Pastoralsymfonin (roman)

Från Wikipedia
Pastoralsymfonin
FörfattareAndré Gide
OriginaltitelLa Symphonie Pastoral
OriginalspråkFranska
LandFrankrike
GenreRoman
Utgivningsår1919

Pastoralsymfonin är en roman skriven av André Gide mellan februari och november 1918[1], och som sedan publicerades år 1919. Romanen handlar om religiösa, moraliska och känslomässiga konflikter.

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Romanen berättas i presens ur huvudpersonens perspektiv, en protestantisk pastor som på 1890-talet verkar i Jurabergen i franskspråkiga delen av Schweiz[2]. Pastorn bor med sin fru och fem barn i en liten prästgård. Berättelsen tar formen av en dagbok i två häften.

I samband med ett tjänsteärende hittar pastorn en ung blind föräldralös flicka hos en äldre släkting som just hade dött. Flickan, som kom att kallas Gertrude, hade aldrig lärt sig att prata, läsa eller skriva. Pastorn tog med Gertrude hem, och övertalade sin motvilliga fru att flickan skulle få bo hos dem medan pastorn gav henne undervisning i främst religion. I sin dagbok berättar pastorn om den protestantiska utbildning han gav till Gertrude, samtidigt som han sakta, utan att själv riktigt inse det, blir kär i Gertrude. När Gertrude lärt sig att prata, läsa och skriva, så blir pastorns äldsta son Jacques förälskad i Gertrude, som dock avvisar honom, då hon själv tror sig ha starkare känslor för hans far pastorn.

En operation ger Gertrude synen åter och när hon ser fadern och sonen blir hon kär i Jacques snarare än pastorn, även om hon, när hon fortfarande var blind, hade mer romantiska känslor för pastorn. Under tiden konverterade Jacques till katolicismen, och går in i en munkorden. Han avsäger sig därför också sina känslor för Gertrude. Synen tillåter Gertrude att iaktta världen som den är, inklusive ondska och synd. Pastorn hade försökt att dölja de fula sidorna i världen i åratal för att skydda den känsla av lycka som han försökt väcka hos henne. Gertrude dör slutligen i sviterna efter ett självmordsförsök under vilket hon nästan drunknade.

Pastorns beslut och ställningstaganden är betingade av hans tolkning av Bibeln och i synnerhet hans syn på skillnaden mellan Jesus ord och Paulus brev. Hans "gränslösa" tolkning av Jesus kärleksbudskap i nya testamentet gör honom till slut olycklig genom att Gertrude dör och hans son går i katolskt kloster.

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

Idén med romanen skulle ha kommit från läsningen av novellen om Dickens, The Cricket of the hearth[3].

Gide är i denna roman influerad[4] av Hegel (Det olyckliga samvetet), Rousseau och filosofen Condillac.

Runt arbetet[redigera | redigera wikitext]

  • Titeln på romanen kommer från symfonin med samma namn av Ludwig van Beethoven. I bokens första fjärdedel tar pastorn med Gertrude för att lyssna på denna symfoni som hänför henne till den grad att hon frågar honom om landsbygden verkligen är lika vacker som symfonins "scenen vid bäcken".
På bio
På tv

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ La Symphonie Pastorale Commentaire critique d'Olivier Got, Nathan, juillet 1993.
  2. ^ La Brévine où Gide séjourna du 18 octobre 1894 au 14 décembre 1894.
  3. ^ La Symphonie pastorale Présentation du roman sur le site du Centre d'études gidiennes.
  4. ^ Influence de Hegel, Condillac et Rousseau sur ce roman