Pagodstare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pagodstare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brahminy Starling (Temenuchus pagodarum) - Flickr - Lip Kee.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljStarar
Sturnidae
SläkteSturnia
ArtPagodstare
S. pagodarum
Vetenskapligt namn
§ Sturnia pagodarum
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Sturnus pagodarum
  • Temenuchus pagodarum
Hitta fler artiklar om fåglar med

Pagodstare[2] (Sturnia pagodarum) är en sydasiatisk fågel i familjen starar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pagodstaren är en medelstor stare med en kroppslängd på 21 centimeter. Den har karakteristiskt rödorange undersida och huvud, svart hätta med tofs, grå ovansida och vitspetsad grå stjärt. Ungfågeln saknar den svarta tofsen, hättan är snarare gråbrun och undersidan blekare gulbrun.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Pagodstaren återfinns från östra Afghanistan till Bangladesh, södra Nepal, Indien och Sri Lanka.[3] Förrymda burfåglar har också etablerat en population i Förenade Arabemiraten.[4] Den förekommer även i Bhutan, Myanmar och Thailand, med okänt ursprung.[1] Den ses även under flyttning och vintertid i Oman, antagligen fåglar från Förenade Arabemiraten.[4] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Sturnus, men flera genetiska studier visar att släktet är starkt parafyletiskt, där de flesta arterna är närmare släkt med majnorna i Acridotheres än med den europeiska staren (Sturnus vulgaris).[5][6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten trivs i torra skogsområden och törnbuskmarker.[7] Den påträffas ofta nära människan och övernattar socialt i stora flockar i lövbärande träd, gärna tillsammans med parakiter och andra starar.[8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Liksom de flesta starar är pagodstaren en allätare som intar både frukt och insekter. De har setts äta frukterna av Thevetia peruviana som är giftiga för många djur.[9] Den är mindre trädlevande än gråhuvad stare och ses ofta i små grupper med andra starar på grästäckt mark, ibland nära betande boskap. De besöker också blommor på jakt efter nektar, framför allt Salmalia, Butea monosperma och Erythrina.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Pagodstaren häckar från mars till september. Båda könen bygger sitt bo i trädhål eller artificiella bohål.[10][11] I boet läggs tre till fyra blekt blågröna ägg som ruvas i tolv till 14 dagar. Den kan lägga två eller tre kullar.[12][8][13]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Den beskrivs som lokal och oberäknelig i Pakistan, frekvent förekommande i västra Nepal men ovanlig i centrala och södra Nepal, lokalt vanlig i Indien och sällsynt i Sri Lanka.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sturnia pagodarum Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle Easte: : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group, Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.
  6. ^ Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.
  7. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  8. ^ [a b] Ali, S & SD Ripley (1986). Handbook of the Birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). Oxford University Press. Sid. 160–162. 
  9. ^ Raj, PJ Sanjeeva (1963). ”Additions to the list of birds eating the fruit of Yellow Oleander (Thevetia neriifolia ).”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 60 (2): sid. 457–458. https://biodiversitylibrary.org/page/48053644. 
  10. ^ Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. Sid. 582. 
  11. ^ Sharma, Satish Kumar (1996). ”Nesting in anchor-pipe by Brahminy Myna, Sturnus pagodarum (Gmelin)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 93 (1): sid. 91. https://biodiversitylibrary.org/page/48603339. 
  12. ^ Hume, AO (1890). The nests and eggs of Indian birds. Volume 1. R H Porter. Sid. 374–375. https://archive.org/stream/nestseggsofindia01hume#page/374/mode/2up/search/pagodarum. 
  13. ^ Lamba, BS; Tyagi, AK (1977). ”Period of incubation in Brahminy Myna, Sturnus pagodarum (Gmelin)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 74 (1): sid. 173–174. https://biodiversitylibrary.org/page/48238928. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]