Paraechinus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paraechinus
Yezhik.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningÄkta insektsätare
Eulipotyphla
FamiljIgelkottdjur
Erinaceidae
UnderfamiljIgelkottar
Erinaceinae
SläkteParaechinus
Vetenskapligt namn
§ Paraechinus
AuktorTrouessart, 1879
Hitta fler artiklar om djur med

Paraechinus är ett släkte i underfamiljen igelkottar (Erinaceidae) med fyra arter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som alla igelkottar i underfamiljen Erinaceinae har de taggar på ryggen men på hjässan saknar de taggar. Alla andra kroppsdelar är täckta med päls. Taggar och pälsen varierar i färgen från vit över brun till svart.[1] Helt svarta (melanism) eller helt vita (albinism) individer är ganska vanliga.[1] Dessa djur når en kroppslängd mellan 14 och 27 centimeter och en vikt av maximalt 500 gram. Därtill kommer en upp till fyra centimeter lång svans. Hanar är lite tyngre än honor.[1]

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Till släktet räknas fyra arter.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arterna av släktet lever huvudsakligen i torra habitat som öken- och stäppområden, men de finns även i regioner med mer växtlighet, som oaser och kustregioner. Individerna lever ensamma och är aktiva under natten.[1] På dagen vilar de i självgrävda bon och bergssprickor. Under letandet efter föda går de längre sträckor. I kyliga områden av utbredningsområdet faller de ibland i dvala (torpor) men de håller inte vinterdvala.[1] Liksom europeiska arter har de förmåga att rulla ihop sig till ett taggigt klot när de blir attackerade av fiender som rovfåglar och ugglor.

Igelkottar av släktet Paraechinus livnär sig huvudsakligen av kött och äter till exempel insekter, skorpioner, fågelägg, ödlor och ormar.[1] De har påfallande bra förmåga att uthärda ormarnas gift. De tål även några veckor utan dricka eller föda.

Det är inte mycket känt om arternas fortplantning. Det antas att dräktigheten varar i 30 till 40 dagar och att en kull omfattar vanligen ett eller två ungdjur, sällan upp till sju.[1] Ungarna födds blinda och osjälvständiga. Efter tre till fyra veckor öppnar de ögonen för första gången och efter cirka 40 dagar slutar honan att ge di.[1]

Livslängden ligger i naturen vid tre till fyra år och i fångenskap vid upp till tio år.[1][3]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten Paraechinus nudiventris listades tidigare av IUCN på grund av sitt ringa utbredningsområde som sårbar (vulnerable). Idag betraktas alla fyra arter som livskraftiga (least concern).[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Nowak, R. M. (1999) s.177/78 Google books
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Paraechinus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ D. Hall (29 maj 2002). ”desert hedgehog” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Paraechinus_aethiopicus/. Läst 14 mars 2013. 
  4. ^ Paraechinus på IUCN:s rödlista, besökt 10 januari 2013.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]