Orientalisk klockgroda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Orientalisk klockgroda
Bombina orientalis y.h.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Bombinatoridae
Släkte Bombina
Art Orientalisk klockgroda
B. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Bombina orientalis
Auktor Boulenger, 1890
Hitta fler artiklar om djur med

Orientalisk klockgroda (Bombina orientalis) är ett groddjur av familjen Bombinatoridae. Den orientaliska klockgrodan är en av de 8 arter som finns i släktet Bombina. Man har funnit fossil av Bombina-arter som är daterade till 5,4 miljoner år. Släktet räknas till de mer primitiva groddjuren och torde vara äldre än så. B. orientalis förekommer i vilt tillstånd i sydöstra Sibirien, nordöstra Kina och Korea. Man hittar dem i bergen i bergsbäckar och dammar på mellan 1500 och 3000 meter över havet.

Hanarna av klockgrodan kan som fullvuxen bli cirka 6 cm lång och honorna något större. Teckningen är mörkt till klart grön på ryggsidan och gul till orange på magen samt med svarta prickar och fläckar över hela kroppen. De kan anpassa sig ryggfärg efter omgivningen även om det tar någon timme innan vi ser någon förändring. De är i stort sett aktiva dygnet runt, men jagar främst på eftermiddagen och kvällen. När de inte sitter och spanar efter insekter att äta upp, simmar de runt, klänger på vattenväxter och hänger på stenar. Ibland jagar de varandra fram och tillbaka eller simmar ner och spanar lite på botten.

Något som skiljer Bombinatoridae från andra groddjur är att deras läte framställs under inhalationen istället för exhalationen. Hanen kallar på honan och försöker ta sig upp på hennes rygg. Eller på en annan hanes rygg, eftersom även grodorna själva har svårt att se skillnad på könen.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Klockgrodor äter alla sorters småkryp som de kan svälja. Grodorna själva verkar gilla syrsor, flugor och gräshoppor bäst, troligen för att de stimulerar deras jaktinstinkter starkast. Dock verkar maskar och skalbaggar gå lika bra. Klockgrodan äter bara det som rör sig. Livlösa saker ser den sällan som mat. Ynglen äter mikroskopiska alger och plankton.

Förökning[redigera | redigera wikitext]

Då klockgrodan leker ligger hanen med benen spretande i vattnet och sjunger. Lätet beskrivs kanske bäst som en blandning mellan ett skall från en liten hund hört på avstånd och en väckarklocka. Om hanen får tag i en hona klamrar han sig fast på honan och utbrister i ett kuttrande "purr" för att stimulera hennes äggläggning. Paret lägger romkornen ensamma eller i små grupper på stenar och växter under vatten. Ynglen kläcks efter ca en vecka, är ca 1 cm långa, och de tillbringar sina första dagar med att absorbeta sin gulsäck. Därefter äter de alger, plankton och annat smått. Efter 6-8 veckor utvecklas lungorna och man kan se ynglen cirkulera vid vattenytan och kippa efter luft. Strax därefter växer först bak- och sedan frambenen ut. I detta skede är ynglen ca 4 cm långa. Den långa svansen tillbakabildas och ynglen äter nu alla insekter som de kan svälja: bananflugor, gråsuggor och små maskar. Könsmognad inträder tidigast vid 8 månader men vanligen efter 1 år.