Oleksandra Matvijtjuk

Från Wikipedia
Oleksandra Matvijtjuk
Född8 oktober 1983[1] (40 år)
Bojarka
Medborgare iUkraina
Utbildad vidjuridiska fakulteten vid Kievs universitet,
Ukrainas huministiska gymnasium
SysselsättningMänniskorättsförsvarare
ArbetsgivareCenter for Civil Liberties (2007–)[2]
Utmärkelser
Vasyl Stus-priset (2007)
Democracy Defender Award (2016)[3]
100 Women (2022)[4]
Right Livelihood Award (2022)[5]
Hedersdoktor vid Université catholique de Louvain (2023)
Redigera Wikidata

Oleksandra Vjatjeslavivna Matvijtjuk (ukrainska: Олександра В’ячеславівна Матвійчук), född 8 oktober 1983, är en ukrainsk människorättsaktivist, baserad i Kiev. Hon verkar som advokat och leder den ideella organisationen Center for Civil Liberties,[6] som tilldelas Nobels fredspris år 2022.[7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Matvijtuk studerade på det nationella Taras Sjetjenko-universitetet i Kiev, där hon 2007 avlade en juristexamen.

År 2017 blev hon den första kvinna att delta i Ukrainian Emerging Leaders-programmet vid Stanford University.[8][9]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Matvijtjuk började arbeta för den ideella organisationen Center for Civil Liberties 2007, samma år som det grundades.[10] År 2012 blev hon medlem av Rådet under Kommissionären för Mänskliga rättigheter i Ukrainas parlament (Verchovna Rada).[11][12]

Efter de våldsamma polisingripandena mot demonstranterna på Majdantorget i Kiev den 30 november 2013, koordinerade Matvijtjuk det oberoende initiativet Euromajdan SOS. Målet med initiativet var att ge juridisk assistans till offren för Euromajdan, liksom att samla in och analysera information i syfte att skydda demonstranterna och göra preliminära bedömningar av händelseutvecklingen.[13] Hon har sedan dess drivit ett flertal internationella mobiliseringskampanjer för att släppa samvetsfångar, till exempel #letmypeoplego-kampanjen och den globala #SaveOlegSentsov-kampanjen. Här aktiverade man sig för att försöka fria illegalt fängslade människor i Ryssland och i det ockuperade Krim och Donbass.[14] Hon är författare till ett antal rapporter till olika FN-organ, Europarådet, Europeiska unionen och OSCE, liksom ett antal inlagor till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.[15][9]

Den 4 juni 2022 nominerades Matvijtjuk till FN:s Kommitté mot tortyr.[16] Hon blev därmed Ukrainas första kvinnliga kandidat till FN-organet[17] och hennes kandidatur centrerade sig kring att minska våld mot kvinnor i konflikter.

Mellan "den ärofulla revolutionen" (som följde på Euromajdan) och 2022 har hon fokuserat på att dokumentera krigsbrott utförda under Kriget i Donbass. År 2014 mötte hon den dåvarande vicepresidenten i USA Joe Biden, och hon lyfte då behovet av mer vapen för att få slut på kriget.[18]

Efter den ryska invasion av Ukraina 2022 har Matvijtjuk framträtt i en mängd internationella medier, som representant för det ukrainska civilsamhället. Det har inte minst skett i relation till frågor som berör de internt tvångsomflyttade ukrainarna och problematiken runt krigsbrott, men även omkring andra människorättsfrågor. Hon har talat för skapandet av en hybriddomstol för att undersöka krigs- och människorättsbrott, på grund av den kraftigt ökade mängden sådana fall.[19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 oktober 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ANNEX III Biographical data form of candidates to the Committee against Torture (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ 8M | Oleksandra Matviichuk (Ucrania), abogada defensora de los derechos humanos (på spanska), 8 mars 2024, Cristina Bazán, läs online, läst: 9 mars 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.mzv.cz , läst: 4 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ BBC 100 Women 2022: Who is on the list this year? (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Oleksandra Matviichuk / Center for Civil Liberties (CCL) (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ ”Oleksandra Matviychuk – Ukraine” (på engelska). Coalition for the International Criminal Court. https://www.coalitionfortheicc.org/oleksandra-matviychuk-ukraine. Läst 9 oktober 2022.. 
  7. ^ ”Fredspriset gick till tre organisationer”. OmVärlden. 7 oktober 2022. https://www.omvarlden.se/nyheter/fredspriset-gick-till-tre-organisationer. Läst 9 oktober 2022. 
  8. ^ ”Ukrainian Emerging Leaders Cohort 2017-18” (på engelska). fsi.stanford.edu. https://fsi.stanford.edu/content/ukrainian-emerging-leaders-cohort-2017-18. Läst 10 oktober 2022. 
  9. ^ [a b] ”Oleksandra Matviichuk” (på franska). CivilMPlus. 27 april 2018. https://civilmplus.org/fr/experts/oleksandra-matviichuk/. Läst 10 oktober 2022. 
  10. ^ Todorov, Svetoslav (14 februari 2022). ”Meet Oleksandra Matviichuk from Ukraine” (på en-UK). Friedrich Naumann Foundation. https://www.freiheit.org/east-and-southeast-europe/meet-oleksandra-matviichuk-ukraine. Läst 10 oktober 2022. 
  11. ^ ”Про створення консультативної ради” (på ukrainska). Офіційний вебпортал парламенту України. https://zakon.rada.gov.ua/go/v06_8715-12. Läst 17 augusti 2021. 
  12. ^ ”Women Pursue a Democratic Future for Ukraine” (på amerikansk engelska). National Endowment for Democracy. 7 mars 2022. https://www.ned.org/women-pursue-a-democratic-future-for-ukraine-message-from-oleksandra-matviychuk/. Läst 13 juni 2022. 
  13. ^ ”Євромайдан SOS” (på ukrainska). maidanmuseum.org. http://maidanmuseum.org/storinka/yevromaydan-sos. Läst 10 oktober 2022. 
  14. ^ ”Oleksandra Matviichuk” (på engelska). religiousfreedom.in.ua. https://religiousfreedom.in.ua/public/en/secretariat/co-coordinator. Läst 10 oktober 2022. 
  15. ^ ”Oleksandra Matviichuk” (på amerikansk engelska). Skopje Youth Summit. https://summit.yihr.org/speaker/oleksandra-matviichuk/. Läst 10 oktober 2022. 
  16. ^ ”18th Meeting of States parties - Elections 2021” (på engelska). www.ohchr.org. https://www.ohchr.org/EN/HRBodies/CAT/Pages/Elections2021.aspx. Läst 10 oktober 2022. 
  17. ^ ”Оголошення про результати добору кандидата для висунення на обрання членом комітету ООН проти катувань” (på ryska). minjust.gov.ua. 4 juni 2021. https://minjust.gov.ua/news/ministry/ogoloshennya-pro-rezultati-doboru-kandidata-dlya-visunennya-na-obrannya-chlenom-komitetu-oon-proti-katuvan. Läst 10 oktober 2022. 
  18. ^ ”Activist who met Biden in 2014 says ‘Putin war crimes could have been stopped’” (på engelska). The Independent. 29 mars 2022. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/ukraine-biden-russian-war-crimes-putin-b2046018.html. Läst 10 oktober 2022. 
  19. ^ Mackinnon, Robbie Gramer, Amy. ”Ukraine’s ‘Nuremberg Moment’ Amid Flood of Alleged Russian War Crimes” (på amerikansk engelska). Foreign Policy. https://foreignpolicy.com/2022/06/10/ukraines-nuremberg-moment-amid-flood-of-alleged-russian-war-crimes/. Läst 13 juni 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]