Ola Magnell
| Ola Magnell | |
.jpg) Ola Magnell på Trästockfestivalen 2011. | |
| Födelsenamn | Nils Olaus Lennart Karl Magnell |
|---|---|
| Född | 20 januari 1946 Skälby gård, Kalmar, Sverige |
| Genrer | Pop, rock, visa, progg |
| Roll | Sångare, låtskrivare, producent |
| Instrument | Gitarr, munspel |
| År som aktiv | 1972– |
| Skivbolag | Metronome, Satellite Records, Viskwa, EMI, WM Sweden |
| Webbplats | Officiell webbplats |
.jpg)
Nils Olaus Lennart Karl Magnell[1], känd som Ola Magnell, född 20 januari 1946[2] på Skälby gård i Kalmar, är en svensk sångare, låtskrivare och gitarrist.
Magnell studerade vid Lunds universitet, och sedan 1970–1971 vid Journalisthögskolan i Göteborg. Redan under gymnasietiden hade han börjat uppträda som trubadur. Så småningom började han skriva egna sånger i spåren av 60-talets visrenässans, influerad av tidig 60-talsrock och samtida amerikanska singer/songwriters. Han skivdebuterade 1974 med LP:n Påtalåtar efter att 1973 ha lanserat Påtalåten på singel.
År 2018 utgav han den sammanfattande boken Ord och inga visor: låtlyrik 1973–2013.[3]
Innehåll
Musik[redigera | redigera wikitext]
Magnell började sin bana som textförfattare åt bland andra Siw Malmkvist och Lill Lindfors.[4] Han brukar räknas till proggrörelsen, även om han inte tillhörde denna rörelses mest politiska gren. Han tillhörde också ett kommersiellt skivbolag, Metronome, för vilket han kritiserades av proggrörelsen. Textinnehållet i Magnells sånger var heller inte så "plakatpolitiska" som förväntades av musikrörelsens företrädare. Ordkonstnären Magnell drogs mer åt det existentiella och melankoliska hållet, men den vassa politiska kritiken var ändå närvarande.
Några av hans mer kända låtar är "Påtalåten" (1972), "Kliff" (1975), "Rulltrappan" (1977), "Tomma tunnor" (1981), "Trasten" (1983) och "Bruten vinge" (2003). Flera av sångerna har sjungits in av andra artister, bland annat på hyllningsalbumet Påtalåtar - en hyllning till Ola Magnell (2005). LP:n Nya perspektiv toppade den svenska albumlistan under ett par veckor våren 1976.
Familj[redigera | redigera wikitext]
Magnell är son till jordbrukaren Viktor Hugo Petersson (1894–1960) och fil kand Aina Birgit Ingeborg Magnell (1909–96). Han är sedan många år sambo med översättaren[5] Vera Lindh[6] (född 1946)[7][8], syster till framlidne musikern och kompositören Björn J:son Lindh.
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1994 – Fred Åkerström-stipendiet
- 1997 – Nils Ferlin-Sällskapets trubadurpris
- 1999 – Cornelis Vreeswijk-stipendiet
- 2017 – Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
Album[redigera | redigera wikitext]
- 1974 – Påtalåtar
- 1975 – Nya perspektiv
- 1977 – Höstkänning
- 1979 – Straggel och strul
- 1981 – Europaväg 66
- 1983 – Gaia
- 1984 – Onkel Knut
- 1987 – Blå neon
- 1989 – Neurotikas motell
- 1993 – Förlovat land
- 1994 – Ola Magnell: 74-87 (samlingsskiva)
- 1995 – Sittande fåglar (samlingsskiva)
- 2000 – Ola Magnell: Guldkorn (samlingsskiva)
- 2003 – Vallmoland
- 2010 – Rolös
Singlar[redigera | redigera wikitext]
- 1973 – Påtalåten
- 1981 – Skurken
- 1982 – Festen är över
- 1983 – Trasten
- 1983 – Jag fryser (på dej)
- 1984 – Kärlek
- 1985 – Fan på väggen
- 1987 – Malvina utan mörker
- 1989 – Opportunisten
- 1993 – Ett hus
- 1993 – Johanna (i skuggan av Stockholm)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Jutefors, Jan (2001-02-16): "Magnell, Ola (f. 1946)". Anbytarforum. Läst 10 april 2013.
- ^ Magnell, N Ola L K, låtskrivare, rocktrubadur, Täby i Vem är det, sid 737, 1993
- ^ Magnell, Ola (2018). Ord och inga visor: låtlyrik 1973-2013. Göteborg: Lindelöws bokförlag. Libris 22273901. ISBN 9789187291975
- ^ Ola Magnell i Nationalencyklopedin
- ^ Vera Lindh på Libris. Åtkomst 26 december 2013.
- ^ Magnell hyllas av de unga Svd Kultur 26 april 2010. Åtkomst 26 december 2013.
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||
|
