Kalle Hägglund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl-Erik "Kalle" Hägglund, Bokförläggare född 25 oktober 1943 död i december 2005.

Han var en svensk bokförläggare och antifascistisk skribent med signaturen Rex. Han förespråkade total yttrandefrihet och gav ut kontroversiell litteratur av skilda slag, bland annat Hitlers Mein Kampf. Han var redaktör för Folket i Bild/Kulturfront.[när?]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

På 1950- och 1960-talet kom familjen från Finland till Västerås. Fadern dog tidigt. I Västerås började Kalle Hägglund som metallarbetare men blev efter en tid som journalistvolontär skribent och flyttade till Stockholm. Där blev Hägglund aktiv i Clarté och tog ställning mot USA:s krig i Indokina och mot Francodiktaturen. Han enagerade sig också mot den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien och sovjets krig mot Afghanistan.

Tiden med Oktoberförlaget[redigera | redigera wikitext]

Jan Myrdals texter gavs ut av Oktoberförlaget

Det var vid denna tid Hägglund byggde upp Oktoberförlaget, först som partiförlag för KFML/SKP. Oktober gav ut titlar av såväl Marx, Mao, Jan Myrdal och Pol Pot som August Strindberg, Ivar Lo-Johansson och Dritëro Agolli, men även en satiriker som Doktor Gormander, tillsammans med skivor och kassetter med kampmusik och blues.

Tiden med Askelin & Lovelace[redigera | redigera wikitext]

När Oktoberförlaget inte längre bar sig ekonomiskt tog Hägglund boklagret och den grafiske formgivaren med sig och startade det nya förlaget Askelin & Hägglunds. Där gav han bland ut tjeckisk litteratur, bland annat Jaroslav Seifert som kom att få Nobelpriset, men även porrstjärnan Linda Lovelaces dagbok som gjorde störst kommersiell succé i hans utgivning näst efter Maos lilla röda.

Eget förlag Klavreström[redigera | redigera wikitext]

Vid denna tid lämnade han kollegan Askelin, lämnade Stockholm, och bosatte sig i småländska Klavreström där han själv drev förlaget Hägglunds. När Hägglunds stod inför konkurs grundade han Stiftelsen Klavrekultur som skulle fortsätta utgivningen och kom att få en betydande roll för det kulturlivet i Klavreström.[förtydliga][källa behövs] Hägglunds utgivning mäter sig med andra medelstora svenska förlag. Under hans styre gav Oktoberförlaget, Askelin & Hägglunds samt Hägglunds förlag ut 317, 159 respektive 34 titlar.

Kontroversiella och skiftande författare[redigera | redigera wikitext]

Kalle Hägglund gav ut många och ofta kontroversiella författare, allt från judiska bosättare till Adolf Hitler, Lars Mullback, Thomas di Leva, Denis Diderot och Peter Birro. Jan Myrdal är en författare som publicerade sig hos honom regelbundet under hela Hägglunds förlagskarriär. För att hålla liv i förlagsverksamheten under ekonomiskt kärva tider sålde Hägglund i omgångar av skog från mark han ärvt av sin mor. Han var ökänd för sitt obefintliga ekonomiska sinnelag.[källa behövs] Han lär dock ha lagt om dygnet mot slutet och börjat arbeta på normala tider. Annars var han känd för sitt nattliv[förtydliga]Bondegatan som redaktör för Folket i Bild/Kulturfront,[källa behövs] där unga skribenter som Fredrik Virtanen sökte sig till honom.

Beslagtagning av Mein Kampf[redigera | redigera wikitext]

Genom sin utgivning av många kontroveriella titlar blev Hägglund indragen i en del konflikter. Bland annat ledde utgivningen av Mein Kampf till en rättslig tvist om upphovsrätt, som förlaget Hägglunds vann. Hägglund menade sedan att delstaten Bayern borde ställas inför rätta för hemfridsbrott då de enligt honom försökt tränga sig in i hans lägenhet för att beslagta upplagan.[källa behövs] Många kulturskribenter[Vilka då??] hakade vid denna tid på Tysklands krav att dra tillbaka utgivningen med föresatsen att det inte kunde motiveras varför man skulle göra fanatikern Hitler tillgänglig för en allmänhet och därmed locka potentiella nazister in i ideologisk förhärdning.[källa behövs] Hägglund kontrade med att man måste känna sin fiende för att kunna bekämpa honom, och menade att om alla hade läst Hitler under 30-talets början hade han inte kommit till makten.[källa behövs] Hägglund var för en absolut yttrandefrihet och det var i denna anda han verkade. Bland annat distribuerade han Nordiska Förlagets och andra kontroversiella förlags böcker av författare som Lars Adelskogh och David Irving.[källa behövs]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Hägglund återfanns död i sitt hem i Klavreström i december 2005. När han dog kunde man läsa minnesord och dödsrunor över honom i allt från Tidskriften EXPO till Nationalsocialistisk Fronts hemsida.[källa behövs] På begravningen hade Christian Braw prästtjänsten.

Lista över författare utgivna av Hägglunds (urval)[redigera | redigera wikitext]

Dödsrunor över Kalle Hägglund[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]