Fläckpardalot

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pardalotus punctatus)
Fläckpardalot
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPardaloter
Pardalotidae
SläktePardalotus
ArtFläckpardalot
P. punctatus
Vetenskapligt namn
§ Pardalotus punctatus
Auktor(Shaw & Nodder, 1792)
Utbredning
Hona
Hona

Fläckpardalot[2] (Pardalotus punctatus, svenskt nylatinskt uttal IPA /pardaˈloːtɵs puŋkˈtɑːtɵs/[a]) är en fågel som är endemisk till Australien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten är 8 till 9,5 centimeter lång.[3] Hjässan är svart med rader av vita fläckar.[3] Fläckarna är så väldefinierade och tydliga, så att de snarast kan kallas prickar. Vingar och stjärt är svarta med vita fläckar.[3] Ögonbrynsstrecket är vitt, och undergumpen är kastanjebrun.[3] Övre stjärttäckare är röda. Könsspecifikt för hanen är att hakan och undre stjärttäckarna är klargula; ryggen är fawn[b] med kyllerfärgade fläckar.[3] Könsspecifikt för honan är att hakan är gräddfärgad och hjässans fläckar gula.[3] Ungfågeln liknar honan med blekare hjässa, nästan utan fläckar.[3]

Lätet består vanligen av fyra klara toner, varav de första två ofta låter som en ton.[4] De två senare tonerna är högre.[4]

Utbredning, systematik och evolution[redigera | redigera wikitext]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten finns längs Australiens östkust, ungefär från Cairns till Sydaustralien, och i Great Dividing Range innanför kusten, och i låglänta och höglänta delar av Tasmanien.[3] Arten finns även i sydvästra Västaustralien och i inlandet nära Great Dividing Range.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardalot delas in i tre underarter:[5]

Pardalotus punctatus xanthopyge ansågs tidigare[6] vara en annan art, Pardalotus xanthopygus, på engelska kallad yellow‑rumped pardelote.

Besläktade arter och högre taxa[redigera | redigera wikitext]

Eftersom den tidigare erkända arten Pardalotus xanthopygus nu räknas som underarten Pardalotus punctatus xanthopyge blir den närmaste släktingen tasmanpardaloten.[7]

Släktet Pardalotus är enda släkte i familjen Pardalotidae (pardaloter) inom ordningen tättingar;[5] se Pardaloter för vidare släktskapsförhållanden.

Flyttning[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten lämnar på vintern regndrabbade höglänta områden, och beger sig till inlandet och nordliga kustområden.[3]

Ekologi och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten bebor och häckar i eukalyptusskogar.[3] Den återfinns i träkronor, med kan ses vid marken när den häckar.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten äter små leddjur.[3] Den syns ofta uppochnedhängande i trädkronor under födosöket.[3] Många fläckpardaloter äter rundbladloppornas skylande höljen av stelnad honungsdagg (engelska lerp, av wemba wemba lerep); detta födosök ger upphov till ett karakteristiskt knäppande ljud.[3]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardaloten häckar från september till januari September,[3] stundom tidigare (augusti) i norr och senare (till mars) i söder. Boet är en barkfodrad kammare vid slutet av en tunnel, som grävs i lös jord i en backe eller rasslänt.[3] Båda könen bygger boet.[3] De vita äggen är ungefär fyra stycken.[3] Arten hävdar revir, så bona ligger åtskilda från varandra.[3] Ruvningstid och ungars tid i boet är långa.[3]

Nomenklatur‑ och forskningshistoria[redigera | redigera wikitext]

Arten fläckpardalot beskrevs först av George Shaw (teckning av Frederick Polydore Nodder) 1792 som Pipra punctata, engelskt namn ”speckled manakin”.[8] George Shaw medgav, att intet var känt om arten utom utseendet.[8] Släktet Pardalotus infördes av Louis Pierre Vieillot 1816 med fläckpardalot som enda art.[9] Fram till 1999 utfördes sedan flera utredningar för att avgöra, huruvida arten fläckpardaloten omfattar den typ, som nu räknas som underarten Pardalotus punctatus xanthopyge.

Artnamnets och trivialnamnens etymologier[redigera | redigera wikitext]

Vetenskapliga artnamnets etymologi[redigera | redigera wikitext]

Släktnamnet gavs av Louis Pierre Vieillot efter grekiska pardalōtos, ”leopardläckig”,[10], av πάρδαλις, leopard. Artepitetet punctatus valdes i sin feminina form punctata af George Shaw; det är nylatin för ”fläckig”[10].

Trivialnamn[redigera | redigera wikitext]

De svenska och engelska trivialnamnen är härledda från det vetenskapliga namnet. Det obsloleta engelska trivialnamnet speckled manakin kommer av nederländska manneken (liten man).[11]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Fläckpardaloten och människan[redigera | redigera wikitext]

Namn på ett australiskt språk[redigera | redigera wikitext]

nyungar kallas fläckpardaloten widopwidop eller bilyabit; dessa namn används även för strimpardaloten.[12]

Nattfridstörare[redigera | redigera wikitext]

Fläckpardalotens enda samspel med människan är att lätet, uppfattat som ”sleep‑maybe”, håller folk vakna om nätterna under häckningen; den kallas därför ”headache bird” (huvudverksfågel).[13]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Klassiskt latinskt uttal av artnamnet vore IPA [pardaˈloːtus puŋkˈtaːtus].
  2. ^ Vedertagen svensk översättning av engelska ”fawn” saknas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pardalotus punctatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] Ken Simpson och Nicholas Day, Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993. ISBN 0-670-90478-3.
  4. ^ [a b] Graeme Chapman. ”Bird calls / bird song Spotted Pardalote” (på engelska). Graeme Chapman. https://www.graemechapman.com.au/library/sounds.php?c=361&p=107. Läst 21 december 2023. 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ Till exempel i Ken Simpson och Nicholas Day, Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993. ISBN 0-670-90478-3.
  7. ^ John C. Z. Woinarski, bokkapitel ”Family Pardalotidae (Pardalotes), sidorna 390-401 i Josep del Hoyo, Andrew Elliott och David A. Christie (redaktörer) Handbook of the Birds of the World Volume 13 Penduline‑tits to Shrikes. Barcelona 2008. ISBN 978-84-96553-45-3.
  8. ^ [a b] George Shaw, Naturalist's Miscellany: Or, Coloured Figures Of Natural Objects; Drawn and Described Immediately From Nature, Volume 4. London 1792. sidorna 111–113.
  9. ^ Louis Pierre Vieillot, Analyse d'une Nouvelle Ornithologie Élémentaire. Paris 1816. Sidan 31.
  10. ^ [a b] James A. Jobling, The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London 2010. ISBN 978-1-4081-2501-4
  11. ^ ”manakin” (på engelska). Merriam‑Webster. https://www.merriam-webster.com/dictionary/manakin. Läst 21 december 2023. 
  12. ^ Ian Abbott, ”Aboriginal names of bird species in south-west Western Australia, with suggestions for their adoption into common usage”. Conservation Science Western Australia Journal, volym 7, nummer 2, 2009. Sidorna 213–78, specifikt sidan 259.
  13. ^ ”Spotted Pardalote” (på engelska). Australian Museum. https://australian.museum/learn/animals/birds/spotted-pardalote/. Läst 21 december 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]