Karl Marx

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Marx)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”Marx” leder hit. För andra betydelser, se Marx (olika betydelser).
Karl Marx
Karl Marx fotograferad 1875 av John Mayall.
Född5 maj 1818
Trier, Rhenprovinsen, Kungariket Preussen, Tyska förbundet
Död14 mars 1883 (64 år)
London, England, Storbritannien
BegravningsplatsHighgate Cemetery
NationalitetPreussisk, statslös efter 1845
Alma materBonns universitet (Juridikstudier)

Humboldt-Universität zu Berlin Jenas universitet

Doktor i klassiska studier.
Yrke/uppdragAntropolog
Filosof
Sociolog
Samhällsvetare
Journalist
Känd förAv många ansedd som marxismens skapare.
Noterbara verkKapitalet, Kommunistiska manifestet (med Engels)
MakaJenny von Westphalen
(g. 1843–1881)
UtmärkelserFellow of the Royal Society of Arts
Namnteckning

Karl Heinrich Marx,(Tyska: [ˈkaʁl ˈmaʁks]; född 5 maj 1818 i Trier i Preussen (dagens Tyskland), och död 14 mars 1883 i London i Storbritannien, var en filosof, journalist, historiker, samhällsvetare, humanist, en av grundarna av sociologin, etc.[1][2][3][4][5][6][7]. Delar av Marx teorier och Engels teorier gav upphov till den teoribildning som kom att kallas marxismen.[8][9][10]

Marx bäst kända verk är pamfletten Det kommunistiska manifestet från 1848 och hans Magnum opus (mästerverk) Kapitalet[11][12]. Marx tänkande har varit inflytelserikt, även långt utanför arbetarrörelsen.[13] Marx är kontroversiell och det händer att han bland annat citeras felaktigt.[14][15][16][17][18]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marx's födelseplats, idag Brückenstraße 10, i Trier. Familjen hade två rum på bottenplan och tre på första våningen. Huset köptes av SPD 1928, det är idag Karl-Marx huset.[19]
Ungdomsporträtt av Karl Marx.

Barndom, uppväxt, familj och släkt.[redigera | redigera wikitext]

Die Freien, en (på tyska) så kallad "Doktorklub" som Marx deltog i.[20]Avbildad av Friedrich Engels.[21] Från vänster Ruge, Bühl,Nauwerk, Bauer, Wigand, Bauer, Stirner, Meyen, tre okända människor och Köppen.

Karl Marx föddes den 5 maj 1818 till Heinrich Marx (1777-1838) och Henriette Pressburg (1788-1863). Han föddes vid Brückengaße 664 i staden Trier i Preussen[22] som det tredje barnet i en familj av judiskt ursprung. Hans morfar var en holländsk rabbin, och hans fars släkt hade varit rabbiner i Trier sedan 1723.[23][24][25][26] Marx fader hörde till en känd lärd rabbinsläkt utan att vara praktiserande jude. 1817, strax innan Marx föddes, valde han dock att konvertera till luthersk protestantism för att få behålla sitt arbete som advokat.[27][28] Därför fick Marx ingen direkt judisk uppfostran, utan växte upp med upplysningens idéer och fick en klassisk utbildning, både hemma och i skolan. Marx far hade god kännedom om såväl som litteratur från bland annat Locke, Leibniz, Lessing, Rousseau, Voltaire och Paine i sitt bibliotek.[29] Lite är dock känt om Marx barndom.[30]

Marx var det tredje barnet i en syskonskara på nio barn, men han blev den äldste sonen när hans storebror Mortiz dog 1819.[31] Marx undervisades privat av sin far till tolv års ålder. När han började på en skola i Trier, vars rektor, Hugo Wyttenbach som förde sig med ett försiktigt upplysningstänkande[32], var en vän till Marx far och anställde många liberala humanister som lärare. Wyttenbach gjorde därav det lokala konservativa styret mycket arga.

Därav, gjorde polisen en razzia på skolan 1832 och upptäckte litteratur som ansågs förorda liberalism. Detta ansåg myndigheterna vara uppvigling. Myndigheterna implementerade reformer och ersatte flera personer som tidigiare arbetat på skolan under Marx studietid.[33][34][35]

Här fick Marx sin skolbildning i latin, franska och grekiska.[36] senare i sitt liv lärde sig han också italienska, ryska, nederländska, spanska och engelska (men han förlorade inte sin tunga tyska brytning).[37][38][39][40]

Sin fru och livs kärlek, Jenny von Westphalen (1814–1881), hade Marx lärt känna under sin tid vid gymnasiet i Trier. De förlovade sig i hemlighet 1836 och gifte sig senare, trots båda familjernas motstånd. Tillsammans fick de sex barn varav endast tre skulle uppnå vuxen ålder: döttrarna Jenny Caroline (gift Longuet; 1844–1883), Jenny Laura (gift med Paul Lafargue; 1846–1911) och Jenny Julia Eleanor (gift Aveling; 1855–1898). Det har också sedan 1962 upprepade gånger hävdats att Marx också var far till en son "Freddy", via en affär med sin hushållerska, Helene Damuth, bland annat i Dagens Nyheter.[41] Men enligt Terrel Carver så finns ingen grund för att tro något sådant baserat på det tillgängliga materialet, utan snarare tvärt om så var Marx en hyfsat traditionell hängiven make och far.[42]

Marx och Engels vid Rheinische Zeitungs redaktion.
Första upplagan av Kommunistiska manifestet 1848.

Unghegelianerna och studentåren i Bonn och Berlin[redigera | redigera wikitext]

År 1835 tog Marx studenten och flyttade till Bonn för att läsa juridik. Det hela fick en symtomatisk start, när Marx anlädde till Bonn så skrev han inte till sin far på de första tre veckorna, varpå hans far anklagade honom för oändlig lathet.[43] Marx tog inte studierna på något större allvar och tillbringande mycket tid på krogen och blev häktad för störande av "allmän ordning", fylla och blev anklagad för att bära förbjudna vapen, han var även med i en duell vid ett tillfälle.[44] Han var medlem i en poesicirkel i Bonn i vilken Emanuel Geibel också var medlem. Under en viss tid hade Marx seriösa litterära ambitioner.

Han skickade dikter till Adalbert von Chamisso till hans Musenalanach. Men han drog efter en tid tillbaka sina litterära ambitioner, men två särskilt yviga stycken ansågs värda att publicera i Athäniium. En hårresande tragedi på vers och flera kapitel av en tecknad novell i vilken satiriskt adresserade filiströ´s persona på Laurence Sterne och E. T. A. Hoffmanskt manér.

Fadern skickade honom därför till Berlin och Humboldt-Universität zu Berlin i hopp om att sonen skulle prestera mer enligt förväntan där. Där bodde Marx först på AIte Leipziger Strasse.[45] I Berlin kom Marx i kontakt med Friedrich Hegels filosofiska läror och anslöt sig till en Doktorklub som argumenterade flitigt kring Hegel.[46] Till följd av detta la Marx, nu 24 år gammal sina juridikstudier på hyllan och kom allt mer att bejaka filosofi.[20] Marx tog dock senare alltmer avstånd från filosofin och började istället bejaka en praktik där han såg som sin viktigaste uppgift att utifrån forskning försöka råda bot på vad han menade var destruktiva tendenser i kapitalismen, exempelvis barn som arbetade i 36 timmar i sträck.[47] Såväl som brist på utbildning och generellt dålig levnadsstandard.[48][49]

Marx "gjorde upp" med denna hegelianska teori senare, som han menade "stod på huvudet" och som man var tvungen att ställas på fötter. Mycket, mycket grovt förenklat går det att säga att Marx behöll hegelianskt inflytande i sitt tänkande men bytte ut Hegels förment ej materialistiska idègods, till förmån för den av Marx utvecklade metoden, som är explicit materialistisk. (Se stycket kapitalets metod)

"Marx och jag var väl nära nog de enda […] som räddat den medvetna dialektiken från den tyska idealistiska filosofin och applicerat den i en materialistisk uppfattning av naturen och historien", skrev Engels i Anti-Dühring.[50]

Marx doktorerade i Jena med en uppsats om "skillnaden mellan Demokritos och Epikuros naturfilosofier."[51] Myndigheterna i Preussen såg inte på Marx verksamhet med blida ögon, och anhängarna till unghegelianismen fick inte möjlighet att arbeta vid universiteten. Marx kunde alltså glömma karriären som akademiker och blev istället journalist på en radikal-liberal tidning i Köln, Rheinische Zeitung som blev förbjuden 1843.[52] Där blev han inom kort utsedd till redaktör. Under sitt liv hann han även arbeta på tidningarna Vorwärts (1844), Deutsche Brüsseler Zeitung (1847) och Neue Rheinische Zeitung (1848–1849).(Rheinische Zeitung förklarades olaglig.)[53] Även Marx och Ruges publikation Deutsche Jahrbucher blev även den förbjuden.[54] Han bidrog även med artiklar till tidningarna New-York Tribune (1852–1861) och Die Presse (1861–1862) På grund av Marx politiska åsikter och publikationer utvisades han, och tog sig till Paris. En resa som bekostades av att det unga paret Marx till en billig penning sålde sina möbler.[55]

Paris[redigera | redigera wikitext]

I november 1843 flyttade Marx till Paris för att inleda ett samarbete med den tyske publicisten Arnold Ruge. Deras samarbete blev dock inte särskilt långvarigt. Deras gemensamma tidskriftsprojekt Deutsch–Französische Jahrbücher kom ut med ett nummer, Marx lyckades få Louis Blanc att skriva för tidskriften, och Blanc visade sig också vara en man av kurage nog att låna Marx hans adress för att han skulle kunna mottaga post från Tyskland.[56]

I Paris kom Marx att inleda studier.[57] Han träffade bland annat den franske anarkisten Proudhon och de utvecklade en vänskap, som dock snart skulle övergå i skarpa politiska och teoretiska motsättningar. Dessa stridigheter kom senare att resultera i skriften Filosofins elände, till svår på Proudhons Eländets filosofi. I Paris träffade Marx även den ryske revolutionären Michail Bakunin, den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, och inte minst Friedrich Engels som under resten av livet skulle förbli Marx bäste vän och närmaste medarbetare.

De skrev tillsammans många artiklar och skrifter, bland annat: Den heliga familjen (1845), Den tyska ideologin (1846) och, den mest kända, Det kommunistiska manifestet (1848).

Det var i Paris som Marx skrev sina berömda Ekonomisk-filosofiska manuskript som dock inte publicerades förrän 1932, dvs. nästan ett helt sekel senare.

Marx tvingades lämna Paris i februari 1845 blott 15 månader efter han anlände blev han alltså utvisad igen, efter att ha blivit utsatt för spionage och Frankrike utsatts för påtryckningar från den Preussiska staten.[58][59] Han flyttade då till Bryssel där han fortsatte sin publicistiska verksamhet.

Bryssel och Köln[redigera | redigera wikitext]

Även i Belgien hotades Marx åter igen av utvisning. För att undkomma de preussiska myndigheterna avsade han sig därför 1845 sitt preussiska medborgarskap. Därefter förblev Marx statslös under resten av sitt liv.[60]

I Bryssel skrev Marx och Engels tillsammans Den tyska ideologin, ett verk som dock inte kom att publiceras under deras livstid. Publicerades gjordes emellertid Marx Filosofins elände där han kraftigt polemiserar mot Proudhons ekonomiska och filosofiska teorier. Filosofins elände kan ses som den första publicerade skrift där Marx materialistiska historieuppfattning kommer i dagen. Det är också under denna period som Marx håller de föreläsningar som senare skall publiceras under namnet Lönearbete och kapital. Hans ekonomiska teorier är i dessa föreläsningar långt ifrån färdiga, men redan i detta tidiga skede kan man se de teman som senare kommer att utvecklas senare. Marx beskriver exempelvis hur människor vilka utför arbete exploateras och bland annat därigenom reproducerar det samhälleliga förhållande vilket konstituerar det nuvarade produktionssättet, kapitalismen.[61]

Arbetarklassen och kapitalistklassen förutsätter i den kapitalistiska produktionen varandra.[62]

Det var i Bryssel som Marx kom i kontakt med De rättfärdigas förbund som 1847 bytte namn till Kommunisternas förbund, och på detta förbunds uppdrag skrev han med hjälp av Engels Det kommunistiska partiets manifest. Det kommunistiska manifestet innehöll inte mycket som Marx inte redan hade skrivit om tidigare, men den lättfattliga och slagkraftiga utformningen gjorde Manifestet till en stor succé och den mest spridda av Marx skrifter.

När revolutionära vindar svepte över Europa våren 1848 ville de belgiska myndigheterna inte veta av Marx. Han häktades en kort tid, och åkte efter frisläppandet först till Paris och sedan till Köln.[63] I Köln kunde Marx vara med att grunda tidningen Neue Rheinische Zeitung där han själv intog platsen som redaktör.

Läsrummet på British Museum.

London[redigera | redigera wikitext]

År 1849 blev Marx tvungen att fly landet och han flyttade med sin familj till England där han sedan levde resten av sitt liv under mestadels mycket knappa omständigheter, för det mesta försörjd av Engels.

I London fortsatte Marx sitt kritiska studium av den politiska ekonomin. Mycket av sin tid tillbringade i lässalen på British Museum i London.[64] British Museum hade en för tiden mycket välutvecklad katalog av såväl tjänstemannarapporter såväl som näst intill all tänkbar övrig litteratur.

Här utvecklade Marx sin kritiska framställning av det kapitalistiska produktionssättet minutiöst, med hjälp av den klassiska politiska ekonomins tänkare vilka vid den här tiden fanns tillgängliga som Smith och Ricardo, men även med historiska källor från de brittiska arkiven.[65]

Det var i London som Marx arbetade på största delen av sitt livsverk ,däribland Grundrisse (Grunddragen till kritiken av den politiska ekonomin från 1857–1858, utg. först 1939), Teorier om mervärdet, Kapitalet och flera andra verk.[66]

Karl Marx ursprungliga gravHighgate Cemetery i London. Graven har blivit föremål för omfattande gravskändning. Något även den nya graven har fått utstå.[67][68][69][70]
Den centrala texten på graven lyder i svensk översättning: Proletärer i alla länder, förena er![71] och: Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.[72] Marx nya grav kom till som en ansträngning från en rad arbetarepartier. (Om Marx själv hade uppskattat den lätt bombastiska pjäsen, det går att debattera.)

Död och arv[redigera | redigera wikitext]

Marx avled 1883, 64 år gammal, och begravdes på Highgate Cemetery i London.[73] Han var då relativt okänd, men de kommande decennierna blev Marx ett namn som få politiskt och vetenskapligt belästa människor inte kände till.

Arvet efter Marx har blivit mycket kontroversiellt både bland hans anhängare och hans motståndare. Den marxistiska rörelsen hade inte den största tillgången till det marxistiska verket och många texter av betydelse publicerades långt efter både Marx död och den marxistiska rörelsens formation. Till följd av detta blev bilden av Karl Marx teoribildning missvisande.

Som exempel kan nämnas Marx "Ekonomisk-filosofiska manuskript" där hans berömda alienationsteori presenterades. Just dessa manuskript avslöjar en mer humanistisk Marx och från och med 1950-talet användes de som marxistisk kritik mot Sovjetsystemetav bland annat Georg Lukács som gjorde sig känd med verket Geschichte und Klassenbewusstsein från 1923, (Historia och klassmedvetande) som bland annat brändes flitigt av nazisterna 1933.

Under åren kom Marx att offra både personlig framgång, resurser, hälsa, familjeliv för att bidra med intellektuellt emancipatoriskt stöd åt folket.[74]

Marx syn på samhället[redigera | redigera wikitext]

Marx uttryckte i flera verk som exempelvis i Lön, pris och profit[75] och slutgiltigen i Kapitalet att den enda källan till profit under ett kapitalistiskt produktionssätt är kapitalets (via kapitalistklassens) exploatering av arbete från arbetarklassen – alltså hur de människor som säljer arbetskraft för lön får betalt för mindre än det värde de i verkligheten skapar, och därav till stor del luras, eller i varje fall inte informeras om att de att arbetar helt gratis i onödan (oftast majoriteten eller halva arbetsdagen) och under den här tiden producerar människorna som arbetar mervärde vilket kapitalister exproprierar från människor eftersom de hävdar sig "rättmätigt" äga produktionsmedlen, råmaterial m.m. trots att de saknar förmågan att såväl skydda och bruka dessa utan hjälp från människor och arbete.[76] Detta är en central del i Marx syn på det kapitalistiska samhället. Marx menade dock att det inte var omöjligt för människorna att frigöra sig från ett sådant förhållande. Till följd av att kategorierna Kapital och arbete som de flesta känner dem i det idag, enligt Marx i själva verket inte är några gudaskänkta självklarheter, utan samhälleligt, historiskt specifika naturaliserade förhållanden.[77][78]

Marx kritik av den politiska ekonomin (ej att sammanblanda med Marxistisk ekonomi)[redigera | redigera wikitext]

Marx kritik av den politiska ekonomin, eller Marx ekonomikritik återfinns framförallt i Kapitalet: Kritik av den politiska ekonomin, där han i första kapitlet inleder sin analys med en undersökning av varan, och sedan undersöker systematiskt ägnar sig åt en immanent kritik av det kapitalistiska produktionssättet. Denna analys är av en denaturaliserande antropologisk karaktär och levereras med en stor mängd litterära och teatriska referenser som läsaren bör känna till, eller i alla fall vara observant kring.[79][80] Delar av Marx ekonomikritik har dock fristående använts som lösryckta "teorier" exempelvis arbetsvärdesläran, se Marxistisk ekonomi men Marx tycks inte ämnat att skapa någon ekonomisk teoribildning som skulle tävla längst med exempelvis Ricardo eller Smith, utan snarare handlar Marx "ekonomiska" verk om kapitalismens historiskt specifika karraktär som produktionssätt.[81][82][83][78]

Marx menar att Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande. I sitt livs samhälleliga produktion träder alltså människorna in i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, en av de mest centrala av dessa är de så kallade produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Av detta följer att Det inte är människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. Till följd av detta ter sig det historiskt specifika naturaliserat.[78] Till följd av att det ter sig på det här viset existerar också grundvalen för möjligheten att den kapitalistiska produktionsprocessen, betraktad i sitt sammanhang eller som reproduktionsprocess, alltså producerar, inte endast en vara, eller endast mervärde, utan den producerar och reproducerar själva kapitalförhållandet (kategorierna arbete och kapital) mellan å ena sidan kapitalisten, å andra sidan lönearbetaren.

Kapitalets metod[redigera | redigera wikitext]

I Inledningen till Grunddragen av den politiska ekonomin (Grundrisse) redogör Marx för sin forskningsmetod.

Kapitalets främsta objekt är den materiella (re)produktionen.[84] Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling.[85] Marx menar att det är väsentligt att skilja det som är transhistoriskt med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker.[5][86] Exempelvis hur kapitalism visserligen samhälleligt naturaliseras, men ändock är långt ifrån ett evigt tillstånd, utan ett produktionssätt i den långa serie vilken har existerat historiskt.[5][77][78]

Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av kapitalet går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen, för att successivt bygga på dem med fler bestämningar.[86] I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men den är nu inte längre kaotisk utan en totalitet av bestämningar och relationer.[87]

Marx & Engels historieteori[redigera | redigera wikitext]

Marx ansåg att historien hade ett inslag av vissa, på materialistisk grundval ålagda tendenser.[källa behövs][88] Hans historieteori, historisk materialism, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra till följd av att de gamla samhällenas inre motsättningar till slut, leder till kriser så pass stora att de gamla systemen inte förmår hantera dem. Ur askan från de gamla systemen föds nya system, precis som tidigare samhällsformationer vilka tidigare gett vika för det nuvarande samhället – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – också genom sina inre motsättningar bär fröet till en högre samhällsform baserad på ekonomisk demokrati: socialismen. När väl ett de facto socialistiskt samhälle etablerats, genererar det samhällets motsättningar i förlängningen när det utsätts för kriser större än det förmår hantera, ett samhälle som saknar samhällsklasser och statsapparater (i alla fall som vi idag förstår dem idag), vilket kallas kommunismen. Den historiska materialism förklarades aldrig särskilt detaljrikt av Marx själv. Därför tvingas läsaren själv konstruera teorin med hjälp av en rad olika texter där helheten så småningom visar sig. Bland de viktigaste av dessa texter återfinns förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin och Den tyska ideologin.[källa behövs] Den mest betydelsefulla av historiematerialismens moderna uttolkare är den analytiska filosofen G.A. Cohen, som har rekonstruerat teorin, ibland genom att modifiera delar av den.[89]

Tidiga skrifter[redigera | redigera wikitext]

Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin[redigera | redigera wikitext]

I skriften Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin diskuterar Marx hur en samhällelig revolution i Tyskland skulle kunna genomföras med proletariatet i spetsen. Marx teoretiserar om religion i skriften. Marx instämmer i Ludwig Feuerbachs påstående att Gud har uppfunnits till människans avbild. Han polemiserar dock mot en del av Feuerbachs andra teser. Framför allt menar Marx att Feuerbach inte lyckats inse varför människor hemfaller åt religion. Marx eget svar på den frågan går ut på att religionen uppstår som ett svar på social alienation på det materiella planet. Därför kan religionen en nödvändig tröst för människorna till dess att de materiella villkoren förändras. Det som ligger till grund för religionens blomstring är det alienerade arbetet och det faktum att människor förvägras leva ut sin fulla potential och istället tvingas hänge sig åt att tjäna den kapitalistiska apparaten där det förgångna definierar morgondagen. Under en period i människans historia görs detta genom att religionen skapar en falsk föreställning om ett samhälle där alla är jämlika inför Gud. Sedan religionen slutat spela denna roll, i kölvattnet av tiden som följer efter reformationen, fyller det borgerliga samhället delvis med hjälp av staten denna funktion genom att skapa en falsk bild av ett samhälle av individer som alla är jämlika inför lagen. Både staten och religionen måste emellertid överskridas för att nå det verkligt jämlika och sociala samhället.[källa behövs]

Teser om Feuerbach[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Teser om Feuerbach

Marx berömda sentens "Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den" återfinns i hans Teser om Feuerbach. Boken består av elva teser som fokuserar på olika frågor. Den första tesen kan ses som den filosofiskt mest intressanta. I den kritiserar han all hittillsvarande materialism. Marx menar att materialismen visserligen har formulerat världens fysiska natur på rätt sätt, men har felaktigt bortsett från människans aktiva roll i skapandet av världen. Idealismen, å andra sidan, förstår denna aktiva roll, men är förlegad i sin tanke om att den materiella världen uppkommer som ett resultat av människans idéer. Marx försöker kombinera de positiva delarna från båda dessa traditioner, vilket utmynnar i en teori där människor aktivt påverkar sin omvärld men, inte i tanken, utan genom materiell aktivitet i den fysiska världen. Detta ligger till grund för hans senare mer utstuderade dialektiska materialistiska metod.[källa behövs]

De Ekonomisk-filosofiska manuskripten[redigera | redigera wikitext]

De Ekonomisk-filosofiska manuskripten behandlar en rad frågor, från privategendom (inte samma sak som personlig egendom),en initial skiss för kapitalets rörelselagar vilka kommer att utvecklas vidare i Kritiken av den politiska ekonomin och sedan kapitalet, monetära medel men även en kritik av Hegels filosofi. Det är också här Marx mest utförligt skriver om alienationen som arbetande människor utsätts för under kapitalismen. Denna alienation tar sig flera former. För det första alieneras arbetande människor från sin produkt som tas ifrån denne efter att den framställts; för det andra genom att de arbetande människornas produktiva förmåga förvandlas till ett tvång; för det tredje genom att arbetande människor inte producerar i enlighet med sina verkliga krafter; och slutligen, för det fjärde, alieneras individen från andra människor eftersom bytesrelationen ersätter tillfredsställandet av ömsesidiga behov.[källa behövs]

Till kritiken av den politiska ekonomin[redigera | redigera wikitext]

I till kritiken av den politiska ekonomin lägger marx en grund för mycket av det som senare skulle komma att fullt blomma ut i Kapitalet. Marx skisserar hur det kapitalistiska produktionssättet grundat sig rent historiskt.[90] Redan här går det dock att bevittna hur Marx utvecklar ett kritiskt förhållningssätt till det exempelvis Mill och Ricardo tar för givet.[91] Marx skisserar vidare exempelvis hur förhållandet mellan varuvärlden och den i fetischkategorierna grundade allmänna ekvivalenten.[92][93]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

Marx och Engels samlade verk finns i tre centrala utgåvor - två på tyska och en på engelska.[94]

Marx-Engels-Werke (MEW)[redigera | redigera wikitext]

De utgavs i 43 band 1956-1990 på initiativ av Tysklands socialistiska enhetsparti i DDR.

Marx-Engels-Gesamtausgabe (MEGA2)[redigera | redigera wikitext]

Kallas MEGA2 eftersom detta är den andra fullständiga utgåvan. Den ska omfatta alla verk, manuskript, brev, anteckningar med mera och kommer att omfatta 114 band. Utgåvan inleddes av Tysklands socialistiska enhetspartis och Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittéer, men utgivningen övertogs 1990 av Internationella Marx-Engels-stiftelsen i Amsterdam.

  • Gesamtausgabe: (MEGA). Berlin: Dietz. 1975-. Libris länk 

Marx/Engels Collected Works (MECW)[redigera | redigera wikitext]

Denna engelska översättning i 50 band publicerades 1975-2005 gemensamt av Progress Publishing i Moskva, Lawrence & Wishart i London och International Publishers i New York.

  • Collected works. London: Lawrence & Wishart. 1975-2004. Libris länk 

Förteckning över enskilda verk[redigera | redigera wikitext]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett berg döpt efter Marx, den så kallade Pik Karl Marx. Det finns också en asteroid kallad: 2807 Karl Marx även denna döpt efter Marx.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Marx and Engels On Literature and Art Preface.”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/subject/art/preface.htm. Läst 18 november 2019. 
  2. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 73. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 7 juni 2020 
  3. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Marx Continues to Influence 125 Years After His Death | DW | 14.03.2008” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/marx-continues-to-influence-125-years-after-his-death/a-3190306. Läst 18 november 2019. 
  4. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 515, 519,148, 81-83. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  5. ^ [a b c] Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. sid. 88. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  6. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1972). The ethnological notebooks of Karl Marx. (Studies of Morgan, Phear, Maine, Lubbock). Van Gorcum. ISBN 9023209249. OCLC 637007. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1881/ethnographical-notebooks/notebooks.pdf. Läst 18 november 2019 
  7. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin. Proletärkultur. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. http://worldcat.org/oclc/186271596. Läst 14 juni 2020 
  8. ^ ”The German Ideology”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1845/german-ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  9. ^ ”Marx's Economic and Philosophic Manuscripts of 1844”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1844/manuscripts/preface.htm. Läst 12 januari 2020. 
  10. ^ ”The German Ideology Explained”. everything.explained.today. https://everything.explained.today/The_German_Ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  11. ^ https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h50
  12. ^ ”Manifest der Kommunistischen Partei, draft manuscript page and Das Kapital. Erster Band, Karl Marx's personal annotated copy | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/memory-of-the-world/register/full-list-of-registered-heritage/registered-heritage-page-5/manifest-der-kommunistischen-partei-draft-manuscript-page-and-das-kapital-erster-band-karl-marxs-personal-annotated-copy/. Läst 10 april 2020. 
  13. ^ May 12th; publishing, 2016|Academic; Citations; Impact; Comments, LSE comment|66 (12 maj 2016). ”What are the most-cited publications in the social sciences (according to Google Scholar)?” (på en-US). Impact of Social Sciences. https://blogs.lse.ac.uk/impactofsocialsciences/2016/05/12/what-are-the-most-cited-publications-in-the-social-sciences-according-to-google-scholar/. Läst 19 november 2019. 
  14. ^ ”Which historical figure has the most quotes misattributed to him? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Which-historical-figure-has-the-most-quotes-misattributed-to-him. Läst 21 november 2019. 
  15. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 12 januari 2020. 
  16. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på en-US). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 12 januari 2020. 
  17. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 109-121. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 12 januari 2020 
  18. ^ Cline, Austin Cline Austin; Humanism, a former regional director for the Council for Secular; writes; Atheism, Lectures Extensively About; agnosticism.. ”Karl Marx on Religion as the Opium of the People” (på en). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/karl-marx-on-religion-251019. Läst 12 januari 2020. 
  19. ^ ”Karl-Marx-Haus Trier”. www.fes.de. https://www.fes.de/museum-karl-marx-haus/. Läst 12 januari 2020. 
  20. ^ [a b] Berlin, Isaiah, 1909-1997. (1996). Karl Marx : his life and environment (4th ed). Oxford University Press. sid. 68-69. ISBN 0-19-510326-2. OCLC 32923900. https://www.worldcat.org/oclc/32923900. Läst 7 juni 2020 
  21. ^ Fil:Die Freien by Friedrich Engels.jpg”. Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Die_Freien_by_Friedrich_Engels.jpg. Läst 14 juni 2020. 
  22. ^ ”Karl Marx: A Biography : Free Download, Borrow, and Streaming : Internet Archive” (på en). Internet Archive. https://archive.org/details/KarlMarxABiography. Läst 22 november 2019. 
  23. ^ Rowse, A. L.; Nicolaievsky, B.; Maenchen-Helfen, O. (1937-03). ”Karl Marx: Man and Fighter.”. The Economic Journal 47 (185): sid. 7. doi:10.2307/2225312. ISSN 0013-0133. http://dx.doi.org/10.2307/2225312. Läst 20 november 2019. 
  24. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 1. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  25. ^ Wheen, Francis. (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 1. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 20 november 2019 
  26. ^ https://upload.wikimedia.org/wikipedia/de/4/4f/MarxA.jpg
  27. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  28. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 8-11. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  29. ^ Marx, Engels, Werke, Bd. 30, Dietz Verlag, Berlin s. 504
  30. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887-1966. (2007). Karl Marx : man and fighter. Read Books. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 20 november 2019 
  31. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  32. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 60. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 23 november 2019 
  33. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887-1966. (2007). Karl Marx : man and fighter. Read Books. sid. 12-15. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 21 november 2019 
  34. ^ Wheen, Francis. (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 15. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 21 november 2019 
  35. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7-11. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 21 november 2019 
  36. ^ ”Was Karl Marx fluent in Greek and Latin? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Was-Karl-Marx-fluent-in-Greek-and-Latin. Läst 23 november 2019. 
  37. ^ ”Karl Marx Biography - life, childhood, children, history, school, young, son, information, born, time, year”. www.notablebiographies.com. https://www.notablebiographies.com/Ma-Mo/Marx-Karl.html. Läst 12 januari 2020. 
  38. ^ Prawer, S. S. (Siegbert Salomon), 1925-2012. (1976). Karl Marx and world literature. Clarendon Press. ISBN 0-19-815745-2. OCLC 2607003. https://www.worldcat.org/oclc/2607003. Läst 23 november 2019 
  39. ^ ”Did Karl Marx speak English? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Did-Karl-Marx-speak-English. Läst 23 november 2019. 
  40. ^ ”Why did Karl Marx have to pretend he didn’t understand English when living in England? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Why-did-Karl-Marx-have-to-pretend-he-didn%E2%80%99t-understand-English-when-living-in-England. Läst 23 november 2019. 
  41. ^ Lindgren, Lena (1994-01-18) (på svenska). Klokt biträdd hemservice. https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/klokt-bitradd-hemservice(fed49274-c0cd-4b87-a5b9-a1c7c628b701).html. Läst 12 mars 2020. 
  42. ^ Carver, Terrell (1991-10-25) (på en). The Cambridge Companion to Marx. Cambridge University Press. sid. 11. ISBN 978-0-521-36694-6. https://books.google.se/books?id=6VrfmJOEzZsC&lpg=PA11&dq=The+Cambridge+Companion+to+Marx+Demuth&pg=PA11&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 12 mars 2020 
  43. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 23. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  44. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 20. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  45. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 28. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  46. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 72. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  47. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 227. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  48. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 223. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  49. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1997 ;). Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 211-212. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  50. ^ ”1877: Anti-Duhring”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1877/anti-duhring/preface.htm#c2. Läst 20 november 2019. 
  51. ^ ”Doctoral Dissertation of Karl Marx”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1841/dr-theses/index.htm. Läst 22 november 2019. 
  52. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 48. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  53. ^ Musto, Marcello. The last years of Karl Marx, 1881-1883 : an intellectual biography. sid. 19. ISBN 978-1-5036-1253-2. OCLC 1121421152. https://www.worldcat.org/oclc/1121421152. Läst 7 juni 2020 
  54. ^ Blumenberg, Werner. (1998). Karl Marx : an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 49. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  55. ^ Stedman Jones, Gareth,. Karl Marx : greatness and illusion (First Harvard University Press edition). sid. 169. ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  56. ^ Stedman Jones, Gareth,. Karl Marx : greatness and illusion (First Harvard University Press edition). sid. 171. ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  57. ^ Stedman Jones, Gareth,. Karl Marx : greatness and illusion (First Harvard University Press edition). ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  58. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 133. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  59. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 123. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  60. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 116 
  61. ^ ”Lönearbete och kapital”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1847/06-d013.htm. Läst 28 juni 2020. ”"Arbetskraften är alltså en vara, som dess ägare, lönarbetaren, säljer till kapitalet. Varför säljer han den? För att existera. Arbetskraftens uttrycksform, arbetet, är emellertid arbetarens egen livsverksamhet, hans egen livsyttring. Och denna livsverksamhet säljer han till en tredje för att säkra sig de nödvändiga existensmedlen. Hans livsverksamhet är alltså för honom bara ett medel för att kunna existera. Han arbetar för att kunna leva. Han räknar inte själv arbetet med till sitt liv, det är snarare något som han offrar av sitt liv. Det är en vara, som han har försålt till en tredje. Produkten av hans verksamhet är därför inte heller syftet med hans verksamhet. Det som han producerar för sig själv är inte sidenet som han väver, inte guldet som han hämtar fram ur gruvan, inte palatset som han bygger. Vad han producerar för sig själv är arbetslönen, och siden, guld, palats upplöses för honom i en bestämd kvantitet existensmedel, kanhända i en bomullskavaj, i kopparslantar och i en källarvåning. Och arbetaren, som under tolv timmar väver, spinner, borrar, svarvar, gräver, knackar makadam, bär o.s.v. - betraktar han månne detta att under tolv timmar väva, spinna, borra, svarva, bygga, gräva, knacka makadam, som sin livsyttring, som livet? Nej, tvärtom. Livet börjar för honom på den punkt, då denna verksamhet upphör, vid bordet, på krogen, i sängen." "Arbetskraften har inte alltid varit en vara. Arbetet har inte alltid varit lönarbete, d.v.s. fritt arbete. Slaven sålde inte sin arbetskraft till slavägaren, lika litet som oxen säljer sin prestation till bonden. Slaven har tillsammans med sin arbetskraft en gång för alla sålts till sin ägare. Han är en vara, som kan övergå ur den ena ägarens hand i den andras. Han själv är en vara, men arbetskraften är inte hans vara. Den livegne säljer blott en del av sin arbetskraft. Det är inte han som får lön av jordens ägare: jordens ägare får snarare en tribut av honom."” 
  62. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 152 
  63. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 160 
  64. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 217 
  65. ^ MARX • ENGELS, KARL • FRIEDRICH (1962). BAND 23 (Das Kapital Kritik der politischen Ökonomie). MEW. DIETZ VERLAG BERLIN/INSTITUT FÜR MARXISMUS-LENINISMUS BEIM ZK DER SED 
  66. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 432-434. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  67. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på en-US). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 21 november 2019. 
  68. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på en-US). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism/. Läst 22 november 2019. 
  69. ^ Wittenberg, Daniel. ”Shining a light on the history of Highgate cemetery's Karl Marx memorial” (på en). Hampstead Highgate Express. https://www.hamhigh.co.uk/etcetera/art/shining-a-light-on-the-history-of-highgate-cemetery-s-karl-marx-memorial-1-3835868. Läst 22 november 2019. 
  70. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 21 november 2019. 
  71. ^ ”Det kommunistiska partiets manifest”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm. Läst 18 november 2019. 
  72. ^ ”Teser om Feuerbach”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1845/03-d006.htm. Läst 18 november 2019. 
  73. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på en-US). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism. Läst 18 november 2019. 
  74. ^ Rubel, Maximilien, 1905-1996. (1976). Marx without myth : a chronological study of his life and work. Harper et Row. sid. viii (Introduction). ISBN 0-06-131860-4. OCLC 914714051. https://www.worldcat.org/oclc/914714051. Läst 7 juni 2020 
  75. ^ ”Lön, pris och profit”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1865/16-d017.htm. Läst 21 november 2019. 
  76. ^ ”Kapitalet I. Produktionen av det absoluta mervärdet”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h50. Läst 18 november 2019. , i Cavefors upplaga, del 1 s. 182–189
  77. ^ [a b] Marx (1847). ”Misère de la philosophie”. https://www.marxists.org/francais/marx/works/1847/06/misere.pdf. Läst 14 maj 2020. ”En disant que les rapports actuels -les rapports de la production bourgeoise -sont naturels, les économistes font entendre que ce sont là des rapports dans lesquels se crée la richesse et se développent les forces productives conformément aux lois de la nature. Donc ces rapports sont eux-mêmes des lois naturelles indépendantes de l'influence du temps. Ce sont des lois éternelles qui doivent toujours régir la société. Ainsi il y a eu de l'histoire, mais il n'y en a plus. Il y a eu de l'histoire, puisqu'il y a eu des institutions de féodalité, et que dans ces institutions de féodalité on trouve des rapports de production tout à fait différents de ceux de la société bourgeoise, que les économistes veulent faire passer pour naturels et partant éternels.” 
  78. ^ [a b c d] Postone, Moishe. Time, Labor, and Social Domination: A Reinterpretation of Marx's Critical Theory. https://libcom.org/files/Moishe%20Postone%20-%20Time,%20Labor,%20and%20Social%20Domination.pdf 
  79. ^ Pepperell, Nicole, B.A. History, Dept. & Gen. Hons. M.A. Social Science (17 april 2020). Disassembling Capital. RMIT Press, School of Global Studies, Social Science and Planning Portfolio of Design and Social Context. sid. 5-9, 3-4.. 
  80. ^ Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  81. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1970-71). Kapitalet : Kritik av den politiska ekonomin. Bo Cavefors Bokförlag. OCLC 657972053. http://worldcat.org/oclc/657972053. Läst 9 februari 2020 
  82. ^ Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. sid. 88. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  83. ^ ”The Poverty of Philosophy— Abstracts (Chpt. 2)”. Filosofins elände. https://www.marxists.org/archive/marx/works/subject/hist-mat/pov-phil/ch02.htm. Läst 7 juni 2020. ”"Economists have a singular method of procedure. There are only two kinds of institutions for them, artificial and natural. The institutions of feudalism are artificial institutions, those of the bourgeoisie are natural institutions. In this, they resemble the theologians, who likewise establish two kinds of religion. Every religion which is not theirs is an invention of men, while their own is an emanation from God. When the economists say that present-day relations — the relations of bourgeois production — are natural, they imply that these are the relations in which wealth is created and productive forces developed in conformity with the laws of nature. These relations therefore are themselves natural laws independent of the influence of time. They are eternal laws which must always govern society. Thus, there has been history, but there is no longer any. There has been history, since there were the institutions of feudalism, and in these institutions of feudalism we find quite different relations of production from those of bourgeois society, which the economists try to pass off as natural and as such, eternal. "” 
  84. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 19
  85. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20
  86. ^ [a b] Lundkvist, Anders. (1975). Introduktion til metoden i Kapitalet. Röda Bokförlaget. ISBN 91-85258-04-0. OCLC 80786059. https://www.worldcat.org/oclc/80786059. Läst 14 juni 2020 
  87. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 35
  88. ^ ”Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. (inledningen)”. Deutsch-Französischen Jahrbüchern, Paris 1844. https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/01-d003.htm. Läst 21 november 2019. ”Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske. 
  89. ^ Cohen, G. A. (Gerald Allan), 1941-2009. (2001, ©2000). Karl Marx's theory of history : a defence (Expanded ed). Princeton University Press. ISBN 0-691-07068-7. OCLC 46621917. https://www.worldcat.org/oclc/46621917. Läst 16 april 2020 
  90. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin ([Ny utg.]). Proletärkultur. sid. 53-54. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  91. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin ([Ny utg.]). Proletärkultur. sid. 200-213. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  92. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin ([Ny utg.]). Proletärkultur. sid. 137-141. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  93. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin ([Ny utg.]). Proletärkultur. sid. 179. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020. ”Naturen producerar inga pengar, lika litet som den producerar banker eller en växelkurs. Men då den borgerliga produktionen måste kristalisera rikedomen som fetisch i formen av ett enda ting, är guld och silver den motsvarande inkarnationen av denna rikedom. Guld och silver är inte av naturen pengar, men pengar är av naturen guld och silver. Å ena sidan är penningkristallen av silver eller guld inte bara en produkt av cirkulationsprocessen utan faktiskt dess enda vilande produkt. Å andra sidan är guld och silver färdiga naturprodukter, utan att skiljas åt genom någon formskillnad.” 
  94. ^ Enander, Jonas (2013: 4). ”Kapitalet på svenska på nytt”. Clarté (2013): sid. 28-37.  Libris 8261303

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]