Parotomys brantsii

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Parotomys brantsii
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brants's Whistling Rat-001.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljOtomyinae
SläkteVisselråttor
Parotomys
ArtParotomys brantsii
Vetenskapligt namn
§ Parotomys brantsii
Auktor(A. Smith, 1834)
Utbredning
Parotomys brantsii Distribution1.png
Hitta fler artiklar om djur med


Parotomys brantsii[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Andrew Smith 1834. Parotomys brantsii ingår i släktet visselråttor, och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare blir 116 till 178 mm lång (huvud och bål) och därtill kommer en 73 till 110 mm lång svans. Vikten varierar mellan 77 och 163 g.[6] Den mjuka pälsen är på ryggen mörk gulbrun, på kroppssidorna mera gråaktig och vid buken krämfärgad. Typiskt är korta extremiteter, störa öron och ett robust huvud.[7]

Vid framtassarna förekommer fyra tår och vid bakfötterna fem tår. Alla är utrustade med smala klor. I artens övre framtänder finns en tydlig ränna på framsidan och en mindre tydlig ränna på baksidan.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i södra Afrika i södra Namibia, sydvästra Botswana och västra Sydafrika. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1000 meter över havet. Parotomys brantsii vistas främst i halvöknar och den är aktiv på dagen. Denna gnagare besöker även jordbruksmark.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Parotomys brantsii gräver komplexa tunnelsystem med flera ingångar och flera tunnlar som ligger upp till en meter under markytan. Vissa system sträcker sig över en yta av 50 kvadratmeter. Liksom hos mullvadar förekommer högar med jord vid utgångarna. I tunnelsystemet söker även flera andra djur skydd som ödlor eller skalbaggar. Under parningstiden lever ett föräldrapar med sina ungar i boet. Under andra tider har hanar och honor ofta skilda bon. När reproduktionen är framgångsrik ligger flera bon nära varandra vad som liknar en koloni.[7]

Denna gnagare syns främst tidig på morgonen och sent på kvällen utanför boet.[6]

Arten har ett visslande varningsläte som är kännetecknande för båda arter i släktet visselråttor. Dessutom förekommer högfrekventa läten som inte kan höras av människor. Parotomys brantsii äter gröna växtdelar, kvistar, bark och andra växtdelar. Större mängder av födan lagras i boet.[7]

Gnagaren är själv bytesdjur åt ormar, rovfåglar, schakaler och honungsgrävlingar.[7]

Honan föder under våren eller sommaren en till tre ungar. De håller sig under första levnadsveckan fast i pälsen och suger sig fast vid en spene.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Parotomys brantsii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Parotomys brantsii
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/parotomys+brantsii/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Kingdon, Jonathan (2013). ”Brandt's whistling rat” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 597-600. ISBN 9781408122549 
  7. ^ [a b c d e] Lex Hes, red (1997). ”Brandt's whistling rat”. The Complete Book of Southern African Mammals. Cape Town: Struik Publishers. sid. 133. ISBN 0-947430-55-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]