlaget, Askelin & Hägglunds samt Hägglunds förlag ut 317, 159 respektive 34 titlar.

Kontroversiella och skiftande författare[redigera | redigera wikitext]

Kalle Hägglund gav ut många och ofta kontroversiella författare, Lars Mullback, Thomas di Leva, Denis Diderot och Peter Birro. Bland annat distribuerade han Nordiska Förlagets och andra kontroversiella förlags böcker av författare som Lars Adelskogh och David Irving.[källa behövs]Jan Myrdal är en författare som publicerade sig hos honom regelbundet under hela Hägglunds förlagskarriär. För att hålla liv i förlagsverksamheten under ekonomiskt kärva tider sålde Hägglund i omgångar av skog från mark han ärvt av sin mor. Han var ökänd för sitt obefintliga ekonomiska sinnelag.[källa behövs] Han lär dock ha lagt om dygnet mot slutet och börjat arbeta på normala tider. Annars var han känd för sitt nattliv[förtydliga]Bondegatan som redaktör för Folket i Bild/Kulturfront,[källa behövs] där unga skribenter som Fredrik Virtanen sökte sig till honom.

Beslagtagning av Mein Kampf[redigera | redigera wikitext]

Genom sin utgivning av många kontroversiella titlar blev Hägglund indragen i en del konflikter. Bland annat ledde utgivningen av Mein Kampf till en rättslig tvist om upphovsrätt, som förlaget Hägglunds vann till en viss del. När det gällde ansvarsdelen i Upphovsrättslagen så blev Hägglunds förlag fällt men när det gällde Fristaten Bayerns beslag, vitesförbud och förstörande av exemplar av "Mein Kampf" så vann Hägglunds förlag i högsta domstolen. Hägglund menade sedan att Fristaten Bayern borde ställas inför rätta för hemfridsbrott då de enligt honom försökt tränga sig in i hans lägenhet för att beslagta upplagan. Många kulturskribenter hakade vid denna tid på Fristaten Bayern krav att dra tillbaka utgivningen med föresatsen att det inte kunde motiveras varför man skulle göra "Mein Kampf" tillgänglig för en allmänhet och därmed locka potentiella nazister in i ideologisk förhärdning. Hägglund menade dock, precis som Albert Einstein, att om alla hade läst Hitlers "Mein Kampf" under 30-talets början hade han inte kommit till makten.[källa behövs] Hägglund var för en absolut yttrandefrihet och det var i denna anda han verkade.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Hägglund återfanns död i sitt hem i Klavreström i december 2005. Prästen Christian Braw förrättade begravningen.

Lista över författare utgivna av Hägglunds (urval)[redigera | redigera wikitext]

Dödsrunor över Kalle Hägglund[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]