Jurabergen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Satellitbild över västra Schweiz med Jurabergen utmärkta (”JURA”).
Reliefkarta över Fransk-schweiziska Jurabergen.
Floden Birs tvärdal vid Moutier (Gorges de Moutier)
CERN framför Jurabergen.
Massivet Creux du Van.

Jurabergen är ett centraleuropeiskt bergsystem på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. I en vidare bemärkelse räknas även bergsområdena Schwäbische Alb och Fränkische Alb i Tyskland till Jurabergen.[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Jurabergen skiljs från Centralalperna genom det schweiziska mittlandet och den schwabiska högslätten. Området sträcker sig från Rhônefloden nedanför Genève i nordöstlig riktning till övre Main. Taget i denna omfattning är dock Jurabergen mera ett geognostiskt än orografiskt begrepp; ty även om samma formationsgrupp, det så kallade jurasystemet, är rådande i hela detta bergssystem, är dock bergbyggnaden väsentligen olika i de tre sträckor, i vilka man indelar Jurabergen. Det är också först sedan man funnit de geologiska formationernas identitet som man utsträckt namnet Jurabergen till de bergsträckor som ligger norr om Rhen och Donau.

Man indelar Jurabergen i tre avdelningar:

  1. Fransk-schweiziska Jurabergen (Jurabergen i snäv betydelse)
  2. Schwabiska Jurabergen eller Schwäbische Alb
  3. Frankiska Jurabergen eller Fränkische Alb.

De båda senare brukar sammanfattas under benämningen Tyska Jurabergen.

Fransk-schweiziska Jurabergen[redigera | redigera wikitext]

Det förstnämnda, Franskschweiziska Jurabergen, är ett starkt veckat kedjeberg med riktning från sydväst till nordöst. Ryggarna är högst i östra delen, medan den västra zonen övergår till en enformig platå. De sydöstligaste och högsta kedjorna höjer sig brant från schweiziska högslätten; mot norr avtar höjden. De förnämsta topparna, som alla ligger i sydöstra delen, är Crêt de la Neige (1 723 meter), Reculet (1 720 meter), båda på franskt område, samt Mont Tendre (1 680 meter) och Dôle (1 680 meter) inom Schweiz. I kantonen Neuchâtel och i Franche-Comté har Jurabergen sin största bredd; bland topparna i denna del märks Mont Chasserone (1 611 meter), Chasseral (1 609 meter) och Tête de Rang (1 423 meter). I den norra delen, som nästan helt och hållet tillhör Schweiz, träffas ännu så höga toppar som Hasenmatt (1 449 meter), Röti (1 395 meter) och Weissenstein (1 284 meter).

Mellan de olika kedjorna, vilkas antal uppgivs till omkring 160, går breda längddalar (franska: combes), i vilka floder rinner; mindre allmänt förekommande är branta, trånga tvärdalar (franska: clusesy, tyska: klus), vilka, genombrytande kedjorna, sätter tvärdalarna i förbindelse med varandra samt bildar de vildaste, mest måleriska partierna i Jurabergen. Sådana dalar har uppstått under veckningen, när en flod eroderat sig en dal tvärs mot de samtidigt uppstående bergsvecken. Ett typiskt exempel är Gorges de Moutier norr om Moutier i Berner Jura.

Berget har ett enformigt utseende; kedjorna liknar långa murar vilkas toppar föga höjer sig över medelkamhöjden. I sitt inre är berget rikt på klyftor, grottor och djupa hål, i vilka floder här och där försvinner för att efter kortare eller längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Med undantag av Neuchâtelsjön och Bielsjön vid bergets sydöstra rand är Jurasjöarna små och mest belägna i längddalar, såsom S:t Point i Doubs’ och Joux i Orbes vattenområde; däremot är den vackra sjö, som Doubs bildar på gränsen mellan Frankrike och Neuchâtel vid Les Brenets, en clusesjö.

Jurabergens klimat är jämförelsevis råare än Alpernas; vintrarna är långa och stränga, med mycket snö. Betesmarker och tät skog (tall, gran, bok) upptar i norr och väst största delen av berget ända till topparna; jordbruket är inskränkt mest till dalbottnarna. I allmänhet är Jurabergen glest befolkat, och endast de industriidkande högdalarna i Vaud, Neuchâtel och Bern samt den fruktbara högslätten öster om Birs är tätare bebodda.

Bergets branta stupning i sydöst, den likformiga höjden hos kedjorna samt frånvaron av stora tvärdalar gör Jurabergen tämligen otillgängligt; icke desto mindre genomskärs det av ett vidsträckt nät av konstvägar vilka dels följer dalarna, dels överskrider kedjorna i många krökningar.

Till de viktigaste Jurapassen hör: Col de la Faucille, S:t Cergucs (1 263 meter) vid foten av Dôle, Col de Jougne samt passet vid La Croix, mellan högslätten och Val de Travers. Bergbågens hela längd, från Voiron vid Grenoble till Lägern nordväst om Zürich, är 360 kilometer.

Tyska Jurabergen[redigera | redigera wikitext]

Norr om Rhen, i trakten av Aares mynning, börjar Tyska Jurabergen, som är en fortsättning av de Fransk-schweiziska. Dess hela längd är omkring 425 kilometer. Dessa berg har platåbyggnad med horisontala skikt och delas genom nedslagskratern Ries vid Nördlingen i en sydöstlig del, Schwabiska Jurabergen eller Schwäbische Alp och en nordlig del, de Frankiska Jurabergen.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen dominerade lantbruksnäringen i Jurabergsregionen. Därtill fanns hantverk, handel, besöksnäring och i liten omfattning fiske. Det första ingreppet i den rådande ekonomiska strukturen skedde på 1700-taket genom spetsknyppelkonstens uppfinnande. Därigenom fick många bönder och deras anhöriga en välkommen förtjänst av hemslöjd.

I några områden (Val de Travers) hade säkert också absintframställningen en ekonomisk betydelse.

Senare under 1700-talet inleddes industrialiseringen i dalarna, först med textil-, sedan med urindustri. På 1800-talet upplevde urtillverkningen ett starkt uppsving. Den var i huvudsak förlagd till kantonerna Neuchâtel och Bern. Dess centra (Biel, La Chaux-de-Fonds, Le Locle, Saint-Imier, Sainte-Croix) blomstrade under första halvan av 1900-talet. Under urindustrins massiva nedgång från 1975 till 1985 minskade de anställda i denna sektor med hälften. Följden blev en stor befolkningsminskning; folkmängden på vissa orter minskade med 30 procent.

I stället för urindustrin har i nyare tid metall- och maskinindustrin etablerats. Stor betydelse har också yrken som är specialiserade inom mekanik, mikroteknik och elektronik. Den primära sektorn domineras av mjölkproduktion, boskapsuppfödning och skogsnäring. Avfolkningen av de lantliga, avlägsna områdena innebär ytterligare ett problem för stora delar av Jurabergsregionen.

På många ställen i Jurabergen har stenbrott anlagts för att utvinna bygg- och dekorationssten. Några av dem går tillbaka på gallisk-romersk aktivitet, som det skyddade kulturminnesmärket La Raisse vid Concise visar. Talrika upphittade belägg av detta slag finns bevarade på det romerska museet Musée Romain i Avenches. Andra betydande brott finns vid Neuchâtel och i Vue des Alpes-trakten. Denna Jura-kalksten präglar i påfallande grad regionens arkitektur, skulpturkonst med mera. Exempel på spridning utanför regionen är de som ”marmor” för i huvudsak dekorativa ändamål bearbetade kalkstenarna Jaune Lamartine och Brocatelle de Chassal från Nicolas Gauthiers historiskt betydande marmorindustri i Molinges i Jurabergens franska del.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen är inte så starkt utbyggd som i Alperna. Det finns många flodkanjoner och grottor att besöka. Fiske, ridning, vandring och längdskidåkning är vanliga aktiviteter. Några minnen av mänsklig verksamhet:

  • Den underjordiska kvarnen vid Col-de-Roches nära Le Locle[2]
  • Vid Sainte-Croix i Vaud finns två museer, specialiserade på speldosor och mekaniska leksaker[3]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bergskedjans namn kommer av det latinska "Juria" (av keltiskt ursprung) som betyder skog.[4] I sin tur har bergskedjan gett namn åt den geologiska tidsperioden jura liksom åt bergskedjan Montes Juramånen.


Typiska bondgårdar i Freibergen i Jura
Stelar av jurakalksten från gallisk-romersk tid (Musée romain Avenches).
Brunn av regionens jura-kalksten på landsbygden i Concise vid vägen till Neuchâtel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bonniers Lexikon - Jurabergen. 1964 
  2. ^ ”Moulins souterrains du Col-des-Roches”. http://www.lesmoulins.ch/. Läst 16 januari 2014. 
  3. ^ ”Sainte-Croix”. Lake Geneva Region Tourist Office. http://www.lake-geneva-region.ch/en/jura/saintcroix. Läst 16 januari 2014. 
  4. ^ ”Swiss Mountains - Names”. Schweiz Utrikesdepartement. http://www.swissworld.org/en/switzerland/swiss_specials/swiss_mountains/names/. Läst 14 januari 2014. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Jura (Gebirge)

Se även[redigera | redigera wikitext]