Paradoxurus jerdoni

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paradoxurus jerdoni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brown palm civet.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljViverrider
Viverridae
SläkteÄkta palmmårdar
Paradoxurus
ArtParadoxurus jerdoni
Vetenskapligt namn
§ Paradoxurus jerdoni
AuktorBlanford, 1885
Utbredning
Jerdon's Palm Civet area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Paradoxurus jerdoni[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Blanford 1885. Paradoxurus jerdoni ingår i släktet äkta palmmårdar och familjen viverrider.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar fysikern Thomas Claverhill Jerdon som även var aktiv inom zoologin och botaniken.[7]

Det svenska trivialnamnet Jerdons palmmård förekommer för arten.[8]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten kännetecknas av en mörkbrun päls som ser lite fläckig ut på grund av ett grått band på varje hår. De individer som var kända vid den vetenskapliga beskrivningen hade en vit svansspets. I storleken liknar arten indisk palmmård.[9]

Djuret blir 51 till 61,5 cm lång (huvud och bål), har en 44 till 50 cm lång svans och väger 2,0 till 4,3 kg. Håren på artens nacke är riktade framåt medan alla andra hår växer bakåt. Samma kännetecken finns hos Paradoxurus zeylonensis. Området kring körteln vid djurets mellangård saknar hår. Arten har i varje käkhalva 3 framtänder, 1 hörntand, 4 premolarer och 2 molarer.[10]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Detta rovdjur förekommer i bergstrakten Västra Ghats i delstaten Kerala i sydvästra Indien. Arten vistas vanligen 1000 eller fler meter över havet och vandrar ibland till dalgångar som ligger 700 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna är aktiva på natten och klättrar i växtligheten. De äter främst frukter samt några små ryggradsdjur eller insekter. På grund av urbanisering i utbredningsområdet syns arten ofta i trädodlingar och nära vägar.[1] Även blommor, frön, gräs och bivax ingår i födan. Under den torra perioden ökar köttkonsumtionen. På dagen vilar individerna i trädens håligheter, i trädkronornas täta bladansamlingar eller i bon av växtdelar som skapades av indisk jätteekorre (Ratufa indica).[10]

När honan inte är brunstig lever varje exemplar ensam. Reviren kan överlappa lite vid kanterna. Honor föder upp till två ungar per kull.[10]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • P. j. jerdoni
  • P. j. caniscus


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Paradoxurus jerdoni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Paradoxurus jerdoni
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/paradoxurus+jerdoni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Jerdon, The Eponym Dictionary of Mammals, sid.212 , läst 2017-02-24.
  8. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.18, läst 2018-09-01.
  9. ^ William Thomas Blanford: A Monograph of the Genus Paradoxurus, F. Cuv. Proceedings of the Zoological Society of London 53, 1885: sid. 802.
  10. ^ [a b c] D. E. Wilson & R. A. Mittermeier, red (2004). ”Paradoxurus jerdoni”. Handbook of the Mammals of the World. Lynx Edicions. sid. 230. ISBN 978-84-96553-49-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]