Paraechinus hypomelas

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paraechinus hypomelas
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brandt's Hedgehog.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningErinaceomorpha
FamiljIgelkottar
Erinaceidae
SläkteParaechinus
ArtParaechinus hypomelas
Vetenskapligt namn
§ Paraechinus hypomelas
Auktor(Brandt, 1836)
Utbredning
Brandt's Hedgehog area.png
Utbredningsområde
Synonymer
Hemiechinus hypomelas (Brandt, 1836)[2][3][4][5]
Hitta fler artiklar om djur med

Paraechinus hypomelas[4] är en däggdjursart som först beskrevs av Brandt 1836. Paraechinus hypomelas ingår i släktet Paraechinus och familjen igelkottdjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten liknar Paraechinus micropus i utseende som förekommer längre österut. Nominatformen P. h. hypomelas är med en kroppslängd (huvud och bål) av 205 till 285 mm större än andra underarter. Vissa populationer är bara 105 till 205 mm långa.[8] De flesta exemplar är helt svarta med undantag av taggarnas rot som är vit. Beroende på population förekommer färgvariationer. Ovanför nosen är ansiktet nästan naket. Till kroppslängden kommer en 10 till 40 mm lång svans och vikten ligger vanligen mellan 320 och 400 g.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna igelkott förekommer främst i västra Asien från Iran till Turkmenistan, Afghanistan, Tadzjikistan och centrala Pakistan. Mindre avskilda populationer lever på Arabiska halvön. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Habitatet utgörs av öknar, halvöknar och stäpper. Paraechinus hypomelas föredrar där dalgångar av floder.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna utför under årets gång längre vandringar som är längre än hos andra igelkottar. Arten är allätare och har bland annat insekter, mindre kräldjur och frukter som föda.[8]

Paraechinus hypomelas är vanligen nattaktiv men den kan vid regn vara aktiv på dagen. Allmänt lever varje exemplar ensam när honan inte är brunstig. Vid ställen med bra tillgång till föda bildas ibland grupper med upp till 30 medlemmar. Under dagen vilar denna igelkott hoprullad i täta växtansamlingar, i en sänka eller i bergssprickor. Under den kalla årstiden går arten några dagar i dvala.[9]

Efter dräktigheten föds vanligen under våren en kull med tre eller fyra ungar. Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter cirka tre veckor. Ytterligare tre veckor senare slutar honan med digivning. Livslängden i fångenskap går upp till sju år.[9]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • P. h. blanfordi
  • P. h. eversmanni
  • P. h. hypomelas
  • P. h. sabaeus
  • P. h. seniculus

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Paraechinus hypomelas Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Paraechinus hypomelas
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/paraechinus+hypomelas/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b] D. Stone, red (1995). Paraechinus hypomelas (på engelska). Eurasian Insectivores and Tree Shrews. IUCN. sid. 12. ISBN 2-8317-0062-0 
  9. ^ [a b c] R. Edwards (2009). ”Brandt’s hedgehog”. ARKive. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180811203136/http://www.arkive.org/brandts-hedgehog/paraechinus-hypomelas/. Läst 11 augusti 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]