Passer
| Passer | |
 Gråsparv (Passer domesticus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sparvfinkar Passeridae |
| Släkte | Passer |
| Vetenskapligt namn | |
| § Passer | |
| Auktor | Brisson, 1760 |
| Arter | |
| Se text | |
| Synonymer | |
| Husfinkar (föråldrat)[1] | |
Passer är ett släkte med sparvfinkar som förekommer i gamla världen och som tros ha sitt ursprung i Afrika. Släktet omfattar 15–29 arter beroende på auktoritet.[2] Två av dessa förekommer i Sverige – pilfinken och gråsparven.[1]
Utseende och fältkännetecken
Dessa sparvar är små, kompakta tättingar, ofta 10–20 cm långa med korta fyrkantiga stjärtar och korta och breda koniska näbbar. Deras fjäderdräkt är brun eller gråaktig med teckning i svart, gult eller vitt.
Utbredning och biotop
Merparten av släktets arter återfinns i öppna, lätt skogbevuxna och varma biotoper i Afrika och södra Eurasien. Flera arter har anpassat sig till mänsklig boplatser, och detta har tillåtit dem, speciellt gråsparven, att utvidga sitt eurasiska utbredningsområde långt utöver dess förmodade ursprungliga utbredningsområde kring Mellanöstern.
Utöver denna form av kolonisering har gråsparven även aktivt introducerats till många olika delar av världen, som Amerika, Afrika söder om Sahara och Australien. I mindre utsträckning har även pilfinken introducerats till områden utanför sitt utbredningsområde, med populationer i Australien och även lokalt i Missouri och Illinois i USA.
Ekologi
Häckning
Sparvarna inom släktet Passer bygger slarviga bon som, beroende på art och habitatmöjligheter, placeras i buskar, träd, trädhål, byggnader, halmtak, eller i bomaterialet hos större fågelarter som storkar. Kullen, som består av upp till åtta ägg ruvas av båda föräldrar i genomsnittliga 12-14 dagar och ungarna blir sedan flygga efter 14-24 dagar.
Föda
De är primärt fröätare som födosöker på marken, men de äter också små insekter, särskilt under häckningen.[3] Ett fåtal arter, speciellt gråsparv och bysparv (P. griseus), söker sin föda ibland sopor och dylikt i städerna och är i det närmaste allätare.
Systematik
Släktet Passer är en grupp små tättingar som tros ha sitt ursprung i Afrika, och som innehåller 15–29 arter beroende på auktoritet.[2] Släktet beskrevs första gången 1760 av Mathurin Jacques Brisson. Arterna i Passer är närmast släkt med fyra arter stensparvar i Gymnoris.
Arter inom släktet
.jpg)
Antalet arter i släktet beror mycket på hur olika taxonomiska auktoriteter bedömer två artkomplex: det kring bysparven (Passer griseus, på engelska "Grey-headed Sparrows") och det kring akaciasparven (P. motitiensis, "Rufous Sparrows"). Listan nedan följer Clements et. al 2016, som i stort erkänner de olika taxonen i artkomplexen som egna arter.[4]
- Saxaulsparv (Passer ammodendri)
- Gråsparv (Passer domesticus)
- Italiensk sparv (Passer italiae)
- Spansk sparv (Passer hispaniolensis)
- Sindsparv (Passer pyrrhonotus)
- Somaliagråsparv (Passer castanopterus)
- Kanelsparv (Passer rutilans)
- Pegusparv (Passer flaveolus)
- Abdalkurisparv (Passer hemileucus)
- Tamarisksparv (Passer moabiticus)
- "Sistansparv" (Passer [m.] yatii) – urskiljs ibland som egen art[5]
- Kapverdesparv (Passer iagoensis)
- Sokotrasparv (Passer insularis)
- Akaciasparv (Passer motitensis)
- Kenyasparv (Passer rufocinctus)
- Shelleysparv (Passer shelleyi)
- Kordofansparv (Passer cordofanicus)
- Boersparv (Passer melanurus)
- Bysparv (Passer griseus)
- Swainsonsparv (Passer swainsonii)
- Tjocknäbbad sparv (Passer gongonensis)
- Swahilisparv (Passer suahelicus)
- Sydafrikasparv (Passer diffusus)
- Ökensparv (Passer simplex)
- Karakumsparv (Passer [s.] zarudnyi) – urskiljs ofta som egen art[6]
- Pilfink (Passer montanus)
- Sudanguldsparv (Passer luteus)
- Arabguldsparv (Passer euchlorus)
- Kastanjesparv (Passer eminibey)
Referenser
Noter
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 491.
- ^ [a b] Anderson, Ted R. (2006). Biology of the Ubiquitous House Sparrow: From Genes to Populations. Oxford University Press US. sid. 5. ISBN 019530411X
- ^ Finches and Sparrows. Christopher Helm. 1993. sid. 442–467. ISBN 0713680172
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
Källor
- Clement, P. Harris, A. Davis, J. (1993). Finches and Sparrows. Helm Identification Guide (första upplagan). ISBN 0-7136-8017-2
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9
- Sibley, Allan (2000). The Sibley Guide to Birds. National Audubon Society. ISBN 0-679-45122-6
Externa länkar
- Videor av Passer-sparvar - The Internet Bird Collection
Wikimedia Commons har media som rör Passer.
|