Olle Olsson Hagalund
Olle Olsson Hagalund, född 12 juli 1904 i Stockholm, död 13 juni 1972, var en svensk konstnär.
Biografi
Olle Olsson, naivistisk målare, mest känd med tilläggsnamnet Hagalund. Olle Olsson bodde hela sitt liv i det hus som hans morfar Carl Jakob Brolin hade byggt 1897 i kåkstaden Hagalund, Solna. Det var också härifrån han hämtade många av sina motiv, men det finns även målningar med motiv ifrån Stockholm och Paris samt en rad porträtt av unga flickor.
Olle Olsson Hagalunds bilder är målade i en svärmisk och lekfullt ironisk anda. De rymmer inte sällan detaljrika gatuscener och händelser. Hans första separatutställning på Färg och form år 1938 fick god kritik.[1] Alla tavlor på utställningen blev sålda vilket han egentligen inte tyckte om, eftersom han alltid hade svårt att skiljas från sina tavlor.
Olle Olsson Hagalund tog rivningarna av Hagalund under 1960-talet så hårt att han slutade att måla. Idag finns endast några få hus kvar av kåkstaden där han levde och verkade. Ett av dessa hus är Olle Olsson-huset som idag gjorts om till museum. Olle Olsson Hagalund är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[2].
Teater
Scenografi
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1948 | Vita hästen Im weißen Rößl |
Hans Müller och Ralph Benatzky Bearbetning Kar de Mumma och Karl Ewert |
Max Hansen | Oscarsteatern[3] |
| 1950 | Rose Marie |
Rudolf Friml, Herbert Stothart, Otto Harbach och Oscar Hammerstein Bearbetning Stig Bergendorff och Gösta Bernhard |
Sven Aage Larsen | Oscarsteatern[4] |
| 1951 | Kiss me Kate[5] |
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack | Sven Aage Larsen | Oscarsteatern |
| 1953 | Änglar på Broadway[6] Guys and Dolls |
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows Översättning Gösta Rybrant |
Sven Aage Larsen | Oscarsteatern |
| 1955 | Lilla helgonet Mam'zelle Nitouche |
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud Bearbetning Kar de Mumma |
Ivo Cramér | Oscarsteatern[7] |
| 1958 | Madame Pompadour |
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall Översättning Gösta Rybrant |
Ivo Cramér | Oscarsteatern[8] |
Referenser
- ^ Välme, Rein; Linde Ulf (1965). Olle Olsson Hagalund: kvick kraftkarl i konstnärsidyll. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1713890
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24990&pos=164. Läst 11 juni 2015.
- ^ ”Rose Marie”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF28682&pos=130. Läst 10 juni 2015.
- ^ Curt Berg (15 september 1951). ”'Kiss me Kate' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-09-15/249/7. Läst 31 augusti 2015.
- ^ Hl (19 september 1953). ”Gangsterfröjd på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-09-19/253/9. Läst 31 augusti 2015.
- ^ Folke Hähnel (20 augusti 1955). ”'Lilla helgonet' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-20/224/6. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015.