Otto Fleming

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Otto Fleming iklädd riksrådsdräkt, bärande runt halsen riddarkedjorna för Serafimerorden och Nordstjärneorden. Porträtt av Lorens Pasch den yngre från ca 1760.

Otto Fleming, född 29 december 1696, död 24 november 1778Sätuna i Björklinge, var en svensk friherre, överste och riksråd.

Fleming var son till lagmannen friherre Herman Fleming och Katarina Sack.

Otto Fleming tjänstgjorde som ung i Karl XII:s livgarde och var med vid Fredrikshald år 1718. År 1720 följde han med fältmarskalk Erik Sparre af Sundby på dennes beskickning till Frankrike. Fleming blev kvar i Frankrike och tjänstgjorde vid ett antal tillfällen under 1720- och 1730-talet vid ett regemente under Moritz av Sachsen.

Hattpartiet[redigera | redigera wikitext]

Otto Fleming blev mycket aktiv i Hattpartiet och samarbetade nära Carl Gustaf Tessin. Han deltog i riksdagarna 1738–39 samt 1740–41. Vid riksdagen 1740–41 var han medlem av "Den sekreta deputationen".

Han var engagerad i utrikespolitiken och den 21 juli 1741 åtog han sig att leda den deputation som underrättade de övriga stånden om adelns krigsbeslut. Under kriget var han generaladjutant. Vid 1742–43 års riksdag var han medlem i "stora sekreta deputationen".

Vid slutskedet av kriget tjänstgjorde Otto Fleming på Åland. Han försökte komma först till Stockholm med nyheten om fredspreliminärerna, men R J Lingen hann före.

Vid 1746–47 års riksdag var Fleming medlem av sekreta utskottet samt av "mindre sekreta deputationen". Otto Flemings mest betydande insats blev hans verksamhet som envoyé vid danska hovet. Bland annat förde han i hamn den holsteinska utbytestraktaten år 1749. Vidare hade han hand om förhandlingen rörande kronprins Gustavs (Gustav III) giftermål 1750–51. Efter verksamheten i Köpenhamn var Otto Fleming ett av Hattpartiets främsta diplomatämnen. Carl Fredrik Scheffer försökte få Fleming till efterträdare som ambassadör i Paris, men så blev det inte. Otto Fleming inträdde i riksrådet år 1755. Han hade varit Hattarnas kandidat dit även 1751.

Otto Fleming var en hattaristokrat av ganska moderat läggning. Som riksråd engagerade han sig åt ekonomiska frågor. Han var motståndare till partiets extrema valuta- och manufakturpolitik. Han hade studerat det danska manufakturväsendet och redogjorde för detta. Han verkade mot växelkontoren och menade att de skärpte inflationen. Han var dock ensam i rådet om denna mening. Historiens utveckling skulle emellertid visa att Fleming hade rätt. Fleming ville även avskaffa alla importförbud.

Utrikespolitiskt stod han enig med rådsmajoriteten. Han var med och framkallade den "pommerska truppsändningen" år 1757 och kriget därefter. Detta för att få franska subsidier. För detta ådrog han sig en utsatt position i regeringen. År 1764 förespråkade han förnyat subsidieavtal med Frankrike och samtidigt ville han förhindra en riksdagsinkallelse. Efter att riksdagen hade inkallats segrade Mösspartiet och dess mening. Otto Fleming tvingades avgå som riksråd. Otto Flemings politiska bana var därmed avslutad. Vid regimskiftet 1769 erbjöds han återinträde i rådet, men avböjde på grund av åldersskäl. Han var på sin ålderdom bosatt på Sätuna gård.

Kanslirätten[redigera | redigera wikitext]

Det har ibland påståtts att Otto Fleming varit medlem av "kanslirätten" mot Alexander Blackwell och därvid förordat tortyr mot denne. Men detta är felaktigt. Det hela är en förväxling med hans frände, kanslirådet Axel Fleming, senare minister i Madrid.

Verksamheten som godsägare på Sätuna[redigera | redigera wikitext]

År 1737 förvärvade Otto Fleming Sätuna säteri med underlydande fastigheter av arvingarna efter Gustaf Cruus af Gudhem och hans hustru. År 1740 skänkte Otto Fleming och hans hustru ett nytt orgelverk till Björklinge kyrka, den så kallade Hedlundorgeln, som används än i dag. Kyrkan fick år 1784, efter makarnas död, även två ljusstakar av silver med tre pipor.

Strax före 1750 anlitade Otto Fleming hovintendenten Carl Hårleman. 1752 stod så det nya huset färdigt. Det försågs med mansardtak och har behållit sitt yttre ända till dags dato. Det nya huset fick sina bostads- och paradrum på nedre botten, medan på den övre våningen försågs med gästrum och biljardrum.

Otto Fleming avled år 1778 och hustrun 1784 och barnen lät då beställa en gravtumba som gravminne över föräldrarna. Den var klar 1788 och placerades framme i huvudkoret i Björklinge kyrka.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han gifte sig 14 januari 1733 på Salaholm i Trävattna socken vid Floby i Västergötland med Catharina Charlotta Gyllengrip, född 6 juni 1700 i Jönköping, död 30 maj 1784 på Sätuna i Björklinge, dotter till lagmannen Gabriel Gyllengrip och Margareta Hedvig Ribbing.

Barn:

  • Catharina Margareta Fleming, född 1736, död 1769, gift med översten friherre Gustaf Julius Coyet.
  • Otto Fleming (1738–1756), född 1738, död 1756, begravd i Sätuna gravkor i Björklinge kyrka (sarkofag nummer 13).
  • Anna Christina Fleming, född 1739 på Sätuna, död 1813, gift med greve Nils Bonde af Björnö (1731–1816) på Hörningsholm. Begravd i Bondeska gravkoret i Mörkö kyrka.
  • Ottiliana Charlotta Fleming, född 1743 på Sätuna, död 1811, gift med generalen greve Fabian Casimir Wrede af Elimä (1724–1795). Begravd i Sätuna gravkor i Björklinge kyrka (sarkofag nummer 15).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]