Gösta Rybrant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Knut Gösta Herman Rybrant, ursprungligen Jonsson, född den 20 januari 1904 i Norrköping, död den 16 augusti 1967 i Stockholm[1] var en svensk violinist, journalist, populärtextförfattare, översättare, underhållningsförfattare, dagstidningskåsör och sångtextförfattare till revy och schlager. Gösta Rybrant var farbror till Stig Rybrant.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rybrant studerade vid Musikaliska Akademien till 1928 och var sedan violinsolist och ledde Svensk Filmindustris orkester under några år. Han hade samtidigt skrivit fyra kriminalromaner (En sensation i december, Äventyret med skrattbomben, Mannen som var Cobb, Sensationer i valstakt) och slutade sedan som musiker. Från 1936 var publicist, mest känd som kåsör i Aftonbladet 1940-1967 under signaturen ”Flips”. Han skrev också filmmanus, radiooperetter och ett stort antal radiomanus, vistexter och revysångtexter, framför allt för Kar de Mumma-revyerna.

Enligt Stim skrev han 250 sångtexter, många översättningar från minst fem olika språk. Ett särskilt givande samarbete hade han med Zarah Leander, för vilken han skrev många texter som hon gärna hade på repertoaren: "Sång om syrsor", "Sången om herr Abel", "Ett Herrans under", "Gåtor" med flera. För Per Myrberg översatte han amerikanska "Try to Remember" till "Minns i november", ursprungligen gjord för musikalen Fantasticks (Lilla Teatern i Stockholm, 1961).[2]

Rybrant blev något av specialist som musikalöversättare. Han översatte åtminstone 37 musikteaterverk mellan 1940 och 1966, framför allt av amerikanska musikaler (bland annat Show Boat, Kiss Me Kate, Guys and Dolls, The King and I, West Side Story och Hello Dolly!), några tyska operetter, brittiska och danska sångpjäser och en fransk musikal (Irma la Douce). Han översatte också fem operor (bland annat Brittens Turn of the Screw och Debussys Pelléas och Mélisande) och Han skrev svenska originallibretton till två musikaler (Caviar, Döden i Venedig), men ingen av uppsättningarna blev av.

I 20 år samarbetade han med teaterförläggaren och producenten Lars Schmidt när det gällde import av Broadwaymusikaler. Rybrant blev särskilt känd för att ha översatt My Fair Lady och överfört musikalens cockney-engelska till stockholmska, eller söderslang. Rybrants svenska ramsa, "Den spanska räven rev en annan räv", skiljer sig betydelsemässigt från originalets "The rain in Spain stays mainly in the plain" eftersom den låter Eliza träna på att göra skillnad mellan två vokalljud, det långa e-ljudet och ä-ljudet, som stockholmarna blandar samman. Originalramsan demonstrerar istället det felaktiga uttalet ("The rine in Spine...").

Rybrants översättning av My Fair Lady har använts oavbrutet ända sedan 1959. Först 2003 gjorde man två större omarbetningar, på Östgötateatern i en uppsättning när Eliza talar östgötska, i Helsingfors i en bearbetning till extrem finlandssvenska. Men de bästa replikerna och sångtexterna var kvar.

Mer om Rybrant kan man läsa i den tunna boken Flips (1985) av Bengt Haslum, som även innehåller en omfattande verkförteckning. Gösta Rybrant är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3]

Bibliografi - skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rybrant, Gösta (1929). En sensation i december. Stockholm: Bonnier. Libris 1342720 
  • Rybrant, Gösta (1930). Mannen som var Cobb: roman. Stockholm: Bonnier. Libris 1342721 
  • Rybrant, Gösta (1931). Äventyret med skrattbomben. Stockholm: Bonnier. Libris 1367189 
  • Rybrant, Gösta (1933). Sensationer i valstakt: noveller. Stockholm: Bonnier. Libris 1367188 
  • Rybrant, Gösta (1937). Mannen ur mörkret: kriminalroman i en akt. Amatörteatern 170. Falun: Lindarna. Libris 1360589 

Sångtextförfattare[redigera | redigera wikitext]

  • 1938 - Är det så här när man är kär när man är liten
  • 1944 - Inga orkideer hamnar i rännsten
  • 1946 - En prästkrage i min hand (för Karin Juel)
  • 1952 - Den ena röd - den andra vit (inspelad 1952 av Lars Lennartsson, flera inspelningar 1955, texten inleds "Två rosenrankor på en trädgårdsmur..."), svensk text till "Cerisier rose et pommier blanc" (1950) av Louiguy (Louis Guglielmi, 1916–1991), på engelska känd som "Cherry Pink and Apple Blossom White"
  • 1956 - (Lillprinsen hälsar) Elizabeth (för Annalisa Ericson)
  • 1957 - Ett Herrans under (för Zarah Leander)
  • 1962 - Sång om syrsor (för Zarah Leander)
  • 1966 - De stora elefanternas dans (för Hjördis Petterson)

Manusförfattare[redigera | redigera wikitext]

Översättning[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1956 Can-Can
Cole Porter och Abe Burrows Ivo Cramér Oscarsteatern[4]
1959 Irma la Douce
Alexandre Breffort och Marguerite Monnot Åke Falck Scalateatern[5]
1961 Alltsedan Adam och Eva
Lige siden Adam og Eva
Poul Sørensen och Erik Fiehn Egon Larsson Scalateatern[6]
1961 Oliver!
Lionel Bart Sven Aage Larsen Oscarsteatern[7]
1982 Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II Stig Olin Folkan Tillsammans med Beppe Wolgers[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009. Utg. av Sveriges släktforskarförbund 2010
  2. ^ "Minns i november ". Klimakteriehäxan.blogspot.com, 18 november 2006. Läst 2012-07-25. (engelska)
  3. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget Bokförlag 1999) sid.110 ISBN 91-89086-02-3
  4. ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”'Can-Can' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Folke Hähnel (8 september 1961). ”Paradisiskt på Scala”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-08/243/14. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ Folke Hähnel (15 september 1961). ”'Oliver' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-15/250/20. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 16 september 1982. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-16/251/55. Läst 20 augusti 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]